NATO • Sveriges riksdag ser ett Nato-medlemskap som ett gyllene tillfälle att ytterligare sprida ”grundvärden i svensk utrikes- och säkerhetspolitik”. Detta framgår i riksdagsrapporten som ligger till grund för regeringens beslut att ansöka till Nato.

Rapporten ”Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge” ligger till grund för regeringens beslut att Sverige ska ansöka om medlemskap i krigsalliansen Nato.

I den resonerar man kring hot från Ryssland, som dock inte anses lika relevanta om Sverige ansöker till Nato eftersom ”Ryssland (eller Sovjetunionen) har aldrig angripit en Natoallierad”.

Men i rapporten framgår att Sverige även har andra planer med ett Nato-medlemskap, nämligen att utnyttja det nya kontaktnätet för att påverka andra länder politiskt.

Under avsnittet ”Påverkan på svensk utrikes- och säkerhetspolitik” kan man läsa mer om hur Sverige som nybliven Nato-medlem tänker lära upp länder som exempelvis USA, Turkiet, Polen och Ungern om feminism och ”klimatfrågor”:

Det skulle utgöra ett komplement till Sveriges engagemang i EU, FN och OSSE. Sverige skulle – i linje med egna beslut – fortsatt kunna både inom dessa organisationer och i Nato driva frågor om säkerhet byggd på respekten för demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatens principer, kvinnors politiska och ekonomiska deltagande samt kampen mot klimatförändringar

Vidare skriver man att Sverige ”skulle kunna fortsätta att vara drivande i det internationella arbetet för jämställdhet och i agendan för kvinnor, fred och säkerhet” i kärnvapenalliansen Nato.

Den svenska regeringen hann dock inte ens lämna in sin Nato-ansökan innan man förargade ett redan skeptiskt Turkiet med sin påverkanskampanj. Under ett informellt Nato-möte i Berlin i slutet av maj – där utrikesminister Ann Linde (S) självsäkert aviserade att hon skulle lösa alla problem med Turkiet – lyckades utrikesministern istället förarga sin turkiske kollega Mevlut Cavusoglu.

Den turkiske utrikesministern gick i efterhand ut och beskrev Ann Linde som ”direkt oförskämd” och enligt Reuters ska det bland annat ha berott på Lindes tjat om ”feministisk utrikespolitik”.