NATO Turkiets president skriver i en insändare i The Economist om varför han inte kan släppa in Sverige och Finland i Nato. Enligt Erdogan är det arrogant av kandidatländerna att kräva att Turkiet, som kan mönstra Natos näst största armé, ska ändra inställning och inte de själva.

Bara dagar innan Sverige och Finland skulle lämna in sina respektive ansökningar om Nato-medlemskap gick Turkiets president Recep Tayyip Erdogan ut i turkisk media och uttryckte att man inte ställde sig positivt till medlemskap för länderna.

Sedan dess har Turkiets position hårdnat ännu mer och det tycks som att man definitivt har bestämt att använda sitt veto mot att Sverige och Finland får ansluta till krigsalliansen.

Turkiets invändningar gäller framförallt ländernas hållning till kurdiska terrorister samt att man infört embargon mot Turkiets försvarsindustri.

Nu skriver Erdogan i en insändare hos The Economist och utvecklar varför Turkiet inte kan acceptera ländernas Nato- medlemskap, trots optimistiska utspel från diverse västpolitiker.

Den turkiske presidenten återupprepar i artikeln Turkiets krav om att Sverige och Finland sätter hårt mot hårt mot PKK och deras systerorganisationer och utlämnar alla deras medlemmar. Erdogan kräver också totalstopp av alla slags vapenembargon mot Turkiet, som han menar ”är oförenligt med andan av militärt partnerskap som finns under Nato-paraplyet”.

Erdogan: "Det är inte vi som ska ändra oss"

I artikeln förklarar Erdogan att Turkiet har ”all rätt att kräva att de länder som förväntar sig att Natos näst största armé ska komma till deras beskydd under artikel 5 förhindrar rekrytering, pengainsamling och propaganda-aktiviteter kopplade till PKK” och poängterar att organisationen är terrorklassad av både USA och EU.

Erdogan menar att medlemsländer i Nato inte kan stödja grupper som utövar terrorism mot ett annat Nato-lands civilbefolkning. Ett sådant dubbelspel är ett privilegium som inget kandidatland till Nato kan unna sig, menar presidenten.

Avslutningsvis anklagar Erdogan Sverige och Finland för ”påflugenhet” när de tror att de som kandidatländer inte behöver rätta sig i ledet gentemot Turkiet, som sedan 50-talet varit en viktig del av Nato:

Okunskapen och påflugenheten hos de som vågar ifrågasätta relationen mellan Turkiet, som har antagit en positiv och konstruktiv inställning till alliansens expansion i det förflutna, och Nato är inget som ändrar vår inställning.

Vårt land, öppet för all slags diplomati och dialog, rekommenderar istället å det starkaste att fokus riktas på att övertala kandidaterna att ändra sina positioner. Det finns ingen auktoritet i Ankara som kan ta order från något land som är ovilligt att bekämpa terrorism. Vi tror att alliansens rykte och trovärdighet riskeras ifall Nato-länder följer en dubbelstandard när det kommer till att bekämpa terrorism.