FILM • Gust Johnson om den nya Marvel-filmen och hatet mot vita män.

Tre kvinnliga superhjältar där en är muslim och en är negress, med en svart man som sidekick och en svart kvinna som skurk samt en svart kvinna och BLM-aktivist som regissör. Inte en enda vit man med någon betydande roll i filmen och med kvinnan som spelar ”Captain Marvel” som gjort klart att vita män inte behöver titta på hennes filmer. Vad kan gå fel med en sådan ensemble?

I stort sett allt.

The Marvels har slagit ett historiskt bottenrekord med den sämsta debuthelgen någonsin för en MCU-film (Marvel Cinematic Universe) där man bara dragit in 46,1 miljoner dollar, att jämföra med The Incredible Hulk (2008) och Ant-Man (2015) som tidigare varit sämst med 55,4 respektive 57,2 miljoner dollar. Sannolikt kommer vi när allt är klart kunna räkna in The Marvels på listan över Disneys värsta floppar.

I media haglar bortförklaringarna som spön i backen. Det är bortförklaringar eftersom massmedia har en agenda som går ut på att feministiska och antivita filmer går hem hos pöbeln och därför alltid kommer driva kampanjer för att detta ska lyckas. När man lyckas, vilket dessbättre är mer sällan än ofta numera, kan man inte sluta prata om det. Nu heter det istället att strejken i Hollywood påverkat men framförallt att folk är trötta på Marvels filmer, vilket såklart är skitsnack.

Filmkonsumenter är trötta på dåliga Marvel-filmer. Filmer utan en fängslande och intressant berättelse, som sminkats över med alldeles för mycket specialeffekter som vi sett tusentals gånger, och all denna förbannade woke som agendasättarna älskar men som vanliga människor spyr på.

Precis innan The Marvels började gå på bio så hade säsong 2 av Marvel-serien Loki precis avslutats. Den serien – bägge säsongerna – har gjort total succé. Framgångsreceptet? En manusförfattare som tar sitt jobb på allvar och vill berätta något och stimulera publiken, minimalt med woke och i stort sett utan onödiga CGI-effekter. Det är en intelligent serie om tidsresor som är helt klart värd att se vars andra säsong faktiskt inte innehåller en enda superhjältefight. Vilken befrielse.

Men åter till The Marvels. Anledningen till att den floppat hårt är – precis som jag skrev i min profetiska artikel för sju månader sedan – att huvudkonsumenterna till Marvels filmer är vita män. Att då göra film helt utan vita män med en huvudrollsinnehavare som uppenbarligen hatar vita män och en regissör som i vart fall hatar män är tydligen inget framgångsrecept.

Att sia om en negativ utgång för The Marvels kan ses som en risktagning. Det är inte alltid givet att woke-filmer floppar då media har ett intresse av att se dem lyckas. Men alla tecken fanns där och en av de stora anledningarna var hatet som drabbade deras trailer som blev MCU:s mest ogillade. Av media (återigen) avfärdades detta såklart som en trollkampanj, men hatet mot Disneys wokeism och Captain Marvel-skådespelerskan Brie Larsons återkommande uttalanden mot vita män saknar inte grund. Det finns ju gott om andra kvinnliga superhjältar som inte mötts av samma hat – eller ens något – utan det man reagera på är när specifikt män, och vita män, utgör fienden.

När Brie Larson gjorde sitt statement 2019 sade hon att hennes filmkritiker var till övervägande del vita män och att hon inte vill att de ska titta på hennes filmer. Istället ska filmkritiker vara ”inkluderande” och sådana som ”historiskt varit marginaliserade” (av vita män), nämligen kvinnor, färgade och rasblandade. Hon sade också att Captain Marvel ses som en förolämpning mot vita män och ett hot om att ta ifrån dem vad de uppfattar som eget. Så rätt hon hade.