INTERVJU • I del två av intervjun med Aleksej Miltjakov berättar han vidare om hur det är att vara nationalist i Ryssland, vad Sovjetnostalgi handlar om och hur han uppfattar nationalisters stöd för Ukraina.

Det var i maj förra året som Nordfront publicerade en intervju i två delar med en ukrainsk nationalist som deltar i kriget mot Ryssland. Bakgrunden var de många frågetecken som dykt upp kring den ukrainska positionen, dels med tanke på Euromajdankuppen 2014 men också det pågående kriget i landet.

Precis som med Ukraina är Ryssland ett land som många nationalister ifrågasätter att man kan strida för och därför har vi också valt att intervjua en nationalist som strider för den andra sidan. Med dessa intervjuer vill Nordfront ge en inblick i hur nationalister på båda sidor tänker och lever – det är trots allt dessa män som offrar sina liv i en konflikt som i grund och botten handlar om två stormakter som gör upp.

I första delen av vår intervju med den ryske nationalistledaren och befälhavaren Aleksej Miltjakov berättade han bland annat om den paramilitära enhet kallad Spanings- sabotage och anfallsgruppen (DShRG) Rusitj som han för befäl över. Miltjakov svarade även på frågor om ”denazifiering”, hur en rysk nationalist och hur ryska staten ser på Ukraina och kriget, samt vilka skillnader som kan finnas där.

I del två går vi mer in på hur situationen är för nationalister i Ryssland, hur landet har påverkats av kriget, och hur nationalister i Ryssland och ute i världen har reagerat på den ryska invasionen av Ukraina. Dessutom berättar Miltjakov om vad den ryska Sovjetnostalgin egentligen handlar om.

Tillägg inom vanlig parantes är Miltjakovs egna medan inlägg inom hakparentes och inlägg följt av ”reds. anm.” är Nordfronts tillägg som endast är till för att förklara något för läsaren och inte kommentarer till svaren som sådana. Nordfront överlämnar helt till läsaren att ta ställning till Miltjakovs svar, precis som när vi intervjuade den ukrainske soldaten.

Situationen i Ryssland

Västvärlden med USA i spetsen har infört omfattande sanktioner mot Ryssland och försökt sabotera den ryska ekonomin. Har sanktionerna haft någon större effekt eller har de blivit till ett slag i luften som skadat EU-länderna mer än Ryssland?

Västs sanktioner har förmodligen inte haft så stora effekter, eftersom levnadsstandarden i Ryssland under de senaste två åren inte har minskat utan till och med ökat. Varor under sanktioner både köps och säljs fortfarande.

Priser har förstås ökat något, men inkomster har ökat mer tack vare regeringens injektion av pengar i försvarsindustrin över hela landet. Samtidigt är det trevligt att våra egna industrier har börjat utvecklas, något som tidigare inte kunde ske på grund av hög konkurrens.

Hur har kriget och sanktionerna påverkat Ryssland kulturellt och politiskt? Har landet blivit mer nationalistiskt och sammansvetsat sedan kriget började?

Ja, man kan se hur landet rent allmänt har blivit mer enat under kriget, men inte i termer av nationalism dessvärre. Det är snarare så att man kan säga att Ryssland har enats genom att följa Italiens exempel under Benito Mussolinis tid - landet har enats mot ett gemensamt hot, oavsett inre nationella motsättningar.

Mussolini, Hitler, antirasism och judarna

Många oligarker verkar ha övergivit Ryssland under kriget och många judar har också migrerat. Stämmer det, och har det i så fall haft någon positiv eller negativ effekt på det ryska samhället?

Självklart, inte bara oligarker utan även några "kulturella figurer" har lämnat Ryssland - detta visar tydligt vem som är vem. Och oligarkerna som migrerar till Israel kan definitivt inte kalla sig ryssar, precis som artisterna som lämnat landet. På så sätt har landet förstås blivit rensat på ett positivt sätt, speciellt inom media.

Vad är din åsikt om Vladimir Putin? Är han en stark ledare som har växt med uppgiften och konfronterar väst för att skapa en bättre världsordning? Är han en rysk patriot som kämpar för ryska intressen eller är han en cynisk KGB-agent som kontrolleras av krafter i bakgrunden?

Vladimir Putin är förstås en stark ledare. Och konfrontationen med väst är en av faktorerna som stärkt hans ledarskap. Är han en rysk patriot? Absolut, Putin är definitivt en patriot av Ryssland som stat. Men från hans perspektiv är den nationella frågan, som vi ser den, troligtvis inget som det behöver tas hänsyn till då landet ses som multietniskt (medan det de facto är ett monoetniskt land för det ryska folket).

Putin strävar efter en stark makt och en stark stat. Men denna strävan ligger inte alltid i det ryska folkets nationella intressen - till exempel försöken att ersätta ryssar med invandrare från Centralasien, som för tillfället kräver mindre, men arbetar mer och därtill nästan gratis. Men även om detta fungerar nu betyder inte det att även nästa generation vill leva som migranter.

Därför anser vi att regeringen har vissa problem med att förstå att landet och det ryska folket hör samman. Och det ena är omöjligt utan det andra.

Vad ser du som nationalist är den största utmaningen för Ryssland vid sidan av konflikten i Ukraina?

Det vi ser som det största problemet för Ryssland, vid sidan av konflikten i Ukraina, är avsaknaden och det stegvisa förstörandet av en rysk nationell identitet som har pågått i över ett århundrade. Mindre folkgrupper får sina egna nationella republiker inom federationen, vilket leder till lokal chauvinism som i princip inte stävjas av staten och polisen. Samtidigt försöker de ta den nationella identiteten ifrån det ryska folket, för att delvis ersätta rysk historia och rysk kultur med den multinationella kulturen hos alla folk inom Ryska federationen.

Men medan exempelvis USA byggdes upp som stat av nybyggare har Ryssland alltid haft sitt ursprungsfolk, som försvarat sin rätt att existera med sitt blod under tusentals år. Och det stora problemet är att landets befolkning på grund av statliga åtgärder inte känner sig som ryssar och inte känner stolthet över det. De kan inte se på sin historia och känna gemenskap med Aleksandr Suvorov och Pavel Nachimov, med Dmitrij Mendelejev, Ivan Pavlov och Michail Lermontov till exempel.

Hur manifesterar sig judisk makt i Ryssland? Hur mycket makt och inflytande har judar och har det minskat eller ökat sedan kriget? Vi har läst om Moskvas tidigare chefsrabbin Pinchas Goldschmidt, som flytt till Israel och uppmanat alla judar att lämna Ryssland innan det är för sent. Kommer vi få se nya pogromer i Ryssland och är det ryska politiska ledarskapet medvetna om problemen som judisk makt kan utgöra för ett samhälle?

Judiskt inflytande över det moderna Ryssland är minimalt. Ja, det finns ett lager av oligarker som älskar att äta matza [osyrat bröd som äts av judar under deras påskfirande. reds. anm.] och fira hanukka. Självklart får det betydelse att ryssar utgör majoriteten i landet medan den finansiella eliten framförallt representeras av andra folk (inte bara av judar).

Tack vare bolsjevikerna hade alla nationella delrepubliker när Sovjetunionen närmade sig sitt fall och fri marknad infördes redan sina egna statliga banker, huvudstäder och sin egen finanselit - förutom Ryssland. Men rent allmänt har situationen här stegvis börjat förändras till det bättre. Judar lämnar sakta men säkert landet och nya ryska miljardärer med ryska efternamn tar deras platser.

Innan början av specialoperationen [i Ukraina] fanns ett visst icke-organiserat judiskt inflytande i kulturen, men detta har till stor del försvunnit tack vare att dessa människor har lämnat Ryssland och öppet visat sig vara fiender till Ryssland. Samtidigt finns det dock judar som stödjer Ryssland och specialoperationen, inte bara i media utan även finansiellt.

Är ryssar i allmänhet medvetna om hur mycket den politiska och mediala eliten i väst hetsar mot Ryssland? De två största kvällstidningarna i Sverige hade i princip dagligen löpsedlar som demoniserar Putin under två år och självgoda liberaler i väst som annars är emot rasism uttrycker sig ofta väldigt rasistiskt mot ryssar.

I grund och botten tror jag inte att de inser det. Det vill säga, ryssarna får inte fullständig information från utländska medier, så de lägger inte mycket vikt vid det. Dessutom vet alla i Ryssland att nyheter i väst inte presenteras på ett objektivt sätt.

Tror du att det finns en risk att Ryssland dras in i ett öppet krig med USA och Nato med anledning av krigshetsen från väst, sanktionerna och det omfattande materiella stöd som Nato ger till Ukraina?

Ja, en direkt sammandrabbning mellan Ryssland och Nato är inte omöjlig. Och här kommer den ryska erfarenheten, som vunnits i praktiken (tyvärr inte så snabbt), förmodligen att uppväga den tekniska överlägsenheten hos Nato-länderna när det kommer till vapen, utrustning, underrättelseutrustning och så vidare.

Nationalister och Ryssland

Konflikten mellan Ryssland och Ukraina har lett till en splittring mellan europeiska nationalister, där vissa stödjer Ukraina mot de ”bolsjevikiska horderna från Ryssland” och hyllar förment nationalistiska enheter i den ukrainska armén, medan andra säger att Ukraina är en Nato/CIA-psyop i syfte att tillintetgöra Ryssland som ett hot mot västerländsk totalitär liberalism och globohomo. Hur har du upplevt reaktioner från nationalister utomlands sedan 2022?

Reaktionen från de flesta nationalister i andra länder beror på en missuppfattning, eftersom Ukraina har bedrivit kompetent propaganda utomlands under många år, vilket också inkluderar den ukrainska högerns besök i andra länder. Detta har skett medan nationalister i Ryssland inte har tillåtits att skapa starka internationella relationer. Ukraina erbjöd också utländska medborgare möjligheten att delta i en militär konflikt på deras sida i en sluten ideologisk miljö - vilket förstås också fick konsekvenser. Rent generellt är detta ett av Rysslands misstag. Under 2015 hölls ett internationellt konservativt forum i Sankt Petersburg som jag deltog i, där representanter från många europeiska högerrörelser fanns på plats. Men efter detta har dessa typer av projekt tyvärr inte utvecklats i Ryssland.

Vissa nationalister i väst menar att Ryssland är ett icke-vitt/multietniskt imperium som invaderar en europeisk nation och låter asiatiska horder och muslimska soldater anfalla det ukrainska folket. Hur ser du på denna kritik?

Hur hanterar vi denna kritik? Det pågår de facto ett inbördeskrig mellan ryssar och ryssar och Ukraina är geografiskt beläget bara något väster om vissa ryska regioner.

Och dessutom är Ryssland en monoetnisk stat där - och detta vill jag betona - majoriteten av befolkningen är etniskt rysk (90 procent). Och det faktum att det i Ryssland finns många väldigt små folkgrupper, bestående av några tusen personer i varje grupp, gör varken landet icke-vitt eller icke-europeiskt. Angående muslimer så är det mycket bättre att muslimer strider för Ryssland än mot. Dessutom bör inte den europeiska högern prata om muslimer när det blir allt svårare att hitta en vit man i deras regeringar eller arméer. Se bara på Storbritannien eller Frankrike.

Vissa rasligt orienterade nationalister – både i väst och i Ryssland – har tidigare varit kritiska till att den ryska regeringen tillåter mycket massinvandring av asiater och muslimer till storstäder som Moskva. Håller du med om att det har varit ett problem och är det fortfarande ett problem eller har migrationen förändrats på grund av kriget?

Ja, vi kritiserar också staten för invandringen från Centralasien och de transkaukasiska länderna. Men vi vill uppmärksamma att ett nytt koncept i den ryska politiken är att så fort någon mottar ett pass som ny medborgare blir man registrerad i militären. Sedan kan man motta en kallelse till mönstring, man kan mobiliseras och skickas till konfliktområdet. Vi anser att det bästa vore att samla flertalet etniska stormenheter från dessa nya medborgare och skicka dem till frontlinjens värsta områden.

Exempelvis skulle staten kunna samla 500 personer i en separat tadzjikisk stormbataljon, 500 personer i en separat armenisk bergsinfanteribataljon, 500 azerbajdzjaner i en azerbajdzjansk ingenjörsbataljon och så vidare, och skicka dem till de svåraste delarna av frontlinjen. För varje 500 av dessa människor som skickas till kriget kommer sedan 500 000 av deras landsmän att återvända till sina hemländer.

Men naturligtvis bör de som överlever dessa strider och visar sig som hjältar få fullgod behandling, eftersom personen i fråga har offrat blod för Ryssland - med andra ord bör han få alla privilegier som rysk medborgare.

Ryssland framstår som ett land som förföljer nationalister i allmänhet och nationalsocialister i synnerhet. ”Nazism” används ofta i debatten som en synonym till Rysslands fiender, med den historiska kopplingen till andra världskriget, eller det stora patriotiska kriget som det kallas i Ryssland. Har du upplevt förföljelse för dina övertygelser? Är det möjligt att öppet vara nationalist eller nationalsocialist i Ryssland?

Ja, självklart har jag personligen förföljts för mina övertygelser, men egentligen inte för mina övertygelsers skull utan snarare på grund av vissa handlingar som vid något tillfälle kan ha brutit mot lagen. Med betoning på "kan", eftersom vi har ett skämt som säger att "du är inte en fascist om du inte åkt fast".

Och ja, det finns ett visst tryck, men samtidigt: Av vilken anledning har trycket från säkerhetstjänsterna uppstått? För att den så kallat nationella rörelsen har varit så marginaliserad och saknat objektiva framtidsutsikter. Med andra ord begick dessa kamporganisationer ibland mord, med tanke på den rådande situationen, och ibland skedde detta på fyllan. Det här kan jämföras med de mer välplanerade och politiska lönnmorden som exempelvis genomfördes av Born-gruppen ["Ryska nationalisters kamporganisation". reds. anm.].

Och självklart såg staten att dessa slumpmässiga mord inte handlade om att exempelvis en ledare för en etnisk maffia som sysslar med droghandel eller pengatvätt har eliminerats. Istället såg man att exempelvis en vanlig arbetare eller en vanlig student har mördats. Med andra ord fanns det inget för staten att tjäna på det.

Detta gav dessutom brottsbekämpande myndigheter och deras anställda som delade nationalistiska övertygelser en anledning att förfölja rörelsens representanter, speciellt de mest framträdande. Faktum är att formandet av en nationalsocialistisk eller nationalistisk rörelse helt enkelt fick göras på ett lite annorlunda sätt. Samtidigt har jag alltid öppet deklarerat att jag är nationalist och jag är inte rädd för konsekvenserna av det.

Menar du att säkerhetstjänsterna inte hade förföljt nationalistiska grupper om dessa våldsdåd hade riktat sig mot exempelvis kriminella invandrare snarare än vanliga människor?

Ja, absolut sant. Inom de ryska säkerhetstjänsterna och inom polisen, för 20 år sedan likväl som idag, har det funnits en rätt stor andel ärliga människor som på ett radikalt sätt stött kampen mot icke-rysk organiserad brottslighet.

Tyvärr har dock samarbetet mellan den högerradikala ungdomen och ryska nationalister som tjänstgör inom polisen inte varit särskilt framgångsrikt, eftersom de högerradikala istället för att bekämpa gängledarna för det mesta har valt att ge sig på vanliga utländska utbytesstudenter. Genom detta förstörde man bilden av sig själva och fjärmade samarbete med staten.

Anser du att ”nazism” betyder samma sak i Ryssland som i väst? I väst anses en ”nazist” vanligtvis vara någon som utgör ett hot mot judar, minoriteter, ”demokrati” och så kallade mänskliga rättigheter. I den ryska debatten däremot framstår det som att ”antinazismen” i första hand inte ses från ett judiskt – eller ens ideologiskt – perspektiv, utan snarare som att ”nazism” framstår som en historisk ärkefiende till Ryssland, som russofobi och som ett hot mot ryssar och Ryssland självt. Kan du utveckla detta?

Ja, det stämmer att orden betyder olika saker. I Ryssland är en "nazist" en etnisk rysk person som inte gillar att staten artificiellt påtvingar honom mångkulturalism och suddar ut identiteten för den "etniska harmonins" skull, likväl som någon som inte gillar att det finns "nationella republiker" inom landet och att dessa av någon anledning har mer politisk makt än den ursprungliga ryska regionen.

På tal om de andra varelserna: i Ryssland är det nästan ingen som kommer ihåg judarna och när det kommer till bögar så ogillar hela vårt land dem. Så enligt västs agenda skulle alla ryssar vara nazister. Putin drog förövrigt ett riktigt roligt skämt om transsexuella under en presskonferens för ett par år sedan. I väst hade detta avslutat hans karriär.

Om vi återgår till frågan: När du säger att Putin ser nazister som ett hot mot ryssar så är det ett översättningsfel. Du förstår att 1991, efter den slutgiltiga uppdelningen av landet i olika republiker (ett misstag av kommunisterna), så kom Kreml på ett artificiellt begrepp för att förhindra ytterligare desintegration och att till och med republiker inom Ryska sovjetiska federativa socialistrepubliken skulle bryta sig ur (exempelvis Tatarstan) och som skulle ena alla invånare i Ryssland. Detta är hur ordet «ROSSIYANE» (РОССИЯНЕ) föddes. Denna grupp inkluderar ryssar, tadzjiker, jakuter, basjkirer och alla andra medborgare i moderna Ryska federationen. Men i engelskan och i alla andra språk så både skrivs och uttalas orden RUSSKIY (РУССКИЙ, etniska ryssar) och ROSSIYANIN (РОССИЯНИН, medborgare i Ryssland men inte nödvändigtvis etniska ryssar) på samma sätt: Ryssar.

Så Putins ord har i själva verket en helt annan mening; Nazisterna är de som hotar enheten hos ROSSIYANE, med andra ord medborgarna i Ryska federationen, oavsett nationalitet.

En annan sak som nationalister utanför Ryssland har svårt att relatera till är den Sovjetnostalgi som verkar finnas i den bredare ryska patriotismen. Var inte kommunismen ett misslyckande och Sovjet-eran en mörk epok i Rysslands historia? Och hur förenas Sovjetnostalgin med hyllandet av tsardömet? Finns det inte en kognitiv dissonans här?

Det är inte Sovjetunionen som politiskt system som människor längtar efter. Detta är en längtan efter en stark stat, vars åsikt på den internationella scenen får betydelse inom många områden. Det är en längtan efter en statsideologi, när människor visste vad de levde och arbetade för, och vad som fanns i framtiden. En längtan efter en ordning som existerade i Sovjetunionen och en längtan efter högkvalitativa, billiga produkter som var tillgängliga för alla.

Ja, det finns ett stort antal negativa händelser, särskilt i Sovjetunionens tidiga historia. Men människor saknar inte den röda terrorn, inte Trotskij eller Lenin, inte Stalins förtryck, utan snarare 60- och 70-talets Sovjet.

Och längtan kommer från generationen som bevittnade denna era. Resten känner bara till den från berättelser, och i dessa berättelser finns det ingen gatubrottslighet, inget missbruk och ingen prostitution. Även om allt detta naturligtvis fanns i Sovjetunionen var det så obetydligt att genomsnittspersonen inte märkte av det.

Hur ser du på nationalism i Ukraina, och grupper som Azov? De framställs som ”nazister” i Ryssland, och även så i väst innan Ryssland invaderade Ukraina. Är de enligt dig riktiga nationalister?

Ja, såna grupper är förstås nationalister, men återigen så förklarade jag tidigare min attityd till Ukraina som en nation rent allmänt.

Jag tror också att det var ett väldigt smart drag av ukrainska judar som [Ukrainas före detta president] Petro Porosjenko, Zelenskyj och [den tidigare inrikesministern] Arsen Avakov att ge nationalisterna en möjlighet att växa och utvecklas till en viss gräns och att integrera dem i de brottsbekämpande myndigheterna. De visar goda stridsresultat, är ideologiska och grymma. Och detta är en farlig och stark fiende.

Och det är dåligt att Ryssland innan Krims återkomst inte arbetade med dessa människor, varav många tidigare väldigt starkt stödde Ryssland. Man skapade inte bra förhållanden för dem så att de skulle kunna arbeta på vår sida, för oss.

När vi intervjuade en ukrainsk nationalist som strider på Ukrainas sida så försvarade han Euromajdan med att det gav nationalister en möjlighet att avancera socialt, kulturellt och politiskt. Hur ser du på detta?

Ja Euromajdan gav förstås ukrainska russofob-chauvinister möjligheten att utvecklas. Samtidigt har ukrainska nationalister nu förlorat denna möjlighet. Den framträdande kraften på Maidan var de högerradikala ukrainarna, men efter Maidans seger fick de inte några särskilda privilegier eller bonusar. Azovbataljonen skapades, som senare växte till ett regemente.

Den radikala högern fick en möjlighet att samlas i en egen enhet och rusta sig. Men samtidigt vet vi att de var underställda inrikesministern Arsen Avakov - en armenisk jude som huvudet över de "vita" ukrainska nationalisterna. Och alla resurser som gavs till dem var på en exakt nivå som skulle försäkra fullständig brist på självständighet hos denna bataljon och inget mer.

Å andra sidan är det värt att erkänna att ja, de ukrainska nationalisterna i allmänhet stärkte landet under de åtta åren mellan 2014 och 2022, då dessa människor gavs tillfälle att sprida sina åsikter och sin ideologi. Och tack vare detta var de ukrainska nationalisterna och samhället som de hade stärkt kapabelt att stå emot när den fullskaliga invasionen skedde. Alla stater som är nära kollaps måste trots allt uppvisa en särskilt god attityd till de interna patriotiska och nationalistiska krafterna, eftersom dessa ensamma är redo att både osjälviskt och själviskt samla sig i försvar av allt de håller som kärt och heligt.

Samma ukrainska soldat hade övertygelsen att det inte finns något som kan kallas etniska ryssar, bara en slags nybolsjevikisk och postsovjetisk identitet. Ryska nationalister hävdar på samma sätt att det inte finns ukrainare, att befolkningen i Ukraina helt enkelt är ryssar. Vad säger du om detta? Är alla ukrainare verkligen ryssar, även befolkningen i landets västra delar?

De kan absoluta tro att ryssar inte existerar, med tanke på deras propaganda. Men då glömmer de bort det faktum att de själva i det här fallet inte är representanter för någon etnisk grupp. Som vi påpekade tidigare: Västliga "ukrainare" är en blandning av ryssar med andra folk: Polacker, rumäner, judar etcetera.

Men ryssar i Ryssland formar likväl en etnisk kärna. Och om man tittar på de numera befriade områdena ser vi vilka människor som levde på Ukrainas territorium. och många är etniskt degenererade som, på grund av omfattande uppblandning, inte längre kan ses som ryssar och som av ren desperation därför ser sig som ukrainare. Samtidigt har ukrainare inga tydliga karaktärsdrag. Detta är ett av Ukrainas försök att stjäla gemensam historia och applicera något som inte tillhör dem på de själva. Precis som de gör med ryssarna Oleg av Kiev, Svjatoslav I och Igor I [samtliga ättlingar till Rurik och furstar av Kievrus. reds. anm.] med flera.

Vi har sett hur grupper som Azov hyllar judar, gjort resor till Israel och bett om rabbiner som ska ”komma och begrava våra stupade judiska kamrater”. Vi har också sett hur svenska nationalister som reste till Ukraina 2014 för att kriga mot ryssar tillsammans med andra nationalister sedan kom tillbaka och hyllade judar och araber. Är ukrainsk nationalism idag reducerad till att bara hata ryssar eller tror du att det finns något genuint kvar?

Vi anser att ukrainsk nationalism i första hand presenteras som en opposition mot ryskheten, annars skulle den helt sakna poäng. Ifall ukrainsk nationalism hade haft panslaviska element och som mål att ena slaviska folk, så skulle det i princip inte finnas någon ukrainsk nationalism som koncept.

Deras resor till rabbinerna och deras beundran av alla skulle vara acceptabel om det handlade om att bedöma en tredjepartskonflikt på exempelvis Israels territorium, där man kan välja en sida att stödja. Även om det förstås skulle vara idealiskt om båda sidorna dödade varandra fullständigt. Men man måste alltid välja mellan ondska och ondska och stötta den svagare ondskan. Idag kan vi stödja araberna i deras krig, imorgon kan vi stödja judarna om araberna börjar vinna - med andra ord bör vi ständigt skapa spänningar.

Men när deras representanter dras in i en konflikt mellan två slaviska sidor finns det en indikation på att de inte har något eget att komma med.

Det finns exempel på ryska nationalister som tagit Ukrainas sida i denna konflikt, och vissa har till och med rest till Ukraina för att strida mot Ryssland. De säger att de vill befria sitt land från vad de upplever som en fientlig entitet som just nu besitter Kreml. Varför tror du att olika ryska nationalister har dragit så diametralt olika slutsatser av denna konflikt?

Ryska nationalister strider för Ukraina för att Ukraina har gett dem en tydlig bild av en nationalstat, där de inte förföljs för småsaker på samma sätt som de förföljs i Ryssland, där de tillåts att helt öppet gå omkring med sina symboler.

Vi har något som kan kallas subkultur. Subkultur och fest. Och detta koncept är oftast viktigare för många av dem än verklig politisk makt och politiskt inflytande. Som vi säger i Ryssland: "Att framstå som, men att inte vara".

Och detta attraherar förstås många till deras sida. Vissa som åkte till Ukraina hade juridiska problem i Ryssland, både verkliga och inbillade. Och på grund av detta har dessa personer nu fått vissa positioner där borta. Tyvärr gav Ryska federationen inte dessa människor möjlighet att utvecklas under tiden som de var i Ryssland.

Tack för att du tog dig tid att svara på våra frågor! Har du några avslutande ord som du vill rikta till nationalister eller vanligt folk i Sverige?

Jag skulle vilja önska det svenska folket att bevara sitt land, ett land med en väldigt rik historia, intressanta traditioner och vita människor. Så att Sverige bevaras för att förhoppningsvis efter att vissa händelser har utspelat sig, en vänskap och allians med Ryssland kan växa fram för att bekämpa hot från icke-europeisk aggression.