Dagens datum 24 april: Denna dag återvänder den finlandssvenske polarfararen Nordenskiöld efter Vegaexpeditionen. Nordenskiöld hade funnit och genomseglat Nordostpassagen.
VÅR VÄG. Mikael Karlsson skriver om den första punkten av Nordiska motståndsrörelsens partiprogram.
I Sverige och stora delar av västvärlden förs idag den huvudsakliga politiska kampen mellan två block. Ett av blocken är positivt till invandring och vill upplösa gränser, uppmana till globalism och så kallad mångkultur. Detta block är i stort sett det så kallade politiska etablissemanget, de gamla partierna. Det andra blocket är negativt inställt till invandring och tenderar att vara negativt till globalism, främmande kulturer, främmande religioner eller någon kombination av dessa. Detta kan man kalla det högerpopulistiska eller i vissa fall nationalistiska blocket, beroende på det specifika partiets inställning till befolkningsfrågan.
Den form av invandringskritik som figurerar bland högerpopulisterna domineras av invandringens kortsiktiga effekter. Invandring kostar pengar, invandring orsakar brottslighet, invandringen får ursprungsbefolkningen att känna sig hotad, obekväm och marginaliserad. Det inhemska språkets ställning trängs undan i både juridisk och praktisk mening. Kulturen och den med kulturen intimt sammanhängande religionen som främmande folk för med sig konkurrerar med den inhemska och förändrar totalt sett kulturen i landet. Det finns en utbredd misstro mot invandrarnas moral. Är de flyktingar eller ekonomiska migranter, barn eller vuxna, islamister eller så kallade moderata muslimer? Dessa problem är legitima och det är fullt förståeligt att de diskuteras av högerpopulistiska politiker och befolkningen i stort.
Det kommer inte som någon överraskning, men är likafullt glädjande, att Nordiska motståndsrörelsen gått till kärnan av problemet med invandringen i stället för att basera partiprogrammet och retoriken på de perifera problem som invandringen för med sig.
”Vår rasliga överlevnad och frihet är det absolut viktigaste målet med Nordiska motståndsrörelsens politiska kamp” lyder den första meningen i texten om invandringspolitik. Detta är egentligen helt grundläggande. För att förstå sig på staten som begrepp kan man tänka sig dess begynnelse, vilket enkelt uttryckt kan spåras till att en grupp män bestämde sig för att ett specifikt landområde tillhörde deras grupp och var villiga att hävda det med vapenmakt. Därav kan vi förstå att massinvandring innebär att staten har misslyckats med denna grundläggande uppgift efttersom främmande grupper får tillgång till den mark staten hävdar som sin egen och dess resurser.
Proto-stater skapades av män som var redo att bruka våld för att försvara sitt territorium.
Nordiska motståndsrörelsens politik bygger på en biologisk grund. Den grupp som hänvisas till ovan är de nordiska folken och övriga individer som kan bedömas vara etniska nordeuropéer eller närbesläktade folk. Den enda stat som kan vara legitim är den som beaktar gruppens etniska intressen och dess suveränitet – eftersom detta är statens ursprungliga och primära uppgift. Den statsbildning som baseras på generella principer och lagtexter som inte explicit sätter den egna gruppens intressen i främsta rummet får betraktas som tyranni, ett väpnat rån på statens befolkning. Sverige som det ser ut idag är just detta och sysslar primärt med att överföra resurser från den grupp etniska nordeuropéer och närbesläktade folk som skapar dem till andra grupper – exempelvis sina politiker eller invandrare från tredje världen.
Rent praktiskt är det också så att de problem som högerpopulisterna påpekar effektivt löses med Nordiska motståndsrörelsens invandringspolitik. Resursöverföringen till främmande grupper kommer att upphöra eller radikalt minska, ursprungsbefolkningens dominanta ställning i Norden kommer att återställas och den brottslighet som är etniskt motiverat kommer att upphöra. Kulturen och den andliga dimensionen kommer att befrias från konkurrerande grupper och bygga på idégods som produceras av nordens folk. Den byråkrati som ska avgöra vilka som har goda skäl till att invandra och vilka som försöker bedra oss kommer att ersättas med enkla principer. Den som delar vårt ursprung är välkommen – givet beaktande av andra intressen, som den demografiska utvecklingen i övrigt.
Blodsband innebär inte vänskap, men däremot gemensamma intressen.
Högerpopulisterna har satt vagnen framför hästen när de pratat om burkaförbud, radikalisering av muslimer och halalslakt. Det faktum att de vägrar analysera gruppintressen på en biologisk grund gör att de inte kan nå problemets kärna. Invandringsproblemet är inte att de främmande grupperna som invandrar till Norden har konstiga kläder eller en avvikande kvinnosyn – även om dessa är störande moment. Problemet är att de utgör grupper med andra genetiska egenskaper, vilka över tid har resulterat i vissa levnadsmönster som kommer i direkt konflikt med de nordiska.
Kultur, religion och historia är viktiga faktorer i den sociala identiteten men det gemensamma genetiska arvet utgör grunden, vilken övriga faktorer hjälper till att definiera ytterligare. Den sociala identiteten avgör enkelt uttryckt vilka personer människor identifierar som ”vi” och ”dem”, vilket avgör vilken typ av människor det är lämpligt att samarbeta med och ytterst vilka som bör ingå i en given statsbildnings befolkning. Bevisningen för detta är överväldigande, men i fall det finns anledning att återkomma i frågan om den etniskt homogena statens fördelar kan det framföras i kommentarsfältet.
Som en ytterligare fördel med en invandrings- och befolkningspolitik baserad på biologisk grund kan nämnas att den extrema fientlighet med vilken vissa svenskar ser på exempelvis grupper från Mellanöstern kommer att avta med Nordiska motståndsrörelsens politik. Fientlighet och konflikter uppstår mellan olika grupper när de tvingas leva sammanträngda med varandra och i praktiken i konkurrens. Ett samhälle skapat för och av en grupp kan inte passa flera samtidigt och kompromisserna vi ser idag leder till att ingen blir nöjd. En värld av fria nationer kan respektera varandras olikheter och ha betydligt bättre möjligheter för fredliga relationer mellan folken. Ifall Nordiska motståndsrörelsens invandrings- och befolkningspolitik inte realiseras kvarstår två alternativ, ökande statlig tyranni eller öppen konflikt mellan olika folk inom gränserna.
Hoppa till huvudinnehåll
