KRÖNIKA • Marcus Hansson skriver om hur man kan se den kvinnliga rollen som barnaföderska som en del i det demografiska kriget.

Ni som läser rubriken tänker säkert rent instinktivt på en kvinna i fältuniform. Vissa kanske blir påminda om tidigare erfarenheter av att behöva kånka på ytterligare packning under värnplikten. Jag kommer att återkomma till rubriken senare men först ska jag ställa några frågor. Känner du som läsare att du befinner dig i ett krig? Om svaret är nej, ställer jag frågan hur man kan kriga mot andra? Är det inte så att man kan bedriva ett psykologiskt krig? Myndigheterna varnar nu allmänheten för att Ryssland bedriver ett sådant krig. Krig kan alltså ta sig oerhört många former. Det kan vara ett ekonomiskt krig, det kan vara endast i en by men också i ett helt land. Det kan vara ett krig där hela landet är inblandat medan i andra fall så är en liten del av det inblandat och livet fortgår för de övriga. Kriget, som vi nationalsocialister brukar uttrycka oss, är en form av evolutionär kamp som pågår hela tiden, varje dag, varje sekund. Denna kamp är en form av krig och det jag tänker inrikta mig på senare är kampen om antalet.

Antalet människor är inte alltid det som avgör ett krig men efter att ha läst den svenska historien om stormaktstiden så framgår det för mig att det bara var en tidsfråga innan den skulle falla. Sverige hade mycket lägre befolkning än nationerna på kontinenten. När dessa också slog ihop sig för att knäcka Sverige så var det bara en tidsfråga innan den större populationen vann över den mindre.

Våra fiender, de rika globalisterna producerar å ena sidan propaganda riktad mot vita att jordens resurser blir mindre och därför bör barnafödande slopas. De som ligger i täten för detta är alla de sämre mammorna som lyfts fram i Sverige under flera decennier. Och självklart har de satt ett namn på detta; ”Feminism”.

Låt mig belysa med ett exempel som jag nyligen läst. Denna kvinna födde två barn men hon ville inte vara hemmafru (läs mamma) så hon var borta från hemmet mellan klockan sju på morgonen till sex på kvällen under vardagarna. Detta var under en tid då dagisplatserna var få och endast till för dem som behövde platserna. Detta gjorde att hon gav hela sin lön till en dagmamma – och som hon själv medger så blev lönen ändå för liten och familjen gick ekonomiskt back av upplägget. Så mycket orkade hon inte vara mamma.

Den här helt objektivt sett sämre mamman och ytterlighetskaraktären (precis som homosexuella) lyfts fram för att normbilda, med resultatet att hennes sätt att bedriva moderskap en norm i hela samhället och kvinnor mår sämre idag än förut. Detta kommer av att hon inte kan få prestige för moderskapet där det verkligen räknas så då försöker hon och likasinnade mammor istället lyfta fram något som de är bättre på för att vinna prestige och evolutionära fördelar i hela gruppen. Karriären är det bästa exemplet. Där de hellre slavar för ett globalt företag än att vara hemma med barnen.

Globalisternas fotsoldater

Den andra delen är att Europa, hemvisten för större delen av vår ras, skall berikas med rasfrämlingar. Egentligen borde propagandan riktas mot rasfrämlingarnas överbefolkning om detta var den högre målsättningen. Men som ni säkert också vet så är inte propagandan skriven med arabiska bokstäver. Istället har människor av vår ras hjärntvättats till att ge bort delar av vårt område och våra pengar.

En vän av ordning ställer sig då frågan varför man gett skattesänkningar till de rika och varför de inte bjuds in till tv-sofforna för att redogöra för hur många procent de gett till dessa behövande rasfrämlingar. Kanske för att dessa inte tänker använda dem till detta, syftet är ett annat. För socialisternas del har man tagit in dessa för att få en utökad väljarkår – enfaldigt med tanke på att inte ens arabländerna lyckats socialisera befolkningen – och nu står dessa socialister med ännu fler komponenter som måste gå ihop för att kunna bygga upp motståndet mot kapitalet, något som är svårt även i strikt homogena länder. Inte undra på att de inte vinner med alla dessa inbyggda motsättningar i sin rörelse. Istället har de bidragit till att ge bort det de kämpade för i flera årtionden: Värdet av arbetet som nu medvetet är kraftigt konkurrensutsatt, precis som bankglobalisterna önskar.

En som står i samma kropp men som är andra benet är Richard Jomshof. Han visade på stor enfaldighet häromdagen när han önskade demokratisera Mellanöstern. Där kan vi prata om att pissa i motvind. För det första var det precis sådana tankar som gjorde att så många muslimer befinner sig i Sverige idag. För att Väst med USA i spetsen slog sönder länderna och skapade migration av det överskott som inte kunde eller ville försörja sig i länderna som följd.

Jomshof vill tackla islam, en religion som han uppfattar som vedervärdig. För egen del får han mer än gärna leda ett sådant korståg, men frågan är om han vågar spela in sådana diskussioner själv. För risken är att araberna och muslimerna kommer skratta honom i ansiktet. Varför skulle de omfamna idéer som gör dem till minoriteter i sina egna länder? Det är snarare islam och anti-demokrati som är framgångsrika gentemot demokrati och sekularism. Det ser alla som kan räkna på demografin, vem som kommer ärva Europa. Muslimerna kan räkna och trots sin religiösa tro så är de närmare darwinismens principer än vad Jomshof och hans anhang som tror på de (i deras ögon gudagivna) abstrakta regler som de ”mänskliga rättigheterna”.

De nya soldaterna kommer ur livmodern

Ni läsare har kanske flera gånger frågat er vad detta har med rubriken att göra och jag kommer till det nu. Många ser inte i termer av konflikt eller krig. Det är mer vanligt att utlänningar gör det för de befinner sig i ett mer naturligt tillstånd. De har inte fått hjärnorna fyllda med västerländskt demokratinonsens. Detta har gjort att de har utnyttjat de väldiga förmåner som finns att få till att skaffa många barn och till stor bedrövelse ser jag att många nationella inte heller har utnyttjat detta. Detta fönster håller på att långsamt stängas och antagligen är det inte lång tid kvar. Därför anser jag att det är desto mer nödvändigt att skriva denna text innan det är helt stängt för att antagligen inte öppnas igen.

Vi befinner oss i ett krig för vårt område och i detta krig finns det en demografisk aspekt. I krig behövs soldater och de som föder dessa är kvinnor. Kvinnorna är som i varenda konflikt mer värda för att de är stoppklossen i barnalstrandet. Män är egentligen litet värda då de lätt kan ersättas. Med det sagt så behövs ändå män till de flesta arbetsuppgifter och för ledarskap, men inte alla! Eftersom vi befinner oss i en konflikt så använder jag mig av ordet soldat. Framförallt för att ge folk en tankeställare, de skall sluta tänka att kvinnor kan göra mest skada mot fienden som en soldat. Detta är helt fel, de gör mest skada mot fienden genom att använda livmodern, som vi kan kalla för AK4:an, medan äggledarna är magasinen. Kvinnans skyttevärn är hemmet som hon försöker hålla ihop trots barnens och mannens alla upptåg.

Precis som att alla män inte är perfekta soldater så kommer heller inte alla kvinnor att kunna vara det. Vissa kanske känner att de behöver ”förverkliga” sig i sann feministisk anda och arbeta. Ett arbete som idag går ner i de globalistiska judarnas fickor. För det gör det, vi ska inte ljuga för oss själva. Men bara för att du inte är den bästa ”soldaten” med många barn så innebär inte det att du inte blir soldat överhuvudtaget. Du måste ändå påbörja din plikt, de afrikanska och arabiska kvinnorna gör deras. Det ser vi på demografin. Nu går fotbolls-VM för damerna och jag kan se att det är förhållandevis vitt i de allt mer rasfrämlingstäta västerländska länderna. Men det är inte där vi ska vinna utan på BB. Nu kanske någon påpekar att det gör inget då alla är flator ändå men förstå vad jag försöker säga.

För längesedan så berättade en enbarnsmamma för mig att hon skulle skaffa fler barn först då hennes man visat mer intresse för det första. Jag, som är ganska naturligt fast i de könsrollerna, funderade på varför kvinnan ville att mannen skulle ta mer ansvar förutom att hon kanske är en person som mitt tidigare exempel i texten? Jag tänkte en tid och kom sedan fram till ett ganska självklart svar till detta. Desto mer tid mannen tillbringar med barnet desto säkrare blir familjekonstellationen. Det leder också till att mannen har mindre tid att ”möjligtvis” skaffa barn med en annan kvinna och då få resurserna delade mellan de båda barnen. Det är helt enkelt en försäkran att alla resurser går till det gemensamma barnet, det vill säga hennes barn.

Detta är inget konstigt då mannen i teorin kan utöka sin barnaskara genom att utöka antalet sexpartners. Mannen behöver vara familjeförsörjare men förväntas även ta hand om barnet, att balansera detta i vågskålen är ibland tufft. Som en man sa; det är en massa gnäll när man jobbar övertid och inte är hemma, men så fort lönebrevet kommer med den större lönen så använder de inte lönelappen som argument för att man jobbar för mycket utan då handlar det om hur pengarna ska spenderas.

Tittar vi på kvinnor från vår historia så har de genomlidit betydligt hårdare tag än dagens kvinnor. De har ensamma, eller med familj och vänner fått ta hand om en stor barnskara, där barnen också dog betydligt oftare. Vad jag vill ha sagt med detta är att när man säger ”kvinnor kan” så bör man inte tänka på att löneslava för finanshajarna på börsen utan på att hålla ihop hemmet. Där är kvinnorna som mest effektiva i den pågående evolutionära kamp som vi ur den nordiska rasen har framför oss.

Men inte bara hemmet utan kvinnor behöver återigen samla sig för att organisera de uppgifter som tillkommer med detta. De behöver ta kommandot på ett större plan och bli det kitt som håller ihop samhället och framförallt de mindre samhällena genom att utveckla de sociala bitarna.

Det är inte en ensidig kritik mot kvinnor som jag för fram utan självklart behöver männen ta sig i kragen betydligt mer. Titta på hur männen samlas kring några andra män som sparkar på en boll. De fyller stora arenor, samtidigt som de knappt kan bry sig om att vi tuffar allt närmare avgrunden

Nu kanske någon påpekar att pengar behövs, kvinnan måste jobba. Det är inte nödvändigtvis fallet, hur många invandrarkvinnor arbetar? Förr fick kvinnor hustrulön. Den skulle gå till hemmet och var kvinnan sparsam så lämnade det en slant över åt henne. Även om den ekonomiska makten finns hos mannen så går det ändå att skriva avtal om att dela lönen jämbördigt. Pensionen kanske någon kvinna påpekar, då vill jag ta upp den tidigare kvinnan som exempel. Trots att hon gjort allt rätt (fel) så var hon inte långt över garantipensionen. Hon fick alltså inte mycket mer än en person som aldrig satt sin fot på en arbetsplats. Det ser heller inte ut att bli så mycket bättre på den fronten i framtiden. Det kommer jag återkomma till senare.