”FÖRINTELSEN”. Magnus Svenson jämför här de ”nazistiska dödslägren” med amerikanska och brittiska läger.

De här bilderna visar utmärglade och döda koncentrationslägerfångar. Tyska koncentrationsläger? Ingalunda.

De här fångarna satt i ett sydstats-amerikanskt fångläger, Andersonville Prison, i Georgia under inbördeskriget 1861 — 65. I lägret internerades 45 000 nordstatssoldater (fyra gånger så många som lägret var byggt för) av vilka 13 000 dog på grund av svält och sjukdomar.

Orsakerna till missförhållandena utreds inte i för mig tillgängligt material, bortsett från överbefolkningen, men vi kan vara övertygade om att man inte kunde skylla på mördande flygbombardemang. Sannolikt var det en fråga om dålig organisation och minskande resurser på grund av kriget.

Kommendanten, major Henry Wirtz, blev ställd inför krigsrätt och hängd trots att han kunde bevisa att han begärt större matleveranser. En intressant detalj är att fångar som hördes i rättegången beskyllde Wirtz för grymheter, varav vissa skulle ha begåtts då han inte ens befann sig i lägret.

Som bekant har fenomenet med osanna vittnesutsagor upprepats efter andra världskriget. Liknande missförhållanden lär ha förekommit i nordstatsläger, men inga bilder tycks ha överlevt därifrån. Som vanligt skriver segraren historien.

Lizzie van Zyl.

Bilden föreställer en sju år gammal flicka, Lizzie van Zyl, en av 116 572 av engelsmännen internerade boer, hustrur och barn till män som fortfarande kämpade i andra boerkriget 1899 – 1902. De svältföddes avsiktligt och svält och sjukdomar uppkom. 28 000 boer dog varav 22 000 var barn. Dom lär väl alla ha sett ut som Lizzie.

Engelsmännen valde alltså att svälta ihjäl hustrur och barn till kämpande motståndare. Samt bränna deras hus och gårdar. Observera att det var en medveten och avsiktlig politik, inte ett tragiskt resultat av flygbombardemang från fiendens sida. Kanske man trots allt ska hålla dem räkning för att de inte brände upp barnen? Det dröjde ju ända till andra världskriget innan engelsmännen kom på den idén. Också det en helt medveten politik, ej framtvingad av omständigheterna.

Något annat land som är känt för den metoden? Jag vet det inte. Ryssarna var ohyggliga då Röda Armen invaderade Tyskland och Österrike. De våldtog och/eller mördade miljontals kvinnor, och spikade upp vissa av dessa kvinnor på ladugårdsdörrar eller skar brösten av dem för att roa sig. Men jag har trots allt inte sett att de brände upp barn. De sköt barn ibland, det lär har förekommit (men det har också beskrivits att de under ockupationen kunde vara snälla mot svältande tyska barn), men att i industriell masskala bränna upp barn förekom inte. Engelsmän och amerikaner var ensamma om det.

Så detta var ett amerikanskt och ett brittiskt koncentrationsläger. Hur ställer det sig i jämförelse med tyska koncentrationsläger? Jag vill börja med en fråga: Är det någon som har sett bilder på utmärglade fångar från tiden FÖRE slutet av år 1944? Själv har jag inte sett några sådana bilder, men kanske någon läsare har? Om sådana bilder saknas är det i och för sig inget bevis på att fångarna levde i sus och dus, men existensen av bilder på likhögarna vid krigsslutet är heller inget bevis på systematisk, avsiktlig svältpolitik.

Om nu lägren var dödsläger så kan man fråga sig varför fångarna gavs mat över huvud taget. Varför inte döda dem direkt då? Nej, lägren var inga dödsläger utan arbetsläger. Efter att ha sett hur tyska städer såg ut vid krigsslutet är det förvånande att tyskarna alls förmådde skaffa fram mat till fångarna så länge som de gjorde.

Nämnas bör att Röda Korset hade full tillgång till lägren fram till krigsslutet. De skrev en rapport på 1 600 sidor där det uttryckligen anges att inga tecken fanns på avsiktlig politik att utrota judar. Någon gaskammare nämns ej. De inspekterade noga installationer för dusch, bad och tvätt och gjorde påpekanden om behov av ändringar eller reparationer. De fann inga ”falska duschar”. De bekräftar att de många dödsfallen i lägren 1945 berodde på sammanbrottet i kommunikationer på grund av bombningen så fångarna svalt och tyfusepidemier utbröt.

Beträffande situationen i lägren kan vidare framhållas att lägerkommendanter kunde åtalas inför SS-domstolar och dömas till döden för brutalitet mot internerna. En som blev påkommen och dömd till döden var kommendanten Karl Koch i Buchenwald.

Lägren var även försedda med institutioner som ingalunda torde ha behövts i ”dödsläger”. Auschwitz hade en swimmingpool för internerna. Och en fotbollsplan.  Där fanns även bibliotek, postkontor, sjukhus, tandläkare, teater och internerna tilläts bilda en orkester. Liknande institutioner fanns i andra läger. Inte ens USA:s interneringsläger för japaner under andra världskriget kunde visa samma standard som tyskarnas “dödsläger”. För att inte nämna Andersonville eller lägren i boerkriget.

/Magnus Svenson

• Publicerad:
  2015-01-10 11:09

Kategoriserat som:
• Insändare
• Opinion