KULTUR. Fredrik Strage kulturarbetar åt Bonnier, men skriver om fashwave och ”högerextrem humor”.  I en ny krönika berättar han bland annat om hur han smickrades av en mem som utnämnde honom till kulturminister efter Finspångsrättegångarna – för att sedan besviket konstatera att ”nazisterna gör sig lustiga på min bekostnad”.

Memen som fick DN:s Fredrik Strage att överväga posten som kulturminister efter Finspångsrättegångarna.

Fredrik Stage, kulturskribent på den judiskägda dagstidningen Dagens Nyheter (DN), har under en längre tid haft svårt att hålla sig från att skriva om kulturella uttryck i den nationella rörelsen. Framförallt är det den typ av Internetkultur som har sitt ursprung i alternativhögern som fascinerar, vilket han återkommer till i flertalet krönikor sedan åtminstone 2016.

Redan innan Donald Trump hade hunnit sväras in som president uppmärksammade Strage exempelvis fashwave i krönikan ”De extrema till höger har skaffat sig en ny genre och ett nytt sound”, och i samband med Nordiska motståndsrörelsens deltagande på förra årets Almedalsvecka ägnade han en hel krönika åt Nordfronts ”Veckans låt”. Ångestladdat och med krystad ironi försökte han lista ut vilken musik han skulle spela när han skulle ”dj:a i Almedalens DN-tält” för att undvika att hans näsa skulle ”krossas av en sån där plexiglassköld som extremisterna använder”. Strage namedroppar flera artister som uppmärksammats på Nordfront, men dömer ut Svensk Ungdom som något som ”låter som om Heinrich Himmler producerat Sten & Stanley”.

Strages pliktskyldiga avståndstaganden som vävs in i texterna hjälper föga när det kommer till att dölja hans förtjusning över systemkritiska kulturyttringar och alternativhögerns Internetkultur. ”Någon måste stoppa nazifieringen av ”The Matrix”” skriver han ena dagen, för att sedan protestera högljutt när Spotify genomför en politiskt korrekt rensning av sin musiktjänst.

I efterspelet av att DN introducerade Skurt som en internationell och högerextrem påverkansagent, med syfte att lura intent ont anandes svenskar att ”rösta invandringskritiskt” i höstens val, så var det kanske föga förvånande att Strage skulle ge sig in i leken. I dagens krönika beklagar han sig över ”högerextrem humor”, som han inte riktigt vet hur han ska förhålla sig till. Som bild till artikeln har han valt en Skurt-meme.

Skärmbild: dn.se.

”Förr i tiden var nynazister bara tröga. Nu jobbar extremhögern med humor. Kan man skratta åt det?”, frågar Strage sig i ingressen och slänger sig direkt in i en diskussion om hur knepigt det är för honom att han dras till kulturyttringar som även ”nazister” uppskattar.

Förutom att skriva kulturkrönikor åt Bonnier så frilansar Strage tydligen som dj på VHS Vision, en klubb som är dedikerad åt 80-talsnostalgi och synthwave. Strage delar i krönikan med sig av en historia om när fashwavesugna nationalsocialister besökte klubben, som fick uppväga besvikelsen över att grabbarna från Nordisk alternativhöger aldrig dök upp som man utlovat på Twitter:

Arrangören berättar dock att ett gäng från Nordiska motståndsrörelsen kom till VHS Vision en annan kväll. De ville höra fashwave. En vanlig synthwavare konfronterade dem och sa att de skulle lämna subkulturen i fred. ”Ni vet ingenting om åttiotalssynth!” utbrast han. ”Det gör vi visst”, svarade nazisterna. ”Okej”, sa synthwavaren. ”Vad tycker ni var det bästa på åttiotalet?” Killarna tänkte lite och svarade: ”Apartheid.”

Vart vill Fredrik Strage komma med allt detta, förutom att dela med sig av sin upphetsning över att ha gemensamma nämnare med ”nazister”? Tydligen att ondgöra sig över att den så kallade extremhögern har humor, som är vass och relevant och som inte ens en finkulturmänniska som han själv kan undgå att påverkas av.

”Historien illustrerar den nya extremhögerns otäckaste sida: den svarta humorn. Förr i tiden var nynazister tröga eller direkt imbecilla. De har inte nödvändigtvis blivit smartare, men utvecklat ett skämtlynne som är vassare och mer hånfullt”, skriver han återigen och avslutar med en anekdot som ska illustrera hur lätt han påverkas av så kallad memetisk krigföring:

”Hell Strage”, står det. ”Kulturminister 2022.” Mitt ansikte avbildas i en synthwaverosa solnedgång över en skyline av skyskrapor. Jag kippar efter andan och tänker: ”Ja! Makt! Makt!” Tänk så mycket jag skulle kunna uträtta som kulturminister. Debaser Medis skulle öppna igen, Debaser Slussen också, förhandsstöd skulle uteslutande gå till zombiefilmer och en statlig kriskommision skulle inrättas för att hjälpa synthduon Kite med sin försenade sjunde EP. Visst finns det moraliska aspekter på att samarbeta med nazister, tänker jag. Men Alice Bah Kuhnke var ju tvungen att gå med i Miljöpartiet för att bli kulturminster och de är i princip islamister.

Efter en stund dämpas mitt riefenstahlska maktbegär. Jag tittar på bilden igen och inser att nazisterna gör sig lustiga på min bekostnad. Det är lika knasigt för dem att utse mig till kulturminister som att heila framför en grön tygmupp. Och det är nog dags för mig att sluta skratta.

Strage kanske slutar skratta för stunden. Men jag ser framför mig hur han även fortsättningsvis kommer att hålla koll på vilken ”Veckans låt” som dyker upp på Nordfront om fredagarna, liksom hur han varje söndag spänt inväntar den senaste memedumpen på altnorden.se. Allt medan kollegorna på DN hör ljudet av Xurious ”blip blop” läcka ur hans hörlurar och missta det för helt ”vanlig” synthmusik.

För det kan ju hända att även en kulturskribent på DN har ett behov av att vara kulturrelevant. Speciellt om man har ambitioner att bli kulturminister i ett post-finspångst samhälle.

  • Publicerad:
    2018-04-05 15:37