VÄRLDEN. Halshuggningen av en fransk lärare har lett till ökade spänningar mellan Frankrike och den muslimska världen. Men är det ett nationellt uppvaknande, eller något annat?

Frankrikes president Emmanuel Macron tar hårda tag mot landets muslimer. Foto: Public domain.

I kölvattnet av att den franske läraren Samuel Paty halshöggs av en 18-årig tjetjen tycks hela landet ha hamnat i något slags nationellt uppvaknande baserat på franska revolutionens upplysningsideal. Men denna gång är det inte monarkin och kyrkan som är skurken, utan muslimer.

I flera razzior riktat mot landets muslimer har man bland annat stängt ner moskéer, muslimska föreningar och hemsidor. I vissa fall har man till och med utvisat individer som påstås ha koppling till muslimsk extremism. Detta, blandat med flera utspel från president Emmanuel Macron om ”islamistiska separatister” som hotar Frankrike, har fått världens muslimer att se rött. En av dem som upprörts är Turkiets president Recep Tayyip Erdogan, som i ett utspel går hårt mot Macron.

— Vad kan man säga om ett statsöverhuvud som behandlar miljoner människor från andra trosgrupper så här? Först och främst, ta ett psyktest, dundrade Erdogan.

Macron kom då att hälsa att han inte tänker tåla hån och förolämpningar, varpå han kallade hem sin ambassadör i Turkiet.

”Frankrike är ett muslimskt land”
I söndagens Agenda på SVT gästade Frankrikes ambassadör i Stockholm Etienne de Gonneville. I ett reportage från Paris som visades som inledning till programmet låter man upprörda Paris-bor som iklädda corona-masker gått ut på gator och torg för att visa stöd för president Macrons nya hårda linje mot landets muslimer komma till tals.

Det är den sekulära, liberala demokratin och de upplysningsidéer som låg till grund för den franska republikens revolutionära grundande som är hotat, förklarar man.

— Vår republik, våra värderingar och vårt yrke har angripits, säger en fransk lärarinna som intervjuas.

— Vi har upplysningens hädiska filosofer att tacka för separationen mellan kyrka och stat. Nu är upplysningsfientligheten på väg tillbaka, beklagar sig en annan fransk kvinna.

Även synbart skärrade muslimer intervjuas i reportaget.

— Vi hoppas helhjärtat att det är sista gången någon dör i islamismens namn. Tiden är inne, vi stöder vår regering, vår president och inrikesministern i att bekämpa islamisterna. Leta upp dem i deras källare, webbsidorna som de gömmer sig bakom, leta upp dem som manipulerar våra ungdomar och barn, säger imamen Hassen Chalgoumi.

Den franska ambassadören är inne på samma linje: Frankrike ska inte göra avkall på sina ”demokratiska värderingar” mot extremister. Men när Agendas Anders Holmberg påpekar att upprördhet över Mohammed-karikatyrer inte är begränsat till radikala muslimer, utan något som delas av hela den muslimska världen, blir ambassadören märkbart irriterad.

— Det är intressant att du ställer den frågan, för många förstår inte hur luddig och moraliskt oklar din fråga är, menar de Gonneville.

Enligt den franska ambassadören ska inte frågan om karikatyrer diskuteras, utan frågan om terrorism, och att man faller i ”islamisternas fälla” om man väljer att diskutera karikatyrerna i sig.

När Holmberg påpekar att Frankrike dragit hem sin ambassadör från Turkiet och undrar om det är en upptrappning till konflikt mellan Frankrike och den muslimska världen, blir de Gonnerville än mer irriterad.

— För det första är Frankrike ett muslimskt land, svarar ambassadören, som också skryter om hur många muslimer som bor i landet.

Han förstår inte heller hur Erdogan, som han menar är president för ett ”sekulärt land”, kan ”förolämpa Frankrikes president”.

— Det är oacceptabelt. Turkiet är en Nato-allierad, ett land där vi har många vänner. Vi förstår oss inte riktigt på det tonfall som Erdogan har använt, menar de Gonnerville.

Den franske ambassadören menar också att majoriteten av världens muslimer är på Frankrikes sida.

— Islam är en mångfaldens religion. De som vi hör uttala sig är personer som talar för radikala islamistiska grupper. Vi ska inte ge dem möjlighet att bli större än vad de är, menar han.

”Reagerar på våldsam extremism med våldsam extremism”
Det är dock inte bara muslimer som reagerat negativt på Frankrikes nya, hårdföra liberala sekularism. Även klassiska vänsterliberaler som den amerikanska sociologen Crystal Fleming är hårda i sin kritik mot Frankrike.

”Det är mer än sorgligt att se hur franska myndigheter besvarar våldsam extremism med mer våldsam extremism – och att man gör det samtidigt som man framställer sig som kulturellt överlägsna”, skriver den afroamerikanska sociologen på Twitter.

Den kulturmarxistiska kritiken har förstås även plockats upp av muslimer, bland annat Egyptens mest prestigefulla sunnimuslimska institution Al-Azhar som nyligen fördömde Macrons antimuslimska aktioner som ”rasistiska”.

En ny kontrajihadism
Frankrike går alltså hårt mot landets muslimer, samtidigt som både muslimer och vänsterliberaler beklagar sig. För många som är trötta på massinvandringen till Europa kan det som sker just nu i Frankrike säkert ses som något positivt. Men om man betänker vad det är som Macron och det franska etablissemanget verkligen säger och gör, framstår det snarare som oroväckande.

Det finns förstås många likheter mellan den sekulära chauvinismen som just nu kokar i Frankrike och den judiska neokonservatismen som satte USA:s agenda under framförallt George W. Bushs presidentskap när det så kallade kriget mot terrorismen inleddes.

Man målar upp en konflikt mellan det fria, upplysta och liberala Frankrike å ena sidan och mellan religiös extremism å andra sidan. Problemet är alltså inte den stora mängden rasfrämlingar i Frankrike, eller ens muslimer – den franske ambassadören skryter till och med om hur många muslimer som bor i landet. Nej, problemet är att reaktionära tankar gror bland en del av befolkningen som råkar vara till stor del icke-vita, enligt den nya franska chauvinismen som i allt väsentligt påminner om inte bara neokonservatism utan även en annan judisk ideologi: Kontrajihadismen.

En av de åtgärder som man diskuterar är att förbjuda hemundervisning. Fransmän och den muslimska befolkningen ska inte kunna segregeras längre. Franska föräldrar ska inte kunna undanhålla sina barn mångkulturen genom att undervisa dem hemma istället för i de mångkulturella skolorna, och muslimska föräldrar ska på samma sätt inte kunna undanhålla sina barn integration in i samhället.

Den franska revolutionens ideal går nämligen inte att förverkliga om en så stor del av befolkningen som muslimerna ändå utgör inte köper den. Idealet säger nämligen att franskhet bara är ett medborgarskap, inte en etnicitet. Men när en så stor del av befolkningen, som den muslimska ändå utgör, bär på radikalt annorlunda tankar och värderingar, då blir detta omöjligt att hävda.

Men om muslimerna integreras fullt ut, går i franska skolor, talar franska utan brytning, gifter sig med franska flickor, skrattar åt Mohammed-karikatyrer och blir ”franska” helt och hållet, ja då är ju problemet löst. Då kommer gängkrig, gruppvåldtäkter och förnedringsvåld inte längre vara mångkulturella problem utan ett franskt problem. För då kommer problemet att härröra från helt vanliga franska medborgare som inte bär på idéer som utmanar de ”franska” – eller liberala –  idealen.

Kalla det ”upplysningsideal”, neokonservatism, kontrajihad eller bara sekulär fransk chauvinism. Men det är därför neokonservativa liberaler som Macron nu går hårt mot landets muslimer; inte för att de vill krossa motståndet mot den franska hegemonin utan för att de vill krossa motståndet mot den liberala konformiteten och på sikt omvandla den segregerade mångkulturen till en grå uppblandad massa av konsumerande medborgare och på så sätt förverkliga Kalergiplanen.


  • Publicerad:
    2020-10-26 15:07