NATO-ANSÖKAN • När Turkiet anklagar Sverige för ”mycket snack och lite verkstad” i ”kurdfrågan” – då hjälper landets tilltagande krypande gentemot Nato i kärnvapenfrågan föga.

Turkiet finner Sveriges ansträngningar för att leva upp till de villkor, som president Erdogan ställt för ett godkännande av landets Natoansökan, lovvärda men i sitt nuvarande skick verkningslösa.

— Uttalandena från Sverige är bra, men inte tillräckliga förrän de har implementerats, sade det turkiska regeringspartiet AKP:s talesperson Ömer Celik till SVT på måndagskvällen.

Bakgrunden är, som Nordfront tidigare skrivit om, att Turkiet, sedan Ungerns inofficiella godkännande av Sveriges och Finlands medlemsansökningar förra veckan, ser ut att inom kort bli ensamt bland de 30 medlemsländerna om att officiellt motsätta sig de två nordiska ländernas medlemskap. Sveriges statsminister Ulf Kristersson (M), Finlands statsminister Sanna Marin samt Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg har med anledning härav alla tre planerat var sitt ”övertalningsbesök” hos den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdogan.

”Mycket snack och lite verkstad"

Erdogan har länge konsekvent hänvisat till hans lands krav på att ”73 kurdiska terrorister” verksamma i Sverige och Finland måste utlämnas till Turkiet för att ländernas ansökningar ska godkännas. Han har här i varierande ordalag anklagat framför allt Sverige för att prata snarare än agera. Den nye svenske utrikesministern Tobias Billström (M) har utan att ens beröra den känsliga ”73-frågan” hävdat att hans regering, på grund av sin avsaknad av ”bagage” i kurdfrågan, har helt andra förutsättningar än den förra regeringen att ro ett svenskt Nato-medlemskap i hamn.

– Vi har en annan position, sade han till TT förra veckan, och beskrev Magdalena Anderssons S-regerings tillkortakommanden i kurdfrågan med orden:

— Det handlade bland annat om uttalanden man hade gjort och om hur man såg på aktiviteter från kurdiska grupper på svenskt territorium, och jag upplever att den regering som nu har tillträtt inte har den typen av bagage.

Turkiet, Sverige och Finland har sedan tidigare tecknat ett gemensamt avtal med en rad villkor som de två ansökarländerna förbinder sig att uppfylla. Det rör sig till exempel om ”samarbete mellan rättsvårdande myndigheter och säkerhetstjänst i syfte att motverka terrorism”. Som exempel på ”terror-utövare” nämns i avtalet ett antal gånger de kurdiska organisationerna PKK och YPG/PYD.

Gemensam underkastelse i kärnvapenfrågan

Nordfront skrev i söndags om Sanna Marins uttalande häromdagen där hon betonade vikten av att man som Nato-ansökarland är ”villkorslös” – även i frågan om utplacering av kärnvapen. Att denna inställning till fullo delas av den svenska regimen stod klart på Nordiska Rådets möte i Helsingfors under tisdagen, där såväl Kristersson som Marin deltog. På dagordningen stod bland annat de två ländernas Nato-ansökningar. I dessa samtal betonades vikten av att man har en ”gemensam policy i diskussionerna med Nato” samt att man ”inte stänger några dörrar när det gäller kärnvapen”. Först måste medlemskapen i Nato godkännas, sedan kan Sverige och Finland var för sig eventuellt framföra sina preferenser rörande utplacering av kärnvapen, fastslog man.

Vid en efterföljande presskonferens deklarerade Kristersson:

— Nato är också ett kärnvapenparaply och det är ett skydd som demokratier behöver när andra länder har kärnvapen. Och det ska Sverige naturligtvis inte motsätta sig.

Vad Kristerssons inställning till kärnvapen beträffar, så har han nu, som Nordfront tidigare idag rapporterade, uttryckt starka tvivel rörande Sveriges deltagande som observatör hos FN:s konvention för kärnvapenförbud.