OPINION • Det finns människor som kallar sig nationalsocialister men som inte är organiserade. Kan de då ses som nationalsocialister?

Den politiska skolningen i våra skolor upplever jag som obefintlig. Så var det på min tid under högstadiet och på gymnasiet. Vad jag menar med detta är att barnen lär sig om ideologier på ett högst ytligt sätt. Man lägger större vikt vid att banka in den ”rätta” värdegrunden.

När jag blev äldre så köpte jag en bok om politisk idéhistoria anpassad för en snabb genomgång på högskola och universitet. Beskrivningen av fascism och nationalsocialism imponerade verkligen inte, det vara samma typ av ytliga skolning och småaktiga argument mot ideologierna och inget som verkligen förklarade. Jag upplevde då som nu en känsla av att vilja ta dessa professorer som skrivit boken i nacken och sparka dem så långt ifrån universitet som möjligt.

Jag är därför fullt medveten om att den gemene svensken och jag uppfostrats med en lucka om olika politiska ideologiers historia och även hur demokrati som styrelseskick fungerar. Eftersom våra fiender medvetet förvanskar vad nationalsocialismen och fascismen står för så har vi på många sätt fått hitta nationalsocialismen själva hos de som representerar den. Dessa representanter har läst och studerat representanter från Tredje riket, byggt vidare på deras idéer och sammanställt dem.

Över en lång tid har jag iakttagit människor som på något sätt kallar sig för nationalsocialister eller NS, en del av dessa människor är varken organiserade eller bedriver något särskilt arbete för att främja ideologin. Dessa oorganiserade människor ser sig uppenbarligen som nationalsocialister, mycket på grund av att de känner sig stå närmare ideologin jämfört med andra ideologier. De känner att de håller med delar i judefrågan, rasfrågan, miljösynen eller alla politiska ståndpunkter i Nordiska motståndsrörelsens program.

Jag ser definitivt inte dessa som nationalsocialister, av den anledningen att organisering och kamparbete mot rasens fiender är essentiellt för ideologin. Om man inte uppfyller dessa två kriterier så anser jag inte att man ska kalla sig för NS. I mina ögon delar personerna endast delvis världsåskådning och bör därför endast ses som sympatiska till den nationalsocialistiska världsåskådningen.

För att vara konkret: Jag ser en person som gör lite och kanske inte förstår allt med nationalsocialismen, men som organiserar sig och bedriver kamparbete högre än den som kan mycket om ideologin men som inte ens på det simplaste plan kan realisera vad ideologin förespråkar – organisering. Samma är det med dem som lämnar organiseringen och det gemensamma arbetet med att slåss mot våra rasfiender. De slutar att vara nationalsocialister och kan endast bli det igen när de organiserar sig igen och återupptar arbetet mot rasens fiender.

När det kommer till organisering så säger det sig självt, nationalsocialismen ser att människor i nationen organiserar sig efter en stat som kommer styra och organisera för att bringa fram det bästa i folket och göra folket så starkt som möjligt. Gruppen vinner över den ensamma individen och ju större grupp du har desto större potentiell slagkraft, speciellt om du kan få alla att arbeta efter samma målsättning. Även om du som individ inte i nuläget uppfyller mina krav så behöver det inte alltid vara så, du kan ta klivet och påbörja organisering!

De anonyma människornas åsikter

Jag vill också passa på att varna för de människor som har en massa anonyma åsikter om ideologin och utförandet av kamparbetet. Dessa människor är med största sannolikhet inte organiserade och därmed sitter de och skriver om kampen från ett utomstående perspektiv där de moraliserar och kommer på idéer från sitt skrivbord. Därför missbedömer de ofta verkligheten för de har inte rätt parametrar i sin kritik.

Ofta fokuserar inte dessa personer på att lyfta fram organisering eller kampen för det vore att vara självkritisk, något som få människor klarar av att vara. Det kan till och med gå så långt att de aktivt försöker hitta fel eller göra mindre fel större i syftet att försöka förklara varför personer inte skall organisera sig.

Då är det bättre att förmana till kamparbete och organisering även om man själv erkänner att man inte är redo för det. Jag vill avsluta med att säga att den här texten skall ses som en uppmuntran till organisering, i alla fall vill jag få er som läser det här att börja tänka på varför ni inte är organiserade. Ni borde sedan ändra er livsstil så att ni kan bli organiserade och påbörja det gemensamma kamparbetet som riktiga nationalsocialister.