KOMMENTAR • Martin Saxlind kommenterar distans-debatten som uppstått mellan Lögnarnas tempel och Mer än ord.

”NMR rekryterar ungdomar och producerar soc- och psykfall. De enda meningsfulla politiska aktiviteterna är att göra armhävningar och skaffa barn. Den nationella rörelsen är värdelös och demoraliserad, det är tur att jag finns och istället sprider en så positiv anda.”

”Den där MUF-ekonomen kan ju inte ens räkna ut att hans två barn i slutänden bara blir plusminusnoll när han dör. Kom tillbaka när du skaffat nio barn som Jerry. Alla som inte sysslar med gatuaktivism är förövrigt homosexuella och tillför inget av värde.”

Lite elakt summerat och kraftigt tillspetsat låter det ungefär sådär i de senaste avsnitten av Mer än ord och Lögnarnas tempel som gästades av Julius, en katolik med bakgrund i Nordisk Ungdom.

Tjafsandet började egentligen med att någon i MÄO, i ett annat avsnitt, felaktigt råkade säga att Christoffer Dulny varit medlem i Alternativ för Sverige, samt att man hade en lite udda tagning på ett avsnitt av LT som Nordfront också skrev om, då vi tyckte att avsnittet var intressant och bekräftade vår bild av läget med AfS. Istället för att nöja sig med att konstatera att AfS är ett sjunkande skepp problematiserade MÄO att tidigare höga företrädare för AfS nu kritiserar partiet och Gustav Kasselstrand.

Att ”avhoppare” inte alltid presenterar hela sanningen, att de ofta bör vara mer självkritiska än vad de är och gärna får fokusera på att göra något positivt istället för att klaga på organisationen de tidigare tillhört må stämma i många fall, men jag tycker inte att det synsättet var applicerbart på Jeff Ahl och Andreas Feymark och den kritik de framförde mot AfS. De har uppenbarligen gjort så mycket nytta de kunnat för AfS, hållit god min utåt väldigt länge och nu på goda grunder lämnat partiet och förklarat varför:

• Partiet hade höga ambitioner och har inte presterat. Det håller jag med om och jag tyckte till och med att deras valkampanj 2018, med falska löften om riksdagsinträde, var rent bedräglig och bidrog till den överdrivna demoralisering som rent allmänt drabbade nationella i Sverige efter det valet. Jag tyckte också att själva lanseringen av partiet 2018 var olycklig, då det krockade med Nordiska motståndsrörelsens första val. Det sista är så klart en rent organisations-egoistisk inställning - men med facit i hand, håller inte många nationella idag med om att det hade varit bättre om AfS inte hade lanserats då och Motståndsrörelsen hade kunnat fortsätta bygga vidare på det momentum som vi faktiskt hade 2015-2018?
• Kasselstrand höll golbögen Pavel Gamov om ryggen. Det var Nordfront som offentliggjorde att Gamov bland annat hade en olämplig position inom AfS, eftersom Gamov var en säkerhetsrisk som alla behövde varnas om. (Vi gick ut med varningen men Dan Eriksson från DFS ska också ha heder här, då han var den enda uppgiftslämnaren som under eget namn vågade tillföra uppgifter till avslöjandet.)
• Kasselstrand misskötte ledaruppdraget, tog ut dubbla löner och bosatte sig utomlands. Det här är den mest komplicerade punkten att ta ställning till. Jag tycker att det är fel, som vissa nationella gör, att rent generellt moralisera mot nationalister som får lön för att kunna lägga mer tid på politik. Att nyckelpersoner kan jobba heltid med politik är på lång sikt en nödvändighet för att den nationella rörelsen ska kunna avancera. Balansgången är att lönen inte får bli orimligt hög sett till vilka tillgångar som finns, hur den avlönade personen presterar och hur mycket likvärdigt arbete andra lägger ner ideellt. Ett annat problem är att ekonomiska incitament kan korrumpera personer och organisationer till att anpassa sin ideologi och strategi för att locka till sig mer medlemsavgifter eller donationer. I slutänden instämmer jag som utomstående bedömare i alla fall i AfS-avhopparnas analys som säger att Kasselstrand förmodligen har fått för mycket betalt sett till arbetet som gjorts, att partiet i nuläget mer fyller funktionen av personlig kassako än användbart politiskt verktyg och att den ordningen upprätthålls genom att partiet toppstyrs på ett sätt som har dödat andras möjligheter till att ta positiva initiativ.

Åter till poängen

Den här analysen av AfS var dock en sidostickare till vad jag egentligen vill ta upp i den här artikeln och det är att dynamiken som uppstått mellan MÄO och LT är tragisk och destruktiv. Senaste avsnittet av MÄO var underhållande och de sakliga svaren på kritiken var på nästan alla punkter saker jag håller med om, men det smyger ändå ofrånkomligen in onödiga personangrepp, feltolkningar och dumt raljerande.

Det som blir fel grundas ofta i missförstånd och fientligt gissande och detta gäller åt båda hållen. Mycket som sas i LT var falska nidbilder om Motståndsrörelsen som var som hämtade direkt från AFA eller PK-media. Inte ens alla medlemmar i Motståndsrörelsen vet allt om vad organisationen gör och därför stör jag mig när andra nationella tror sig veta allt om oss. Med den insikten förstår jag också att jag inte vet allt om vad andra nationella gör, hur de ser på saker och så vidare.

Man ska inte heller döma en hel organisation utifrån enstaka individers beteenden eller uttalanden, särskilt inte om det bara är anonyma konton på Telegram som man har interagerat med (som det verkar vara i Julius fall). Stora organisationer kommer alltid ha enstaka medlemmar och sympatisörer som en utomstående person kan störa sig på av olika anledningar och särskilt på internet uppstår lätt meningslösa tjafs.

En annan viktig sak att förstå är att när det gäller utomparlamentarisk politisk verksamhet är det ofta svårt att mäta resultatet av den på något objektivt sätt. Man ska därför vara försiktig med att säga att någon verksamhet är helt meningslös. Om man är överens om att resultat är viktigt och dessutom är någorlunda överens om målet vi strävar mot bör man inse att olika metoder kommer behöva användas för att flytta oss närmare målet. Gatuaktivism och opinionsbildning på internet är båda två metoder som behövs, det går inte riktigt att säga att den ena är överlägsen den andra utan olika personer bör syssla med olika saker och inte försöka sabotera för de som använder andra metoder.

Att tala illa om andra är en form av sabotage även om det inte är ett mål man medvetet har satt upp, och det är som tidigare nämnt lätt att man säger saker som inte stämmer om man bara pratar om andra istället för att prata direkt med dem. Jag tycker alla här berörda och nationella rent allmänt bör tänka på detta och försöka tolka andras politiska agerande på ett mer positivt sätt. Och har man inget positivt att säga kan det ofta vara en bra idé att inte säga något alls, eftersom det annars lätt uppstår onda cirklar av negativitet om man själv uttrycker sig negativt om andra i offentligheten. Att tävla om vem som är bäst nationalist ser helt enkelt dumt ut eftersom alla försöker vinna genom att tala illa om varandra.

Istället för att öppet tjafsa och (utan möjlighet att vinna något pris) tävla om vem som är tuffast, mest moralisk eller mest effektiv borde nationella sträva efter att samarbeta och hjälpa varandra framåt. Solidaritet stärker oss, fientlighet försvagar oss.

Jag ser dock två konkreta frågor som man kan plocka upp ur den här debatten och som jag vid tillfälle ska försöka skriva mer om:

1. Vad menas med "kamp", "den nationella rörelsen" och så vidare? Det är rätt breda begrepp som kastas runt från vårt håll och behöver definieras för att man ska kunna diskutera dem på ett konstruktivt sätt. (I senaste avsnittet av Dulnys andra podd Vita pillret övertolkades också vad jag menade med begreppet "revolutionär" på ett ställe i min artikel om anonymitet. Det är ett till exempel på ett stort begrepp som folk kan tolka och använda på olika sätt.)
2. Är "organisationsnummernationalism" (medlemsorganisationer) verkligen helt meningslöst som Julius och Dulny verkade mena? Jag tycker faktiskt att det är en väldigt dum inställning som jag har många invändningar emot. Alla behöver inte vara med i politiska organisationer men det är klart att politiska organisationer kommer behövas.

Fortsättning om detta följer i kommande artiklar.