UKRAINAKONFLIKTEN • Nyligen fick Ljudmila Denisova, som tjänade som ombudskvinna för mänskliga rättigheter i Ukraina, sparken av det ukrainska parlamentet. I ”svensk” media har det talats om att hon ”misslyckats med humanitära korridorer”, men i verkligheten ligger en rad till synes påhittade anklagelser om ryska soldaters övergrepp bakom.

Tidigare i veckan kom beskedet att Ukrainas ombudskvinna för mänskliga rättigheter, Ljudmila Denisova, fick sparken av det ukrainska parlamentet med ett år kvar av sin mandatperiod.

Ingen ersättare hade heller valts ut och i så kallat svensk media gavs besked om att hon ”misslyckats med att öppna humanitära korridorer” som främsta anledning.

Även om det stämmer att det var en del av kritiken mot Denisova, kan man i engelskspråkig media läsa mer om bakgrunden.

Ljög om ryska massvåldtäkter

Denisova är den som sedan krigets början legat bakom uppseendeväckande rapporter om hur ryska soldater våldtar ukrainska kvinnor och barn.

Det har handlat om grafiska och detaljerade beskrivningar om hur kvinnor hållits fångna och blivit utsatta för grova sexuella övergrepp, eller hur ukrainska barn våldtagits och mördats framför sina föräldrar.

I april påstod Denisova exempelvis på Facebook att en 11-årig pojke hade våldtagits framför sina föräldrar av ryska soldater.

”Graden av brutalitet hos den ryska federationens armé av terrorister och bödlar vet inte gränser, att våldta barn..”, skriver hon i inlägget enligt Newsweek.

”Det finns ingen plats på jorden eller i helvetet där rasistiska brottslingar kan gömma sig undan hämnden!”, fortsätter inlägget.

Men trots att den ukrainska regeringen har efterfrågat bevis för hennes många anklagelser om sexuellt våld har dessa inte kunnat presenteras. Den ukrainska regeringen ansåg till slut att fixeringen på att skriva många och detaljerade redogörelser om våldtäkter mot kvinnor och barn utan bevis i längden skulle skada Ukrainas trovärdighet.

Uppmaningen: Publicera hennes uppgifter "med stor försiktighet"

Denisovas arbete som ombud för mänskliga rättigheter ledde till att ukrainska tidningar och journalister i ett öppet brev som publicerades förra veckan uppmanade alla att rapportera om påstådda våldtäkter och sexuella övergrepp från ryska soldater ”med stor försiktighet”.

”Det är viktigt att förstå att sexualbrott under krig är ett verktyg för folkmord, ett instrument för krigföring utan regler, men de kan inte tjäna som illustrativa exempel för att uppvigla känslor hos publiken”, skriver man i brevet som också påpekade Denisovas tendens att lämna detaljerade men icke-verifierade redogörelser av sexualbrott mot barn så unga som 6 månader.

I brevet uppmanades Denisova att både ”kontrollera fakta innan publicering” och att ”endast dela med sig av information som det finns tillräckligt med bevis bakom”.

Denisova har samtidigt ignorerat direktiv från Kiev-regimen att sluta fokusera på att skriva detaljerade redogörelse för overifierade sexualbrott och istället fokusera på att rädda ukrainska liv. Bland annat genom att se till att humanitära korridorer öppnas från ockuperade områden eller att resa till ockuperade områden och förhandla om krigsfångars frigivning.

Men Denisova har istället under en stor del av kriget befunnit sig i Västeuropa, där hon författat sina våldtäktsberättelser.

Den ukrainske parlamentsledamoten Pavlo Frolov har i efterhand förklarat att ”mängden av detaljerade beskrivningar av onaturliga sexualbrott och sexuellt utnyttjande av barn i ockuperade områden, vilka inte kunde stödjas med bevis och som endast skadat Ukraina” var en viktig anledning till att Denisova fick sparken.

"Tusentals tvångsförflyttade barn" kan inte lokaliseras

Denisova ligger dessutom bakom uppgifter om att ryska myndigheter ”tvångsförflyttat tusentals ukrainska barn” till Ryssland. Men när FN:s flyktingorganisation UNHCR sökt efter bevis för detta har man inte hittat något.

— Vi har verkligen strävat efter att få fram uppgifter om ensamma barn och har vidtalat advokater som är beredda att hjälpa sådana som letar efter försvunna barn, säger exempelvis prästen fader Grigorij Michnov-Vajtenko till finska Yle.

Michnov-Vajtenko och hans medarbetare träffar ständigt ukrainska barn bland flyktingar i Ryssland, men han säger att de alla är med sina föräldrar.

Man har även efterfrågat uppgifter om föräldrar som letar efter sina barn från ukrainska människorättsorganisationer. Men dessa organisationer har inte fått in en enda sådan förfrågan.

"Spökpiloten i Kiev" och "dra åt helvete ryska krigsskepp!" var också bluff

Att den ukrainska regimen tvingas vidta åtgärder för att skydda sin trovärdighet kan bero på att man själva flera gånger ertappats med att sprida uppgifter som visat sig varit helt påhittade.

Under krigets början var ”spökpiloten i Kiev” och martyrskapet hos de ukrainska soldater som vaktade Ormön i Svarta havet en viktig del av krigspropagandan.

Berättelserna spreds snabbt i medier i väst och blev symboler för de påstådda ukrainska framgångarna i kriget. Ukrainsk underrättelsetjänst och ukrainska politiker påstod först att ”spökpiloten i Kiev” fanns på riktigt och att han skjutit ner tiotals ryska plan.

Men den 2 maj bekräftade det ukrainska flygvapnet att myten är en skröna och uppmanade även det ukrainska folket att inte sprida falsk information.

De 19 ukrainska gränsvakterna på Ormön kapitulerade också i verkligheten för ryssarna, även om de enligt president Volodomyr Zelenskyj ”dog hjältedöden” och att de alla skulle postumt tilldelas titeln ”Hjälte av Ukraina”.

Senare kom Ukraina att byta till sig de tillfångatagna gränsvakterna mot ryska krigsfångar. Den 29 mars tilldelades Roman Hrybov, som var soldaten som hördes säga ”dra åt helvete ryska krigsskepp!”, en tapperhetsmedalj.

I efterhand förklarade Zelenskyj detta med att ”vissa av vakterna dog, andra togs tillfånga”, men enligt officiella ukrainska rapporter bytte man till sig 19 gränsvakter som tillfångatagits på Ormön.