VALÅR. I samband med SD:s landsdagar i november gick partiets förre ungdomsförbundsordförande Gustav Kasselstrand till brutal attack på partiet och dess ledning. Kasselstrand menar bland annat att både Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson är helt utbrända, vilket öppnat för judinnan Paula Bieler att ta över allt mer.
Trots att hon är illa omtyckt av sina manliga kamrater ökar Paula Bielers makt inom SD.
Det var i samband med SD:s partikongress i november som Jimmie Åkessons före detta påläggskalv och tidigare SDU-ordföranden Gustaf Kasselstrand kom med följande analys i sitt podradioprogram, ”Den kokta grodan”:
— SD som parti är ganska ointressant. SD är ett parti som är fullständigt i någon slags paralys, handlingsförlamning.
Den förre SDU-ordföranden kritiserar även att Moderaterna nu är tuffare än Sverigedemokraterna vad gäller de förslag man lagt fram på det kriminalpolitiska området:
— Här har vi två olika intressen, SD:s väljare har ju som intresse att SD ska vara ett parti som är hårdare och rakare än Moderaterna, man vill ju inte att SD ska bli ett ”moderatparti”. Då finns det ju ingen anledning att rösta på SD så det är självklart för 99 procent av SD:s alla väljare att SD ska vara ett anti-etablissemangsparti och absolut inte sitta i Moderaternas knä.
— SD:s ledning däremot har ju som högsta intresse att bli så lika Moderaterna som möjligt så att man kan ingå i något slags samarbete efter nästa val. Jimmie Åkesson pratar om att det kommer att bli tre block i Sverige, där det borgerliga/konservativa blocket ska bestå av SD, Moderaterna och Kristdemokraterna.
Gustav Kasselstrand var en populär SDU-ordförande, men uteslöts av moderpartiet. Nu framför han skarp kritik mot sitt tidigare parti.
Kasselstrand menar att fjäskandet för Moderaterna dels riskerar att stöta bort partiets egna väljare, men också att det blir svårare att locka över tidigare moderater i och med att om SD vill bli som Moderaterna så är det lika bra att fortsätta rösta på Moderaterna.
— Jimmie Åkesson är väldigt orienterad mot att vara snäll mot Moderaterna. Det här är en svår balansgång som riskerar att stöta bort de egna väljarna från partiet, men också att det inte går att övertyga Moderaterna om att samarbeta. Till slut hamnar man i någon slags limbo mellan två olika stolar där Moderaterna inte längre gillar SD och SD:s väljare blir allt mer desillusionerade.
Kasselstrand håller med sin podradiokompanjon om att SD:s väljare består av gamla socialdemokrater och gamla moderater som inte längre gillar moderaternas politik och att det då är strategiskt oklokt att närma sig den politik som bägge dessa grupper ogillar.
SD är ett skepp utan styrman
”Sd har ett väldigt svagt ledarskap”, hävdar Kasselstrand och menar på att det finns en risk för ”inbördeskrig i partiet” i och med att det inte finns någon klar bild av vad partiet ska stå för. Detta både organisatoriskt och ideologiskt, ”om det nu finns någon ideologi inom Sverigedemokraterna”.
Men det stora problemet för SD är partiledarskapet, anser Kasselstrand. När SD nu för första gången möter lite konkurrens på det invandringskritiska området från Moderaterna och börjar förlora väljare så frågar sig Kasselstrand:
— Vad gör Jimmie Åkesson, vad gör ledningen? Ligger man som ett kadaver 18 timmar om dygnet och sover och går ut och kollar Twitter en gång innan man sover vidare eller gör man någonting?
Ett annat exempel på otydlighet som tas upp är partiets ”hållning” där man låtsas vara både för och emot Nato samtidigt.
Den före detta SDU-ledaren blir också besviken när han ser på partikongressen på TV. Han menar på att ”det är halvtomt i bänkraderna och folk lyssnar knappt på debatterna”. Istället menar han att han får den ”sovjetiska kongresskänslan”, där ledamöterna måste sitta och applådera tills det är säkert att sluta applådera och där de sitter och applåderar åt ledningen, vad de än säger. Ledamöterna går upp och yrkar bifall på allt som partiledningen förespråkar i syfte att fjäska till sig riksdagsplatser.
SD:s landsdagar?
Paula Bieler tar över allt mer
Kasselstrand menar på att Jimmie Åkesson fortfarande är utbränd, att Åkesson har sagt att ”utbrändheten går inte ur” och att SD-ledaren troligtvis fortfarande ”går på piller”. På grund av denna psykiska skörhet klarar han inte av att gå i konflikt med Moderaterna, utan beter sig som ett fjäskande ”mobboffer” som ägnar sig åt underdånigt vädjande till Moderaterna om samarbete.
Han menar vidare att Jimmie Åkesson kan vara ”Sveriges mest överskattade partiledare” och att SD är i behov av en ny partiledare – en som inte bara sitter paralyserad när Moderaterna går framåt. Han menar även att Mattias Karlsson har fungerat som den reelle partiledaren med Jimmie Åkesson som galjonsfigur, men att även han är utbränd och behöver bytas ut.
Enligt Kasselstrand är det inte heller bara det nya invandringspolitiska inriktningsprogrammet, ”Bielerplanen”, som har skrivits av judinnan Paula Bieler. Han hävdar istället att samtliga fyra ”inriktningsprogram” som partiet röstade om, som språkligt sett liknar varandra väldigt mycket, i realiteten är skrivna av Paula Bieler och ser ut som om de vore skrivna av en fyraåring, fulla av svammel och i total avsaknad av konkreta förslag.
Paula Bieler jobbar hårt med sina visioner för Sverige när varken Mattias Karlsson eller Jimmie Åkesson orkar, menar Gustav Kasselstrand.
Kasselstrand ironiserar också över att SD kanske, på inrådan från Paula Bieler, ska börja förespråka att Sverige ska ta emot ännu mer ”kvotflyktingar”. Avslutningsvis menar Kasselstrand att SD:s stora problem har sin grund i den ”partikultur” som etablerats av Mattias Karlsson och Jimmie Åkesson.
Källor:
Den kokta grodan # 88 SD 2018?
Hoppa till huvudinnehåll
