Trumps plan för fred i Ukraina: ”Morötter och piskor”
2024-12-05 11:40
Leo Frank, en judisk fabrikschef i Atlanta, döms till döden för att ha våldtagit och mördat en 13-årig flicka på arbetsplatsen. Händelsen resulterar i en bred avsky och upprörda känslor men också startpunkten för den judiska lobbygruppen ADL som går till hans försvar. Nyligen, drygt 90 år efter mordet, hölls ett veckolångt arrangemang med flera aktiviteter på Cornell University för att minnas och hylla Leo Frank som ett oskyldigt offer för antisemitism.
Ibland dyker namnet ADL upp och många må undra vad det kan vara för någonting. Det handlar om en extremistisk judisk organisation och dess ursprung förtjänar att berättas. Året var 1913 och den 13-åriga Mary Phagan arbetade i fabriken för tillverkning av blyertspennor i Atlanta. Hennes liv släcktes detta år efter att hon våldtogs och mördades av sin judiska chef Leo Frank. Rätten fann Frank skyldig och dömde honom till döden. Högsta domstolen avslog hans överklagan 1915.
Efter enträgna påtryckningar i form av judisk lobbyverksamhet böjde sig till slut guvernören John Slaton i Georgia och upphävde dödsdomen. Många tror att guvernören i själva verket mutades av judar med stora penningsummor. Reaktion lät inte vänta på sig så en arg mobb av 25 medborgare tog sig in och avlägsnade Leo Frank från fängelset. Medborgarna tog lagen i egna händer och verkställde dödsdomen själva genom hängning, varpå Leo Frank fick dingla under ett träd med en snara runt halsen till allmänhetens åsyn.
Händelserna kring Leo Frank fick stora uppslag i delstaten Georgias nyhetstidningar vilka beskrev det inträffade i detalj. Det blev också upptakten till många starka känslor hos folket som försämrade judarnas kollektiva anseende. En grupp rika judar, som var med i en kommitté grundad av advokaten Sigmund Livingstone, hade 1913 antagit namnet Anti Defamation Leauge, ADL, som en respons till fallet Leo Frank. Organisationen skulle i framtiden attackera och misskreditera alla som opponerade sig mot judar eller judiska göromål. ADL:s metoder är delvis att bedriva pro-judisk propaganda och utöva inflytande på lagstiftare och andra offentliga tjänstemän. ADL är organiserad och arbetar som en traditionell underrättelsetjänst och har nära samarbete med Mossad, den israeliska underrättelsetjänsten.
Det var inte bara judiska sexualförbrytare som försämrade judarnas anseende. ADL ville också skydda New Yorks gangstrar, däribland Arnold Rothstein. När polischefen i New York, Thomas Bingham, inledde en dedikerad kamp mot gangsterväldet mötte han på ett kraftfullt motstånd. I en välorganiserad kampanj lyckades gangstergrupper tillsammans med ADL förtala Bingham för att vara ”antisemit” vilket kom att leda till hans avgång som polischef varefter gangstrarna kunde härja fritt.
Den judiska lobbyn har gjort allt som står i deras makt för att ge Leo Frank ett bättre namn. Enligt ADL och dess likasinnade var Leo Frank ett offer som dömdes oskyldig, på grund av att han var jude. Han råkade ut för ett rättsövergrepp och mördades, på grund av att han var jude. Leo Frank är i själva verket en symbol och martyr för judarna. Ett oskyldigt offer för antisemitism, ett skolexempel för ett rättsövergrepp av största mått.
År 1982 försökte ADL med likasinnade, 70 år efter mordet, kontakta en viss Alonzo Mann, som varit kontorsarbetare på pennfabriken och befann sig i fabriken dagen som brottet begicks. ADL hävdade med sina Frank-supportrar att den allvarligt sjuke 83-åringen gav ett vittnesmål på dödsbädden och namngav en annan misstänkt, en neger som dog på 50-talet.
Baserat på de ”nya bevisen” lyckades judiska intressegrupper under ADL ställa delstaten Georgia under påtryckningar. De krävde bland annat att Leo Frank skulle förklaras helt och hållet postumt oskyldig och att Georgia skulle utfärda en offentlig ursäkt med eftertryck. För att blidka de judiska påtryckarna valde delstaten Georgia att be om ursäkt för fallet Leo Frank. Däremot förklarades inte hans skuld eller oskuld utan ursäkten gällde fängelset och att de inte ägde förmågan att skydda Leo Frank och hindra det inträffade.
Två år senare sänds en fyra timmars filmserie, ”The murder of Mary Phagan”, som framställer Leo Frank som en fattig, oskyldig jude som fallit offer för antisemiter. Skådespelaren Peter Gallagher hade rollen som Frank, Jack Lemmon spelade guvernören John Slaton, Kevin Spacey hade också en av sina första filmroller. Som tack belönades filmen med tre Emmy-priser.
Den 25 oktober 2004 hölls en minnesceremoni som inledde ett veckolångt arrangemang på Cornell University, bland annat sponsrat av Jewish Student Union. Det var en judisk fraktion som fått till stånd en omfattande temavecka. Det handlade om utställningar, föredrag och biovisning av ovannämnda film. Allt för att hylla och minnas Leo Frank, givetvis oskyldig, och givetvis utsatt för ”antisemitism”.