Flyktingars resor till hemlandet ska nu kartläggas
2024-12-05 19:15
TURKIET. Erdogan tog verkligen tillfället i akt att rensa ut sina politiska motståndare efter den planerade men misslyckade statskuppen för två veckor sedan. Genom regimens agerande och de massgripanden och massavskedningar som följde är det fullt rimligt att anta att Erdogan visste om statskuppen i förväg och lät den sättas igång för att sedan kunna utföra sin egen kupp och därmed stärka sin maktposition.
Sedan det misslyckade statskuppsförsöket i Turkiet fredagen den 15 juli har presidenten Reccep Tayyip Erdogan tagit chansen att rensa ut oppositionella personer i landet. Statskuppen sattes igång runt 21:30 på fredagskvällen och enligt uppgifter var det främst personal ur militärpolisen, flygvapnet och ett mindre antal civila som stod bakom försöket. De lyckades ta viss kontroll över strategiska positioner i Istanbul och i Ankara och skottlossning, explosioner, attackflyg och attackhelikoptrar kunde höras under natten till lördagen. Kuppmakarna lyckades även ta kontroll över vissa TV-stationer men Erdogan kunde ändå via sin mobil sända ett TV-meddelande till folket där han uppmanade till samling och att slå tillbaks.
Resultaten blev minst 265 döda, varav 161 civila och cirka 1 400 skadade. Analytiker och experter menar att det finns flera faktorer till att kuppförsöket misslyckades, bland annat hade man för lågt folkligt stöd, inte tillräckligt stort stöd bland den egna militären och man lyckades inte neutralisera någon av regimens ledare. Av allt att döma var polisorganisationen inte inblandad i kuppförsöket utan lojala mot Erdogan. Man menar också att hela kuppen känns som ett hafsverk där strategin och taktiken var undermålig.
Paul Levin vid Institutet för Turkietstudier på Stockholms Universitet säger följande:
— Man kan tänka sig att det i en militärkupp är viktigt att snabbt gripa den högsta politiska ledningen. Här lyckades samtliga medlemmar i regeringen inte bara klara sig undan med livet i behåll utan även kommunicera med sina anhängare.
Erdogans ”kontrarevolution”
Kuppförsöket misslyckades som bekant och det finns de som menar att Erdogan och hans regim redan innan visste om att ett kuppförsök var på gång. Regeringens tama handlande i det inledande skedet kan tyda på att man ville att kuppförsöket skulle genomföras till en viss nivå för att sedan kunna använda kuppen till sin fördel. Det kan vi se efter kuppförsöket då de omfattande utrensningarna av oppositionella verkställts. Regimen började också direkt efteråt att prata om att införa dödsstraff för att på riktigt kunna likvidera sina politiska motståndare.
— Det intressanta är hur presidenten använder kuppförsöket för att genomföra sin egen kupp och rensa bort alla som står i hans väg, säger Bitte Hammargren, Turkiet- och Mellanösternanalytiker vid Utrikespolitiska institutet (UI).
Erdogan satte igång jakten på kuppmakare och började med militären där cirka 6 000 civil personal i militären frihetsberövades direkt efter kuppen, liksom 2 800 militärer. 178 generaler fängslades varav några stycken 4-stjärniga. 29 stycken överstar har även gripits och minst 88 personer ur försvarsdepartementet har avskedats. Det intressanta med kuppen är att myndigheter redan innan hade planerat en utrensning av militärer och personal knutna till försvarsmakten, vilket gjorde att massgripandena kunde ske med sådan effektivitet. En bra anledning var allt som saknades.
— Det är alldeles uppenbart att det funnits tidigare planer på att göra genomgripande utrensningar och att de kunde iscensättas snabbt, säger Bitte Hammargren.
Erdogan var bortrest till Malaris i södra Turkiet under kuppförsöket och återvände till Istanbul på söndagen, uppger hans kommunikationsavdelning. Enligt information från en högt uppsatt tjänsteman inom Erdogans regim lyckades presidenten med en hårsmån undvika ett attentat i Malaris. Det finns dock inga andra källor som stödjer detta och man kan antaga att ifall han haft vetskap om kuppen redan innan så ville han säkert hålla ett avstånd mellan kuppmakarna och sig själv för att inte riskera att bli neutraliserad.
Utrensningarna har sedan fortsatt i ökande omfattning. Någon yttrande- och pressfrihet att tala om är inget som finns kvar i Turkiet. Redan innan har Turkiet agerat hårt och bestämt mot alla inom media som uttryckt kritik mot Erdogan eller hans parti AKP och sedan kuppförsöket har tre nyhetsbyråer, 16 TV-stationer, 23 radiostationer, 45 tidningar och 29 magasin stängts ner. Utöver detta har otaliga journalister avskedats och fängslats.
Vidare avsattes flera tusen lärare och akademiker och högt utbildade personer fick utreseförbud från Turkiet. Flygbolaget Turkish Airlines sparkade flera hundra ur sin personal, bland annat chefer, kabin- och administrativ personal. I rättsapparaten har cirka 2 745 domare sparkats varav några från den absoluta högsta rättsinstansen.
Sammanlagt beräknar man att cirka 18 000 personer på något sätt rensats ut av Erdogan och hans regim och mycket pekar på att de som gripits och avskedats framförallt är anhängare till den så kallade Gülen-rörelsen. Exilpredikaten Fethullah Gülen befinner sig sedan många år i USA men utgör trots detta det största politiska hotet mot Erdogans nu fullkomliga makt över landet och genom massgripandena vill Erdogan säkra sin ställning. Gülen-rörelsen är terrorstämplad av regimen men hans idéer och åsikter är allt annat än höjda i dunkel. Han har skrivit flera böcker, alltid varit bland människor och inom rörelsen är utbildning av central betydelse. Idéerna kan sammanfattas av att de handlar om Islams ”universalitet” och flera hundra skolor i landet har startats av Gülen och hans anhängare. Dessa har förstås nu stängts ner av Erdogan.
Amnesty London har varnat för att det finns tydliga tecken på att de som blivit anhållna har blivit utsatt för tortyr, misshandel och våldtäkter. Ett vanligt sätt för makthavare historiskt att bryta ner sina motståndare både fysiskt och psykiskt.
Maktspelet förändras
EU och USA har inledningsvis varit väldigt milda i sina kommentarer kring det som händer i Turkiet. Erdogan sitter på en flyktinguppgörelse med EU som gjort att vågen av ”flyktingar” minskat in till Europa. Nu vill dock Turkiet skrota uppgörelsen och man kan anta att det är just på grund av denna uppgörelse som EU tidigare varit så flata mot regimen. Nu har dock väst valt att ta bladet från munnen och uttrycka oro över den stora utrensning som sker av personer som misstänks ha koppling till den misslyckade kuppen, EU menar också att detta gör att Turkiet kommer längre ifrån en anslutning till unionen som redan har sett sitt bäst före-datum passera med bravur.
Erdogan verkar dock varken oroad eller imponerad av EU:s utspel.
— Vissa ger oss råd. De säger att de är oroliga. Sköt era egna affärer! Se på era egna handlingar, säger Erdogan i ett tal från presidentpalatset.
Som en gest av välvilja efter kuppen, kommer Erdogan att lägga ned hundratals domstolsprocesser mot personer som har anklagats för att ha förolämpat honom.
— Jag kommer att dra tillbaka alla fall avseende respektlösa förolämpningar mot mig, sade han.
Tidigare i år har myndigheterna uppgett att över 2 000 människor skulle åtalas för att ha förolämpat presidenten.
Det är få som inte tror att alla massgripanden och tillvägagångssättet för att gripa ”kuppmakare” bara är en ridå för att Erdogan ska kunna säkerställa fullkomlig makt över landet.
Nordfront har tidigare skrivit en artikel om det moderna Turkiets förhållande till omvärlden och den kan läsas HÄR.
Turkiet är en av grundarländerna till FN, Islamiska konferensen, OECD, OSSE och sedan 1949 medlem av Europarådet. Man är även medlem i Nato sedan 1952 och sedan 2005 har förhandlingar pågått för att bli medlem i EU.
Efter första världskriget upplöstes Ottomanska riket och sedan 1923 har landet varit en självständig republik. I den turkiska politiken har den militära eliten allt sedan dess varit framträdande och ser sig som väktare av republikens konstitution.
Den första kuppen i Turkiska republiken ägde rum i 1960 till följd av ökade spänningar mellan den turkiska regeringen och oppositionen. Undantagstillstånd infördes tidigt under året och i maj tog armén kontrollen. Turkiets premiärminister Adnan Menderes togs till fånga och avrättades året därpå, tillsammans med utrikesministern och finansministern. Under juntan infördes senare en mer demokratisk författning, med mer politisk frihet. General Cemal Gürsel tog över och som både president och premiärminister och ledde landet till 1965, då Süleyman Demirel bildade en stark regering.
Sex år senare, 1975, var det på nytt oro i Turkiet som drabbats av ekonomisk kris och skenande inflation. Armén gick in och tvingade premiärminister Süleyman Demirel att avgå.
I september 1980 genomför militären en kupp och inför undantagstillstånd och upplöser regeringen. 1983 återgick landet till civilt styre.
År 1997 sätter militären hård press på premiärminister Necmettin Erbakan, som känner sig tvingad att acceptera en rad ”rekommendationer”. Hans koalition tvingas senare att avgå.
Källor:
Erdogan: Sköt era egna affärer
Därför misslyckades statskuppen i Turkiet
Detta vet vi om militärkuppen i Turkiet