Brott av Rumänien att inte godkänna könsrollspelande mans ”identitet”
2024-10-06 13:15
”FÖRINTELSEN”. Veckans film blir en föreläsning av Mietek Grocher — en ”överlevare” som skapade rubriker 2011, då det visade sig att han delvis baserat sin självbiografi på romanen Mila 18.
Klockan 12:00 varje söndag uppmärksammar Nordfront en skrift, film eller dokumentär av något slag. Har du ett förslag? Kontakta då Robin Palmblad på robin.palmblad@nordfront.se
I förra veckan granskade Nordfront ”Förintelsen” i sömmarna och avslöjade den påstådda ”utrotningen” som världshistoriens största propaganda-bluff, som möjliggjorts på grund av skeva ägandeförhållanden av Västvärldens massmedia.
Denna vecka kikar vi närmre på en av dessa ”överlevare”, Mietek Grocher, som åker runt och tjänar pengar på att hålla föredrag inför unga svenskar, i syfte att få ungdomarna till att ”bekämpa anti-semitism, rasism och nynazism”. Enligt egen utsago höll han under 2011 föredrag likt detta vid 147 tillfällen. Föreläsningen är döpt till ”Jag överlevde” och är dokumenterad av Utbildningsradion och finns i deras tjänst kunskapsbanken.
Under sin föreläsning propagerar Mietek Groche starkt för att skoleleverna ska se filmen Schindlers List, trots att filmen bygger på en novell i kategorin fiction, författad av Thomas Keneally som inte har någon erfarenhet av lägren.
Mietek Grocher beskrivs på följande vis av Utbildningsradion:
Mietek Grocher föddes i Warszawa. När han var tolv år invaderades Polen av nazisterna. Här berättar han för tre högstadieklasser i Lindesberg om hur han överlevde nio naziläger och flydde ut ur en gaskammare.
Självbiografi innehöll mytspridning och plagiat
Artur Szulc har en magisterexamen i historia och en gymnasielärarexamen med behörighet att undervisa i historia, svenska och filosofi. Det var då Szulc kom att låna Mietek Grochers självbiografi, Jag överlevde, som han upptäckte att boken förmedlade kända myter, men även att Grocher hade tagit passager från romanen Mila 18 och infogat i sin självbiografi.
Szulc skrev ett långt och läsvärt inlägg på historieforumet Skalman.nu, här följer inledningen på det:
För ett par månader sedan lånade jag, mest av en slump, hem Mietek Grochers bok, Jag överlevde! (första utgåvan, 2001), som är en självbiografisk bok om Mieteks upplevelser under Förintelsen i ockuperade Warszawa. Jag började läsa boken med stort intresse men började anteckna sådant som jag uppfattade vara felaktigheter. Sakfel finns i alla böcker så det var ingenting jag ägnade speciellt mycket tid åt men här ändå en liten lista:
– Att det polska kavalleriet anföll tyska stridsvagnar med dragna sablar (Detta är en myt)
– Att det polska flygvapnet raderades ut redan under krigets första dag av tyska Luftwaffe (Detta är en myt)
– Att Hitler höll i en parad i Warszawa den 27 september 1939 (I själva verket genomfördes paraden den 5 oktober)
– Att medlemmar i Hitlerjugend som tränades vid SS-skolan i Dachau fick träna en hund och senare strypa samma hund för att visa att de var redo för att bli SS-officerare. (Såvitt jag vet och kan bekräfta var SS-skolan i Dachau inte till för Hitlerjugend, den var till för att träna SS-officerare. Dessutom är strypandet av hundar en myt där hundar ibland ersätts av hamstrar eller andra djur).
– Att en schweizisk delegation ur Röda korset besökte Warszawas ghetto. (Detta inträffade aldrig och jag har bekräftelse från Röda korset via mail)
– Att Heinrich Himmler besökte ghettot i mitten av april 1943 (Han var i Warszawa den 9 januari 1943)
Grocher blev även påkommen med att ha hämtat helt påhittade karaktärer från romanen Mila 18, och infogat dessa som verkliga i sin självbiografi. Szulc skrev följande om dessa upptäckter:
Rudoplh Schreiker – anges ha varit Warszawadistriktets kommissarie
Franz König – enligt boken en tysk som på order av Schreiker utsåg det Judiska rådet samt var Schreikers kontaktman med det Judiska rådet. (den riktige ordföranden Adam Czerniakow nämns inte överhuvudtaget förrän sent i boken och benämns då som ”nyvald” ordförande)
Horst von Epp – anges ha arrangerat fester för nazistiska pampar i Warszawa
Sieghold Stutze – en brutal SS-officer
Alfred Funk – också en SS-officer som skulle vara en länk mellan Berlin och Odilo Globocnik som var chef för operation ReinhardJag letade i min facklitteratur (bl a i Barbara Engelking och Jacek Leociaks monumentala The Warsaw Ghetto: A guide to a perished city) hemma men kunde inte hitta något spår efter dessa nazister som alltså skulle ha innehaft ganska höga positioner i Generalguvernementet.
Jag gjorde då en enkel sökning på google och fann att samtliga är fiktiva karaktärer i romanen Mila 18 från 1961 skriven av Leon Uris. Jag litade dock inte på internetsökningen utan lånade hem romanen och mina farhågor bekräftades. Leon Uris skriver i förordet att samtliga karaktärer i romanen är uppdiktade – även om inspiration har hämtats från verkliga individer, det är dock helt irrelevant i sammanhanget.
I summeringen av sin granskning skrev Szulc följande:
Sammanträffandena mellan Jag överlevde och Mila 18 är för många för att kunna avfärdas som slump. Även beskrivningarna av Schreiker, König mfl i Jag överlevde är tagna ur romanen. Dessutom är åtskilliga passager i stort sett identiska.
På Flashback diskuterades avslöjandet och användaren felia skrev följande:
Polacken Artur Szulc som granskat [censur pga. Hets mot folkgrupp red. anm.] Grocher skriver att han våndats att offentliggöra sina upptäckter. Vidare tycks han och andra vara livrädda att ”förintelseförnekare” ska använda falsariet till att avfärda det ”maskfyllda äpplet” som ska föreställa ”förintelsen”.
Uppslagsverket Metapedia har även en hel artikel tillägnad Grocher.
En mycket sevärd intervju: Herman Rosenblat är en annan ”överlevare” som blev ertappad med lögnspridning. Rosenblat menade — märkligt nog — att i och med att han föreställt sig sina lögner som sanna, så var lögnerna sanna.
Hjälp till att granska Grochers vittnesmål
Ifall du vill hjälp till att granska Grochers föreläsning: posta en kommentar med <föredrag/frågestund>, <tidsangivelse>, <avskrift> och <kommentar> — bra anmärkningar infogas i artikeln.
Granskning
19:56 i föreläsningen, makalösa vittnesmål om tortyr:
Den 19 april 1943 körde det in tio tanks i gettot. Men de kunde inte hitta oss. Hela gettot låg under jorden. De var gömda i sina bunkrar. De hittade bara små barn på gatorna. De tog barnen mitt på torget och torterade dem brutalt till döds i hopp om… ifall deras föräldrar hade de räknat med skulle upptäcka att man torterade deras barn. […] Jag har många gånger sett mina klasskamrater som torterades till döds mitt på torget utan att någon har kunnat ingripa […] Sådana scener upprepades dag in och dag ut […] Tidigare kunde två soldater cykla in i gettot och tortera män, kvinnor och barn i hemmet och på gator och torg utan att de mött något motstånd.
30:20 i föreläsningen, hänvisar till fiction-film:
”Utanför block 44 pågick den så kallade selektionen. Jag vill fråga er.. hur många har sett filmen Schindlers List? Kan ni lyfta på armen? En del som har sett den. Men inte så många ännu. Jag lovar er att ni ska få se den i skolan. Ni som har sett Schindlers List eller Pianisten av Polanski [Roman Polanski, den pedofila regissören red. anm.] ni vet redan vad ”selektion” betyder. Jag ska definiera det så att även ni som inte sett filmen ska förstå. Även ni som inte sett filmen. Selektion betyder sortering av människor. Det innebar att kvinnor och barn gick på ena sidan, och män på andra. Alla passerade SS-officerade och SS-läkare. De har bara pekat med piskan eller med tummen. Höger eller vänster. Höger var det rum som skulle innebära att man fick arbeta som slav ett tag till. Vänster var det som omedelbart skulle gasas och kremeras.
36:33 i föreläsningen, berättelse som även finns i bok:
Han ville ha denna kvinna in i lägret men inte bebis så klart. Han hade beordrat henne att lämna ifrån sig den lilla bebis till en annan kvinna brevid som skulle ändå gå till gaskamaren som hade bestämt sig i förväg. Vilken mor vill släppa ifrån sig sin bebis? hon höll fast den och grät. Hon bad att få behålla bebis. Och såg för mina egna ögon hur hon knäböjde och kramade om hans välputsade stövlar och bad för att behålla bebis. Men han har bestämt sig att hon ska in i lägret men inte bebis. Till slut han ryckte till sig den lilla bebisen och han rev isär den. Det är så sant som jag heter Mietek.
I en bok som heter A Year In Treblinka återfinns samma berättelse:
One of the Germans, a man named Sepp, was a vile and savage beast, who took special delight in torturing children. When he pushed women around and they begged him to stop because they had children with them, he would frequently snatch a child from the woman’s arms and either tear the child in half or grab it by the legs, smash its head against a wall and throw the body away. Such incidents were by no means isolated. Tragic scenes of this kind occurred all the time.
-Chapter 7
Hjälp till att granska hans föreläsning:
Hjälp till att granska efterföljande ”frågestund”: