KOMMENTAR • Tyska myndigheter påstår att ett par dussin individer planerade att göra en våldsam revolution och störta förbundsstatsregimen. Ska vi ta detta på allvar eller handlar det om ett tecken i tiden?

Under onsdagen kunde Nordfront rapportera att tyska antiterrorpoliser slagit till på drygt hundra platser i Tyskland, Österrike och Italien mot medlemmar i den så kallade Riksmedborgar-rörelsen. Det handlar alltså om en växande rörelse i Tyskland som helt korrekt anser att den tyska förbundsrepubliken inte är en suverän stat. De kallar sig för Reichsbürger, Riksmedborgare och menar att Tyskland inte är en ”förbundsrepublik” utan ett tyskt rike.

Efter andra världskriget styckades Tyskland upp mellan segrarmakterna. Vissa ekonomiskt viktiga delar av riket skänktes bort till andra länder vilket ledde till att tyskar fördrevs från sina hem. Dagens tyska förbundsstat grundades ursprungligen som det tidigare ”Västtyskland” av segrarmakterna från väst. Samtidigt grundade Sovjetledaren Josef Stalin ett kommunistiskt terrorvälde i Östtyskland.

Förbundsrepublikens konstitution, med sin påtvingade historieskrivning och snäva åsiktslagar tvingades också på tyskarna av segrarmakterna. Tyskarna har alltså aldrig själva valt att bilda en så kallad förbundsrepublik. Det är helt och hållet en administrativ konstruktion av de allierade segrarmakterna med syfte att hålla tyskarna nere.

Detta konstaterar denna rörelse, som av den anledningen vägrar att erkänna förbundsrepublikens auktoritet. Vissa menar att Tredje rikets gränser fortfarande gäller för Tyskland medan andra vill återupprätta det Andra riket – med andra ord det tyska kejsardöme som inrättades 1871.

25 personer skulle göra väpnad revolution

De som nu gripits tycks tillhöra den senare kategorin. Det rör sig om 25 personer som – om man ska tro tyska myndigheter – planerade att genomföra en väpnad revolution. Det hävdas förvisso att ytterligare 27 är misstänkta i ärendet och kan komma att gripas, men det rör sig fortfarande om en väldigt liten grupp.

Bland dem finns en tysk adelsman, prins Heinrich XIII Reuss, utpekad som rörelsen ledare. Trots att det alltså rör sig om hängivna monarkister påstår tyska myndigheter att prins Heinrich skulle bli ny tysk kejsare enligt planen – även om han inte tillhör en kejserlig ätt och inte har något legitimt anspråk på en tysk kejsartron. Det ska också ha funnits med pensionerade eller avskedade soldater, även sådana från säkerhetsstyrkor som bör ha god koll på vad som skulle krävas för att ta sig an förbundsrepublikens våldsmonopol.

Nu vet vi ännu väldigt lite om vad som har skett. Informationen är begränsad till sådan som tyska myndigheter delar med sig av. Men jag finner det väldigt svårt att tro att några dussin individer, militärer, politiker och tjänstemän, ska ha haft  ”en konkret plan att störta den tyska staten med våld och tillsätta en ny regering” som tyska Deutsche Welle beskriver saken.

Att göra revolution i en modern liberaldemokratisk stat är komplicerat, med dess decentraliserade byråkrati, omfattande polisövervakning, totalitära arbetsmetoder och militära kapacitet. För att inte tala om att förbundsrepubliken Tyskland i sin tur består av 16 förbundsländer med egna regeringar, myndigheter, institutioner och poliskårer.

Nämnde jag förövrigt att det förstås finns en rysk koppling inblandad? Lämpligt nog greps en rysk kvinna kallad ”Vitalia B”, som ska ha haft som uppgift att söka kontakt med ryska diplomater för att få utländsk hjälp att återupprätta det tyska riket.

Det är förstås inte omöjligt, men det krävs mer än lite Kalasjnikovs och handgranater och några pensionerade militärer – även om de tränats upp av den beryktade specialstyrkan Kommando Spezialkräfte (KSK). Och ifall de senare stämmer bör åtminstone dessa militärer ha den insikten.

En växande och folklig rörelse

Enligt uppgift ska Riksmedborgarrörelsen ha cirka 21 000 sympatisörer och vara växande. De som kallar sig Riksmedborgare ska ha varit aktiva i de många protester mot förbundsrepublikens repressiva metoder under coronapandemin och därmed vunnit många nya anhängare. De ska också ha involverat sig i en växande proteströrelse mot den tyska regeringens djupa involvering i Ukrainakriget på den egna befolkningens bekostnad – en rörelse som den federala staten tydligt aviserat att man inte tänker acceptera.

Vi hör ständigt om hur den paranoida förbundsrepubliken avslöjar ”högerextrema” konspirationer – inom polisväsende, myndigheter och inom militären. Förra året meddelade förbundsrepublikens underrättelsetjänster att antalet identifierade nationalsocialister inom polisen och armén ”fördubblats”. Året innan fick en hel enhet inom specialstyrkorna KSK upplösas, efter att det avslöjats att de regelbundet använt sig av den förbjudna romerska hälsningen och spelat ”högerextrem musik” på sina fester. Förbundsrepublikens regering hotade då med att lägga ned hela KSK om man inte ”skärpte sig” och rättade in sina soldater i de politiska leden.

Det finns en kokande ilska hos det tyska folket som förbundsrepublikens repressiva underrättelsetjänster kämpar med att slå ned på. Det är som att släcka en eld medan tre nya tänds. Det tyska folket har besegrats och förnedrats tidigare, men har gång på gång rest sig i ännu större ära och makt.

Jag tror att den senaste razzian är ett tydligt meddelande från förbundsstaten: Man tänker inte acceptera oliktänkande. Det tyska folket måste rätta in sig i leden, de måste vara duktiga demokrater, duscha i kallvatten och frysa i vinter. Om man vill införa nya ”lockdowns” för folkhälsan är det bara att stanna hemma och kommer en ny våg av svartmuskiga män från tredje världen ska tyskar stå främst på barrikaderna med öppna armar, totalt nedbrutna av skuld och skam över ”förintelsens” hemskheter och sin genetiskt betingade och utomordentliga ondska. Tyska folket ska underkasta sig liberaldemokratins tyranni och den militanta globalismen. Om förbundsstaten säger hoppa måste de svara med ett rungande ”hur högt?”.

Hela historien med ”konkreta planer” på revolution av en avdankad adelsman och några pensionerade poliser och militärer är nog bara en förevändning för att få sända just det meddelandet.