UMEÅ. Efter lördagens lyckade flygbladsutdelning i Umeå så kände Jan Hägglund från Arbetarpartiet att det var hans plikt att ”blixtmanifestera”. Nordfront var på plats och Näste 6:s korrespondenter har granskat arrangören.

Motståndsrörelsen mitt i Umeå fick rödingar att se rött.

Jan Hägglund är ordförande för Arbetarpartiet i Umeå och har gjort till sin livsgärning att attackera och sprida lögner om Nordiska motståndsrörelsen. Vid en handfull tillfällen har Hägglund fått stå oemotsagt ute bland folket i Umeå centrum och spridit sina absurda lögner. Bland annat påstår hans sig stå på Motståndsrörelsens ”dödslista” och gjorde en stor sak över några klistermärken från Nordfront 2012. I samband med det menade han sig också ha fått några ”tysta” och anonyma telefonsamtal. Trots att han alltså inte visste vem som ringde de påstådda samtalen och trots att inget sades i dem så pekade han med stor självsäkerhet ut dem som ”mordhot” från Motståndsrörelsen.

Efter Motståndsrörelsens lyckade flygbladsutdelning i Umeå i lördags, som anordnades i samband Martin Saxlinds frigivning från en anstalt i staden, kan det därför tyckas ganska naturligt att det var just Jan Hägglund som ville mobilisera en ”blixtmanifestation mot nazism” måndagen efter.

I bruset av lögnpressens absurda fake news om att Motståndsrörelsen skulle ha varit på plats i centrala Umeå för att demonstrera mot någon slags manifestation för att uppmärksamma mödradödlighet så lyckades således Hägglund få en stund i rampljuset.

Läs också: ”Falska nyheter i norr – Olofsson bemöter lögnerna”

Till Sveriges radio meddelade han att tanken bakom spektaklet var att genom stigmatisering skrämma folk från att engagera sig politiskt:

— Vi hoppas att alla från socialdemokraterna till moderaterna till de som brukar gå i enad vänsters demonstrationståg på första maj, tillsammans skall skapa en känsla av att är man nazist då är man isolerad i Umeå. De hör inte hemma här.

På Renmarkstorget i centrala Umeå inledde således Jan Hägglund ”manifestationen” under måndagskvällen med att påstå att när Motståndsrörelsen besökte Umeå 2013 så skulle organisationens aktivister i det närmaste ha gått total bärsärkagång gentemot Umeås helgshoppande invånare. Enligt Hägglund kastade aktivisterna glasflaskor mot barn, slogs hej vilt med fanstängerna och att det bara var ”ogjort” att någon inte dog.

Sanningen ligger dock långt ifrån Hägglunds actionfilmsscenario, rättare sagt att slumpen inte den gången heller var på Motståndsrörelsens sida. Det planerade torgmötet i Umeå krockade nämligen med en gala för tiggare som skulle hållas på samma plats. I verkligheten var det den lokala och ditresta våldsvänstern som tillsammans med polisen i det närmaste gick bärsärkagång mot Motståndsrörelsens aktivister, vilket resulterade i ett flertal sjukhusbesök för motståndsmännen. Det var således inte några oskyldiga mödrar med barnvagnar som Hägglund vill påskina.

Motståndsrörelsens aktivister försvarar sig mot våldsamma poliser i Umeå 2013.

Efter händelsen 2013 samlades enligt Hägglund 3 000 personer i den motsvarande ”blixtmanifestationen” som då anordnades. Den här gången, då Motståndsrörelsen återigen gjorde en offentlig aktivitet bland barnvagnar mitt i Umeå, samlades enligt Nordfronts utsända drygt ett par hundra åhörare (400 enligt lögnpressen). Trots den massiva lögnkampanjen från systemmedia lyckades man alltså inte mobilisera fler människor i centrala Umeå än vid utförsäljningsrean för butiken kii fredagen innan.

Det var så lite folk på Renmarkstorget att man fick lov att komplettera med ”antinazistiska” hundar.

Håller sanningen om mångkulturens mörka baksida även att sjunka in i umebornas norrländska sinnen, eller har den lögnaktiga judepressens grepp om gemene man äntligen börjat släppa? Har folket i Umeå kanske större problem än att någon nyttjar sin grundlagsskyddade rätt till opinionsbildning?

Motståndet till dagens vansinne växer sig allt starkare i Näste 6 och Kampgrupp 602 är inget undantag. När Hägglund säger att umeborna inte tar någon skit så vet han inte hur rätt han har. Nationalsocialismen har kommit för att stanna och umeborna börjar alltmer att ta upp sina knutna nävar ur fickorna.

Lyssna på Jan Hägglunds tal på Renmarksorget nedan:

Splittringar och rasistanklagelser
Vem är då egentligen denne Jan Hägglund som är så mån om att politiska dissidenter ska känna sig ovälkomna i Umeå?

Han är alltså ledare för det lokala Arbetarpartiet, som bildades efter en splittring inom det trotskistiska Rättvisepartiet Socialisterna (RS) i mars 2010. Inför denna artikel talade vi med Tobias Lindberg från Informationskriget.se. Han var tidigare medlem i RS och satt även som ersättare i kommunfullmäktige för partiet i Haninge mellan 2006 och 2010. Enligt Lindberg så gjorde sig Hägglund under sin tid inom RS känd för att på partikongresser och liknande hamna i konflikt med den falang inom partiet som drev på feminism, hbtq, ”antirasism” och andra kulturmarxistiska agendor.

Hägglund förespråkade istället en traditionell ”arbetarvänlig” politik och är således det man i folkmun brukar kalla för ”gammelkommunist”. Dessa oförenliga synsätt mellan ”gammelkommunism” och borgerlig och dekadent kulturmarxism var också en starkt bidragande orsak till splittringen inom RS.

Jan Hägglund är en kontroversiell och utstött person bland Umeås rödingar.

Till skillnad från sina röda kollegor i Umeå så har Hägglund dessutom format ett parti som är uttalat kritiska mot islam. I dokumentet ”Ett sekulärt manifest” så tar partiet tydlig ställning mot exempelvis hederskultur likväl som sharialagar- och domstolar, frågor som i vanliga fall är extremt tabubelagda inom dagens vänster i Sverige.

Del 5 i Arbetarpartiets dokument ”Handlingsprogram för Malmö” heter ”Arbetskraftsinvandring och bemanningsföretag hotar kollektivavtal och arbetsrätt” och där ställer Arbetarpartiet billig utländsk arbetskraft mot den svenska arbetarens intressen. Denna konflikt är i regel lätt att förstå för den gemene svenske arbetaren, men brukar vara svårare att förstå inom den dominanta och akademiska kulturvänstern.

Detta, tillsammans med diverse andra utspel där bland annat även flyktinginvandring kritiseras, har skapat en spricka mellan Hägglunds parti och den övriga vänstern i Umeå.

Läs också: ”Martin Saxlind frisläppt — drog direkt igång offentlig aktivitet i Umeå”

Den 8 april 2016 meddelade Vänsterns Studentförbund (VSU) i Umeå via sin Facebooksida att de ej längre vill samarbeta med Arbetarpartiet och att man därför väljer att lämna ”Enad Vänster”. Det man valde att lämna var en allians tillsammans med Vänsterpartiet med ungdomsförbund, Iranska föreningen, Syndikalisterna, Socialistiska partiet och Arbetarpartiet som traditionellt anordnat gemensamma första maj-demonstrationer i Umeå. Sitt beslut motiverar man sammanfattande i Facebookinläggets inledning:

I ett nyligen publicerat temanummer av sin lokaltidning går Arbetarpartiet i Umeå ut med ett antal debattartiklar där de målar upp flyktingmottagandet som ett överhängande hot mot den sekulariserade västerländska demokratin. Retoriken och problembeskrivningen är direkt tagen från det högernationalistiska spektrumet av samhällsdebatten. Faktum är att man har kopierat ett helt textstycke från en fyra år gammal debattartikel författad av Gunnar Sandelin och Karl-Olov Arnstberg, två namn som frekvent figurerar på Avpixlat och andra blåbruna så kallade “alternativa medier”, men knappast hör hemma på nyhetssajter som påstår sig vara vänsterorienterade.

Tre dagar senare i Vänsterpartiets lokala medlemstidning ”Nejlikan” skriver Viktor Bränberg i en debattartikel att Arbetarpartiet ”sprider rasistiska myter och antiislamism”. Han påpekar bland annat att Arbetarpartiet är rädda för att de muslimska invandrarna hotar det sekulära samhället och att man dessutom har varit så fräcka som att anklaga massmedia för att mörka invandringens kostnader. Bränberg skriver bland annat:

Istället för att visa solidaritet med de som flyr och de som blir utnyttjade väljer de att solidarisera sig med högern och skriver artiklar som utan redigering skulle passa in på sidor som Avpixlat.

Bränberg avslutar debattartikeln med en uppmaning om att utesluta Arbetarpartiet från ”Enad Vänster”.

Efter diverse avhopp bland folk som vägrade att tåga tillsammans med det ”rasistiska och islamofobiska” Arbetarpartiet slutade drevet med att Bränberg och andra fick sin vilja igenom. Via media fick Hägglund och hans parti reda på att ”Enad Vänster” inte längre fanns och att en ny allians vid namn ”Solidaritet och socialism” hade bildats, där Arbetarpartiet inte var välkomna.

”Rasism och islamofobi” var anledningen till att Arbetarpartiet inte fick vara och demonstrera med Umeås övriga rödingar på första maj 2016.

Som ”gammelkommunist” tycks Hägglund ha förstått att dagens ”vänsterpolitik” i Umeå inte är till för arbetarklassen, utan för abstrakta akademiker och välbärgade borgare som med klassförakt ser ner på ”outbildade vita män” ur den svenska arbetarklassen. En arbetarklass som dessutom i allt större utsträckning oroar sig för sina familjer och sitt folks framtid. Hans minst sagt hysteriska reaktion när Nordiska motståndsrörelsen, Sveriges enda riktiga arbetarrörelse, visade sig på Umeås gator får därför tolkas som en rädsla för konkurrens, alternativt ett försök att vinna tillbaka gunsten hos sina röda kollegor.

Vi vill dock påstå att vänsterpartister, syndikalister och andra kulturmarxister trots allt är världens sämsta kompisar för den som säger sig vilja värna arbetarklassens intressen. De kämpar inte för den svenska arbetaren, något som Hägglund förmodligen innerst inne inser. Deras väljarbas ligger inte bland vårdbiträden och fabriksarbetare utan hos lärare, akademiker och journalister på borgerliga tidningar som Västerbottens Kuriren.

Hägglund och hans Arbetarpartiet har heller aldrig varit särskilt framgångsrika i sin ”antirasistiska” profil. När partiet bjöd in ett samlat Umeåetablissemang för att uppmärksamma den så kallade kristallnatten 2015 så valde de av någon outgrundlig anledning att inte bjuda in Judiska föreningen i Umeå. Ett ödesdigert misstag som skapade en ganska betydande dålig publicitet i media, speciellt för ett parti som försöker kämpa sig fram på vänsterkanten i konkurrens med mediala favoriter såsom Feministiskt Initiativ, AFA eller Miljöpartiet. Till tidningen ”Totalt Umeå” förklarade han det hela med att evenemanget kunde uppfattas som ”en ovälkomnande eller otrygg situation” för judar.

Jan Hägglund bjöd inte med judarna när kristallnatten skulle uppmärksammas 2015. Den massmediala hetsen lät inte vänta på sig. Skärmdump från Nyheter Idag.

Därför vill vi sträcka ut en hand åt Hägglund och uppmana honom att lämna ”Enad Vänster” och liknande borgerliga klubbar för inbördes beundran därhän inför första maj i år.

Följ istället med till Falun och demonstrera med Sveriges sanna arbetarrörelse, Nordiska motståndsrörelsen. Gör du det är allt förlåtet, till och med lögnerna och din ohälsosamma paranoia.

För folkgemenskap är alltid bättre än klasskamp och nationalsocialistisk idealism är överlägsen marxistisk materialism.

Artikeltext: Daniel Olofsson och Simon Holmqvist

Källor:
Manifestation mot nazister planeras
Hundratals köade till utförsäljning
Antirasisterna verkar lida av minnesförlust
VSF UMEÅ LÄMNAR SAMARBETET MED ENAD VÄNSTER
Kasta ut Arbetarpartiet
Enad vänster har gått i graven efter bråket

  • Publicerad:
    2017-03-16 00:01