FINLAND • I en artikel i svenska Yle får en befälhavare från den finländska försvarsmakten frågor kring hur Nato-medlemskapet förändrar vardagen för de värnpliktiga. Rådet han ger soldater som är Natomotståndare är att ”inte tänka för mycket på det”.

Finland anslöt formellt till Nato för drygt en vecka sedan under en ceremoni i Bryssel där Finlands utrikesminister Pekka Haavisto kapitulerade landets neutralitet till USA:s judiske utrikesminister Antony Blinken. Efter detta hissades Natos fana utanför den finländska försvarsmaktens huvudstab.

Under torsdagen har svenska Yle publicerat en artikel där kommendör Mikko Sistonen från Huvudstabens utbildningsavdelning får svara på frågor om hur finländska beväringar [värnpliktiga. reds. anm.] påverkas av att man numera ingår i den transatlantiska krigsalliansen.

Enligt Sistonen förändras vardagen väldigt lite då han menar att grunden för beväringstjänsten fortsätter som förut.

— Det som händer runt omkring kan visserligen kännas spännande. Under det senaste året har vi haft märkbart fler övningar med internationella partner, som nu blivit våra allierade. Det har gett färg till beväringstjänsten. Men i övrigt övar vi helt samma saker som tidigare, säger Sistonen.

Han bedyrar också att Nato-symboler eller märken endast kommer att synas vid besök av någon Nato-representant. Däremot menar Sistonen att beväringarna nu kommer att indoktrineras mer intensivt i Natos ”perspektiv”.

— Här sker kanske den största förändringen. Vi undervisar i vad Finlands säkerhetspolitiska läge betyder för Finland och dess försvarsmakt. Det perspektivet förändras. Från att ha varit alliansfritt i årtionden är vi nu med i en försvarsallians, säger han.

De beväringar som är Natomotståndare ska enligt Sistonen fortsätta göra värnplikt och bara inte ”tänka på det” så mycket.

— Naturligtvis. Jag vill inte förminska sådana känslor, men jag råder att inte tänka för mycket på det. Beväringstjänstens huvuduppgift är fortsättningsvis att försvara Finland, hävdar han.

Enligt Sistonen är beväringstjänsten ”en nationell angelägenhet och faneden svärs till det nationella försvaret”. Han menar att det snarare är finska staten som ”förbinder sig till att fylla Natos krav, till exempel att ge stöd till de allierade”. Exakt hur detta skulle gå till utan de finländska soldaterna förklarar han dock inte.