VÄNSTEREXTREMISTER. En Säpo-rapport pekar ut vilka vänsterextremister som är med i vilken organisation och vilka brott de har begått.

Nordfront har tidigare skrivit om åtalet mot vänsterextremisterna som angrep poliser och begick våldsamt upplopp i samband med Svenskarnas partis demonstration i Stockholm under slutet av valrörelsen förra året. I förundersökningen finns också en längre Säpo-rapport som beskriver ”den autonoma miljön”, vilket här är synonymt med AFA och RF.

Rapporten avslöjar att de vänsterextrema organisationerna förra året endast hade ett fåtal aktiva medlemmar i Stockholmsområdet och organisationerna verkar i år ha förfallit ännu mer. Information Nordfront tagit del av tyder också på att det finns en del interna konflikter inom den antifascistiska rörelsen, något som bekräftades igår av Expressen.

Hur som helst tyder materialet i förundersökningen på att AFA och RF är de aktörer som ligger bakom större delen av våldsamheterna som sker i anknytning till nationella demonstrationer. Det rör sig alltså inte om något ”folkligt motstånd” mot ”rasism” eller ”nazism” utan om en liten skara kriminella vänsterextremister som angriper demonstranter och poliser samt skapar kaos när andra försöker använda sin grundlagsskyddade yttrande- och mötesfrihet.

Säpo-rapporten listar avslutningsvis vilka de yttrandefrihetshatande vänsterextremisterna i AFA och RF är och vad de har för domar i bagaget sedan tidigare.

Då vi anser att informationen är av intresse för allmänheten har vi skrivit av rapporten och publicerar den i helhet här nedan. Rapporten är oredigerad bortsett från att vi under varje namn valt att klippa in bilder på personen från förundersökningen samt i vissa fall lägga till text som förklarar vad bilderna visar eller annan relevant information. Alla bilder är klickbara.

Den autonoma miljön – en bakgrundsbeskrivning
I samband med Svenskarnas partis (SvP) demonstration i Stockholm den 30 augusti 2014 misstänktes ett 40-tal personer bl.a. för våldsamt upplopp, våld mot tjänsteman och misshandel. Flera av de misstänkta är kända av Säkerhetspolisen sedan tidigare och kan kopplas till den autonoma miljön, främst Antifascistisk aktion (Afa) och Revolutionära fronten (RF). Syftet med denna PM är att beskriva den politiska och organisatoriska kontexten inom vilken händelserna den 30 augusti måste beaktas samt beskriva på vilket sätt personernas anknytning till Afa och RF påverkade deras agerande i samband med SvP-demonstrationen i Stockholm.

Den autonoma miljön
Den autonoma miljön är en av de extremistmiljöer som Säkerhetspolisen följer inom regeringsuppdraget att kartlägga, förebygga och motverka otillåten påverkan på grundläggande demokratiska funktioner. Miljön består av individer, nätverk och organisationer som vill skapa ett stats- och klasslöst samhälle och som vill bekämpa orättvisor och fascism i alla dess former. Verksamheten utgår från en gemensam föreställning om att samhället inte kan förändras med parlamentariska metoder och att ”ändamålet helgar medlen”. Det innebär exempelvis att fredligt motstånd och våldsamma aktioner har lika stor betydelse i den antifascistiska kampen.

Målsättningen är ofta dubbel. Det handlar dels om att förhindra att partier och organisationer ska få föra fram sitt politiska budskap, dels om att förmå enskilda individer att lämna sitt politiska engagemang eller sluta engagera sig i en viss sakfråga. Dessutom vill aktörerna göra det på ett sådant sätt att det avskräcker andra från att engagera sig politiskt. För att åstadkomma detta använder den autonoma miljön primärt två tillvägagångssätt. Det ena handlar om våld, hot och trakasserier mot utpekade måltavlor i deras privata sfär, s.k. ”hembesök”, där även anhöriga riskerar att drabbas. I det sammanhanget är det, förutom skadegörelser i form av krossade fönster, ytterdörrar som huggs sönder med yxor och politiska budskap klottrade på fasaden, också vanligt att s.k. molotovcocktails, glödlampor med rödfärg och ammoniak hälls eller kastas in i bostäderna. Det andra tillvägagångsättet handlar om protestaktioner vid offentliga möten och manifestationer. Att inte låta meningsmotståndarna stå oemotsagda har stort symboliskt värde, men anses också bidra till att sakfrågan lyfts upp på den politiska agendan. Protestaktioner innefattar allt från sabotage av högtalarsystem och medel som används för att överösta talarna, till kast med olika föremål (stenar, glasflaskor, glödlampor med färg etc.) och pyroteknik. Det är också vanligt med fysiska angrepp då deltagarna är på väg till och från demonstrationerna.

Flera av angreppen, både i hemmiljö och i samband med offentliga möten, sker med hjälp av kartläggning, dvs. inhämtning av information om var personerna bor och befinner sig, om pågående aktiviteter och möten, etc., en verksamhet som sker systematiskt och i särskilda funktioner. Informationsinhämtningen sker till stor del via öppen information och spaning, men anskaffas också med otillbörliga medel, t.ex. hackade e-postkonton och webbsidor. Som regel omfattar de s.k. ”hembesöken” skadegörelser, hot och trakasserier, dvs. våld mot person är ovanligt i dessa sammanhang. Det våld som riktas mot personer sker istället huvudsakligen i samband med offentliga manifestationer, dvs. både innan och efter de faktiska manifestationerna.

Till de namnkunniga och tongivande aktörerna hör Afa och RF. Det bör dock poängteras att det finns en stor rörlighet inom miljön, både organisatoriskt och geografiskt. Den gemensamma värdegrunden och samsynen kring vilka metoder som behövs mot vilka måltavlor, innebär att de olika aktörerna samverkar i många sakfrågor och sammanhang, reser och stöttar varandra, genomför kampanjer tillsammans osv. Både Afa och RF har också ett förhållandevis brett internationellt kontaktnät, vilket innebär att aktivister från andra länder ofta deltar i större protestaktioner. Den stora rörligheten innebär också att de politiskt motiverande brotten kan begås – och de brottsaktiva nätverken bestå – av personer från så väl Afa som RF. Brotten begås ofta i mindre konstellationer där personer känner varandra väl. Vilka som begår brott tillsammans handlar många gånger mer om fysisk närhet, förtroende och sociala relationer än om formell organisatorisk tillhörighet.

Antifascistisk aktion (Afa)
Afa bildades 1994 med målsättningen att bekämpa fascism och vad som uppfattades vara en framväxande högerextremism. Med tiden breddades agendan till att omfatta alla former av förtryck och den antifascistiska verksamheten inbegriper i dagsläget även aktioner mot politiska partier, statliga myndigheter och rättsväsendet.

Afa har en nätverksbaserad struktur med flera självbestämmande lokala grupper utan formella ledare och tydlig hierarki. Trots det finns en viss övergripande struktur i form av ledargestalter och årliga landsmöten där riktlinjer för verksamheten dras och sakfrågor prioriteras. Detta resulterar bl.a. i nationella kampanjer och aktioner mot en viss måltavla på olika platser i landet. Det finns också enheter/avdelningar med särskilda uppdrag, t.ex. har kartläggning av meningsmotståndare (research) traditionsenligt skötts av en särskild grupp inom nätverket, en grupp som inte sällan samverkar med andra aktörer inom den autonoma miljön. Storleken på de olika lokalavdelningarna varierar, men består som regel av ca 5-20 personer med ”formell medlemstatus”. På lokal nivå förväntas dock de olika avdelningarna agera självständigt och det nationella nätverket används oftast för att mobilisera inför större händelser så som specifika demonstrationer eller partier. Storleken på de olika lokalavdelningarna varierar, inte minst över tid. För närvarande bedöms Afa Stockholm bestå av ett femtontal fullvärdiga medlemmar samt ett antal sökande. Som sökande medlem finns också ett behov av – och visst krav på – en viss aktivitetsnivå och typ av aktiviteter för att så småningom kunna erhålla fullvärdigt medlemskap.

Sedan starten har Afa lyckats bygga ett starkt varumärke, delvis på grund av att begreppet antifascistisk aktion länge – och innan Afa bildades – användes som slagord i autonoma kretsar, men framförallt för att de använder våldsamma metoder – och grovt våld – mot sina meningsmotståndare i vit makt-miljön, inte minst i samband med offentliga möten och manifestationer. Det innebär i sin tur att Afa har ett visst skrämselkapital, dvs. att det ofta ”räcker” med förtäckta hot och skadegörelser, t.ex. i form av klotter med budskapet ”Afa ser dig” för att nå effekt vid de s.k. ”hembesöken”.

Revolutionära fronten
RF bildades som en utbrytargrupp ur Afa efter EU-toppmötet i Göteborg 2001. RF menar att ett klasslöst samhälle fritt från förtryck där grunden utgörs av självständiga arbetarkollektiv och direkt demokrati, endast kan uppnås genom revolution. RF präglas således också av en tydlig våldsromantik där anhängarna hyllar terrorklassade organisationer så som Real IRA, Röda brigaderna och PKK – och dess efterföljare. Revolutionstankarna ska dock inte tolkas som att RF planerar för en stor och slutlig strid. Det handlar snarare om ett förespråkande av revolt i vardagen, dvs. att motverka fascism i alla dess former och med alla tänkbara medel.

RF framhäver ofta sin nätverksbaserade struktur med lokala, självbestämmande avdelningar, men samtidigt finns en insikt om att en mer formell organisation är nödvändig för att nå målet. Det innebär att RF, till skillnad från andra aktörer inom den autonoma miljön, är en hierarkisk organisation med formella ledare, gruppledare och medlemsregler för så väl lokala nätverk som enskilda individer. Till exempel anordnas landsmöten regelbundet varje år där deltagarna beslutar om agendan för det kommande året. Det finns också ett ansökningsförfarande där nya medlemmars ansökan prövas och provmedlemskap tillämpas. Storlekarna i de olika avdelningarna varierar. I Stockholm bedöms det för närvarande handla om ca 10-15 fullvärdiga medlemmar samt ett antal sökande medlemmar.

Som sökande till Afa och RF finns ett behov av – och krav på – en viss aktivitetsnivå och typ av aktiviteter för att så småningom kunna erhålla fullvärdigt medlemskap, vilket inte sällan innebär att engagemanget och aktiviteterna ökar när ansökan gjorts. Under valåret 2014 har nätverken bl.a. fokuserat på att motverka Svenskarnas parti (SvP) som, sedan valkampanjen inleddes hösten 2013, genomfört en rad offentliga möten och aktioner. Aktionerna har också riktats mot dem som anses ha gjort det möjligt för SvP att föra fram sitt budskap, dvs. dem som autonoma aktivister anser ”skyddar högerextremisterna”, och som betraktas som en del av det förtryckande systemet. Detta gäller inte minst myndighetsföreträdare/företrädare för rättsväsendet, primärt poliser.

Aktörernas kartläggningsförmåga innebär exempelvis inte bara en god kunskap om var meningsmotståndarna samlas, rör sig och befinner sig. Tidigare erfarenheter visar också att anhängarna samlar information om polisens taktik och agerande vid större evenemang för att på så vis hitta möjligheter att angripa eller hindra offentliga möten, kunskap som sedan delas inom miljön. Det finns också exempel på hur denna kunskap används för att angripa poliser på plats/polisinsatsen som sådan.

Vid den autonoma miljöns protestaktioner vid offentliga möten och manifestationer används s.k. gatustridsvapen regelmässigt, t.ex. knogjärn, slagträn och knivar. Olika typer av pyroteknik är också vanligt och det förekommer regelbundet diskussioner om att använda ammoniak mot polisens hästar och hundar i dessa sammanhang. I flera fall göms olika typer av tillhyggen och uppbrutna gatstenar på strategiska platser i förväg, men många gånger används också det som finns till hands för att angripa poliser och meningsmotståndare.

Det bör dock poängteras att alla aktiviteter inte är brottsliga: ända sedan starten har den antifascistiska verksamheten bestått av allt från opinionsbildande yttringar, smutskastningar och smädelser på Internet till våld, hot och trakasserier. Aktörerna är ofta medvetna om var straffgränserna går och håller sig inom dessa ramar. De lär sig av sina erfarenheter om hur det utredande arbetet sker i syfte att undvika lagföring eller fällande domar, men samlar också kunskap från andra utredningar och domslut samt delar med sig av sin kunskap till andra inom nätverken.

Även om det inom både Afa och RF finns en gemensam värdegrund och en förväntning på en hög aktivitetsnivå är aktiviteterna ofta beroende av enskilda och drivande individer. Även om dessa inte nödvändigtvis själva begår de grövsta brotten, har de stor betydelse för att brotten alls äger rum. De enskilda individernas betydelse för brottsligheten innebär att brottsligheten varierar över tid och geografiska områden, men också att den inte alltid hänger samman med formellt ledarskap. I många fall är de tongivande aktörerna snarare personer med lång erfarenhet och ett stort kontaktnät.

Slutsatser
Sammantaget har Afa och RF lyckats bygga starka varumärken baserade på politiskt motiverad brottslighet och ett visst skrämselkapital. Den politiskt motiverade brottsligheten är systematisk och långsiktig och riktas mot individer, grupper och organisationer som anses förespråka och upprätthålla de ojämlika förhållandena i samhället – och som bidrar till att dessa aktörer får komma till tals i den allmänna debatten. Brotten består av våld, hot och trakasserier för att förmå dem att upphöra med sitt engagemang i ett politiskt parti, en organisation eller en sakfråga. På så vis dikterar de villkoren för vem eller vilka som ska få utnyttja sina grundlagsfästa fri- och rättigheter. Även om alla Afa- och RF-anhängare själva inte begår politiskt motiverade brott, stöder eller underlättar flera av dem brottsligheten på olika sätt. Mot bakgrund av de varumärken som Afa och RF byggt upp baserat på otillåten påverkan i form av flera grova våldsbrott, bedöms det inte vara möjligt att vara anhängare till något av dessa nätverk utan att ha kännedom om vad de vill åstadkomma och vilka metoder som används för att nå målet.

Ahn-Za Hagström
Chefsanalytiker

Bilaga 1: Aktuella RF- och Afa-anhängare
Nedan listas några av de aktörer som bedöms ha varit aktiva eller tongivande i samband med demonstrationen mot Svenskarnas parti (SvP) i Stockholm den 30 augusti 2013 [sic].

Rougén Heidari Pour Ghazvini, 870421-0031 (Afa)
Heidari Pour Ghazvini är aktiv inom den autonoma miljön, företrädesvis Afa, sedan ett drygt år tillbaka. Han kontrollerades bl.a. tillsammans med ett antal Afa-anhängare som var på väg till Jönköping för att protestera mot SvP den 1 maj 2014. Han har också förekommit i andra våldsamma sammanhang. År 2010 fick han till exempel ett års tillträdesförbud till idrottsevenemang. [Heidari Pour Ghazvini var tidigare klassad som risksupporter till Hammarby och förekom i utredningar kopplat till det under perioden 2005-2010, red. anm.]

Rougén Heidari Pour Ghazvini.

David Johansson, 860722-0194 (Afa)
Säkerhetspolisen bedömer att David Johansson ingått i den autonoma miljön länge och varit en del av Afa Stockholms innersta krets sedan åtminstone 2010. Johansson har goda kontakter inom såväl Afa som RF. Från 2005 har Johansson blivit föremål för ingripande enligt PL § 13 och 19 ett flertal gånger, ofta i samband med motdemonstrationer.

David Johansson.

Leo Liebe, 880207-0196 (Afa)
Liebe har varit aktiv inom den autonoma miljön sedan åtminstone 2006 då han blev föremål för ingripande enligt PL § 13 och PL § 19 i samband med Sverigedemokraternas ungdomsförbunds (SDU) valupptaktsmöte. Sedan 2009 ingår Liebe i Afa där han bedöms vara en ledande och drivande aktör. Liebe har förekommit som misstänkt för flera fall av misshandel, skadegörelse och brott mot den allmänna ordningen, däribland s.k. ”hembesök” där yxor satts i dörren, sten och glasflaskor med röd färg kastats in i bostäder och politiska budskap klottrats på fasaden hos meningsmotståndare. Liebe bedöms ha en ledande roll i Afa, verkar för att sprida verksamheten till flera platser och förekommer ofta i sammanhang där våldsamheter uppstår.

Leo Liebe.

Liebe kontrolleras av polis innan demonstrationen men släpps och tillåts gå till demonstrationen trots att han är känd av polisen.

Liebe kastar en gatsten som nästan träffar en polis i huvudet. Han ska också ha träffat en polisbil med en sten han kastade och han kastade även rökgranater under det våldsamma upploppet.

Anders Lilja, 851215-4876 (RF)
Lilja bedöms ha varit aktiv inom den autonoma miljön sedan åtminstone år 2003 då han blev föremål för ingripande enligt PL § 13 och PL § 19 i samband med att han deltog vid våldsamma protester vid en vit makt-demonstration i Växjö. Sedan dess har Lilja förekommit i flera sammanhang som innefattat våldsbrott. År 2004 misstänktes Lilja till exempel ingå i en grupp som gjorde sig skyldiga till flera fall av misshandel. Vid varje tillfälle agerade de i grupp, var maskerade samt använde knytnävar och sparkar. Mellan 2005-2009 misstänktes Lilja också för ett flertalet fall av misshandel och brott mot den allmänna ordningen. Säkerhetspolisen bedömer att Lilja tidigare har varit fullvärdig medlem i Revolutionära Fronten, men att han numera endast deltar i vissa av organisationens aktiviteter.

Anders Lilja.

”Lilja är lätt att känna igen då han är kort och har dumboöron”, berättar en nationalsocialistisk aktivist till Nordfront.

Enligt förundersökningen missade Lilja polisen men träffade allmänheten.

Annika Lundmark, 770812-1921 (Afa)
Lundmark har varit aktiv i Afa sedan åtminstone 2009 och bedöms idag vara en drivande aktör i nätverkets innersta krets. Hon bedöms ha en central roll vad gäller samverkan med andra autonoma aktörer, så väl nationellt som internationellt, och solidaritetsyttringar (t.ex. kampanjen ”Free Joel”). Lundmark har tidigare misstänkts för misshandel, våldsamt upplopp, brott mot allmän ordning, hot- och våld mot tjänsteman, våldsamt motstånd och brott mot knivlagen. Lundmark har dokumenterats tillsammans med RF- och Afa-aktivister i samband med flera manifestationer, t.ex. mot SvP i Stockholm den 14 september 2013 och den 30 augusti 2014 samt den antirasistiska demonstrationen i Kärrtorp 15 december 2013.

Annika Lundmark.

Här marscherar Annika under den falska parollen ”STOPPA NAZISMEN – aktivt ickevåld” efter att hon deltagit i ett våldsamt upplopp.

John Matthews, 830831-0153 (Afa)
Matthews har varit aktiv i Afa sedan våren 2009. Säkerhetspolisen bedömer att Mathews har en central position i nätverket som bland annat innebär full insyn i – och möjlighet att påverka – verksamheten. Matthews förekommer i flera sammanhang där våldsamheter uppstått och är tidigare dömd för åtta fall av skadegörelse mellan år 2000-2014, ett försök till misshandel (2007), brott mot maskeringsförbudet (2007), brott mot vapenlagen samt förgripelse mot tjänsteman (2009).

John Matthews.

Matthews på ett möte tillsammans med andra vänsterextremister dagen innan det våldsamma upploppet. Ändå hävdar han att han bara ”råkade” bli indragen i det våldsamma upploppet.

Här är Matthews gripen. Nordfront har tidigare skrivit om hur han grinade och angav kamrater i polisförhör.

Christian Mikko, 811128-1914 (Afa)
Säkerhetspolisen bedömer att Mikko varit aktiv i den autonoma miljön sedan 2010 och inom Afa sedan 2013. Under dessa år har Mikko iakttagits tillsammans med så väl RF- som Afa-anhängare och bedöms idag inneha en central position i Afa som bland annat innebär samverkan med andra autonoma grupperingar, nationellt och internationellt.

Christian Mikko.

Mikko på mötet där de våldsamma upploppen planerades.

Ates Sengüler, 890815-0298 (Afa)
Sengüler har varit aktiv inom den autonoma miljön sedan 2009 då han deltog i en demonstration mot ett av SDU:s torgmöten. Är sedan våren 2010 aktiv inom Afa där han bedöms ha en central och koordinerande roll. Samma år kontrollerades Sengüler tillsammans med Afa- och RF-anhängare av polis i samband med oroligheter vid en demonstration i Västerås. År 2013 misstänktes Sengüler och ett antal Afa- och RF-anhängare för en grov misshandel samt för våldsamt upplopp och våld mot tjänsteman, det sistnämnda i samband med manifestationen i Kärrtorp den 15 december 2013.

Ates Sengüler.

Sengüler stoppad och fotad av polis.

Sengüler under våldsamt upplopp, utpekad av polisen.

Olle Smedberg, 900823-0378 (RF)
Säkerhetspolisen bedömer att Smedberg varit aktiv inom RF sedan åtminstone hösten 2011 där han har en aktiv roll i planeringen av RF:s verksamheter, bl.a. i den kartläggande verksamheten som i många fall utgör grunden för organisationens politiskt motiverade brott mot meningsmotståndare. Smedberg är tidigare dömd för brott mot ordningslagen (2013) och har deltagit i flera RF- och Afa-aktioner där våldsamheter uppstått, t.ex. demonstrationen mot SvP den 14 september 2013 och manifestationen i Kärrtorp den 15 december 2013.

Olle Smedberg.

Smedberg hugger polis med planka.

Smedberg kastar stol på polis.

Christopher Schmölzer Laursen, 920504-3210 (Afa)
Säkerhetspolisen bedömer att Laursen under våren 2014 varit aktiv inom Afa Stockholm där han har en central roll. Laursen bedöms också ha goda kontakter med RF och deltagit i flera internationella evenemang med autonoma aktörer. Säkerhetspolisen bedömer också att Laursen tidigare deltagit i protester mot SvP. Till exempel kontrollerades han vid ett fordonsstopp tillsammans med andra individer från den autonoma miljön i Jönköping 1 maj 2014.

Christopher Schmölzer Laursen.

Luciano Quinteros Ureta, 891201-0496 (Afa, tidigare RF)
Ureta bedöms ha varit aktiv inom den autonoma miljön sedan 2008, först inom ramen för RF, sedan 2013 inom Afa. År 2009 dömdes han för brott mot knivlagen och våldsamt motstånd. Säkerhetspolisens bedömning är att Ureta framförallt var brottsaktiv mellan 2008-10, men att han sedan 2013 återupptagit sitt engagemang inom den autonoma miljön. Till exempel noterades Ureta tillsammans med ett antal Afa-anhängare i samband med protesterna mot SvP i Jönköping den 1 maj 2014.

Luciano Quinteros Ureta.

Lukas Wallander, 920729-2898 (RF)
Wallander misstänktes för ohörsamhet mot ordningsmakten i samband med en demonstration i Stockholm 2009 och kontrollerades enligt PL § 19 tillsammans med autonoma aktivister vid en demonstration mot Svenska motståndsrörelsen (SMR) 2010. Säkerhetspolisen bedömer att Wallander ingått i RF sedan 2010, varit en del av den inre, aktiva kretsen sedan 2012, och ofta fungerar som kontaktperson gentemot inresande aktivister inför större manifestationer. Han har noterats i samband med flera demonstrationer där ordningsstörningar uppstått, t.ex. i anslutning till SD:s demonstration i Uppsala den 5 juni 2011 och SvP:s demonstration i Stockholm den 14 september 2013.

Lukas Wallander.

Pablo Wikström, 911215-8614 (Afa)
Wikström bedöms ingå i Afa sedan våren 2014. Till exempel kontrollerades Wikström tillsammans med ett 20-tal Afa-anhängare på väg till demonstrationen mot SvP i Jönköping den 1 maj 2014 och i Malmö den 23 augusti 2014. Wikström är dömd för två fall av misshandel (2008, 2010), grov misshandel, olaga hot, skadegörelse, våld mot tjänsteman och hot mot tjänsteman (2010).

Pablo Wikström.

Wikström efter att han misshandlat Hannes Lundholm, en annan person som demonstrerade mot SvP men invände mot Wikström med fleras våldsamma agerande.

Wikström kastar en stol mot polisen.

Pablo Wikström i Jönköping samma år.

Stöd Nordfronts granskningar av våldsvänstern genom att sprida artiklarna och stödprenumerera!

• Publicerad:
  2015-08-27 09:00

Kategoriserat som:
• Nyheter & Journalistik
• Sverige