NORDEN I en tydlig signal gav Finlands president och statsminister besked om att båda anser att landet snarast behöver ansöka till Nato. Det slutgiltiga beskedet kommer under helgen och förväntas följas av att Sverige tar samma beslut.

Finlands president Sauli Niinistö och statsminister Sanna Marin har i ett gemensamt uttalande sagt att Finland ”snarast måste ansöka till Nato”.

”Ett medlemskap i Nato skulle stärka Finlands säkerhet. Som medlem i Nato skulle Finland stärka hela försvarsalliansen. Finland måste utan dröjsmål ansöka om medlemskap i Nato”, skriver Niinistö och Marin i ett gemensamt pressmeddelande.

Under de närmaste dagarna kommer man att skyndsamt vidta vissa ”nationella åtgärder” inför en Nato-ansökan skriver man vidare.

På lördag kommer den finska riksdagen att rösta om frågan och när detta är gjort kommer Finland att ta det formella beslutet på söndag.

Expressen uppger samtidigt att Sverige planerar att skicka in sin Nato-ansökan på måndag, efter att Socialdemokraterna tagit sitt formella beslut på söndag.

Den svenska ansökan kommer att skickas in efter en riksdagsdebatt om den säkerhetspolitiska analysen som lämnas in av en särskild riksdagsgrupp på fredag.

Enligt Expressens källor kommer statsminister Magdalena Andersson att kalla in till ett extra regeringssammanträde där beslutet tas varpå ansökan skickas in direkt.

Flera säkerhetsexperter har beskrivit hur Sverige och Finland under ansökningstiden kommer att vara sårbara för ryska attacker, som de flesta är överens kommer att komma i någon form. I en ledare på torsdagen skriver nu Aftonbladets Lena Mellin att nu ”inleds de farligaste månaderna i Sveriges moderna historia”.

Under ansökningstiden står Sverige helt utan skydd och det dokument som statsministern skrev under med Storbritanniens premiärminister Boris Johnson under gårdagen är som Nordfront rapporterat ”icke juridiskt bindande under internationell rätt”.

När Sverige väl är med i Nato har man heller ingen garanti om militär hjälp, eftersom Natos artikel 5 trots populär mytbildning inte garanterar något sådant.

Trots detta har politikerna varken velat se någon folkomröstning i frågan eller ens en allmän debatt. Man har bland annat skyllt på ”desinformationskampanjer” och att man själva sitter på hemlig underrättelseinformation som folket inte kan få veta och att folket därmed inte kan betros att fatta det avgörande beslutet.