MEDIA. Simon Holmqvist skriver om en oroväckande utveckling för public service-företaget SVT som redan brottas med anklagelser om opartiskhet och politisk propaganda.
Den allmänna meningen om Sveriges television har länge varit att man trots sitt uppdrag att vara opartiskt använder public service-plattformen för att sprida kulturmarxistisk propaganda.
Inom framförallt alternativmedia, men också bland borgerliga ledarskribenter och debattörer, har detta fenomen uppmärksammats många gånger. Samtidigt beskrivs SVT ofta som just ”vänstervridet” på sociala medier.
SVT själva har vid flertalet tillfällen slagit ifrån sig kritiken om partiskhet. Som exempel kan tas en debattartikel på Expressen från 2015, där programdirektör Robert Olsson bemötte anklagelser om ”vänstervridning” från den nyliberala tankesmedjan Timbro, framförallt med hänvisning till att staten via Granskningsnämnden sällan fäller sitt eget public service-bolag för partiskhet.
Strax innan hade SVT bland annat anställt den vänsterextremistiske rapparen Behrang Miri, som tidigare bland annat försökt bannlysa Tintin från Kulturhuset, med uppdrag att ”vässa SVT:s mångfaldsarbete”. Några av hans uppgifter var att se till att kvotera in personer efter hudfärg i TV-rutan samt agera språkpolis gentemot SVT:s journalister så att de använder ett mer ”normkritiskt” språk och inte uttrycker sig politiskt inkorrekt.
2016 meddelade dock SVT att man avsåg att själva granska ifall anklagelserna om vänstervridning och opartiskhet stämmer. Detta skulle ske i den nya programsatsningen Sant eller falskt. Man skickade i samband med detta ut en enkät till 1 500 anställda på SVT med frågor om partisympatier och meddelade att svaret på undersökningen skulle redovisas i samband med att programserien skulle sändas under 2017.
LÄS OCKSÅ: ”SVT och svenskfientligheten”
Bara några månader senare meddelade dock Robert Olsson, som då bytt jobb till programchef för samhälle vid SVT Göteborg, att programsatsningen läggs ner. Olsson angav då ”signaler från redaktionen” som skäl till nedläggningsbeslutet. Angående undersökningen om SVT-medarbetarnas politiska sympatier meddelades det att materialet ”kan kanske komma till användning i andra sammanhang”.
Den rödgröna journalistkåren
Att SVT nu bara ”kanske” kommer att publicera resultatet av undersökningen spelar dock mindre roll, eftersom det redan finns en gedigen vetenskaplig undersökning i frågan. 2012 publicerade medieforskaren och professorn i journalistik vid Göteborgs universitet Kent Asp en undersökning som fick namnet Den svenska journalistkåren 1989-2011. Undersökningen skapade stora rabalder då den bland annat med all önskvärd tydlighet visade att journalister är betydligt mer ”vänstervridna” än folket i allmänhet. Exempelvis fick Miljöpartiet 41 procent av de tillfrågade journalisternas röst 2011, medan motsvarande siffra för allmänheten var 12 procent. Hade endast journalister fått rösta fram riksdagens sammansättning det året så hade de rödgröna (S+V+MP) kunnat bilda regering med en förkrossande riksdagsmajoritet på 70 procent.
Professor Kent Asps undersökning av journalisters politiska sympatier gav kritikerna mot SVT rätt.
När man isolerade SVT-journalisternas sympatier kunde man dessutom se att sympatierna för Miljöpartiet var ännu högre än för journalistgenomsnittet. Då 52 procent av de tillfrågade SVT-medarbetarna svarade att de skulle rösta på Miljöpartiet toppades de endast av sina public service-kollegor på Sveriges Radio, där motsvarande siffra var 54 procent. Jämför detta med kvällspressen där ”bara” 40 procent uppgav att de skulle rösta på Miljöpartiet.
SVT har således under en lång tid arbetat utifrån en världsbild som med tiden har kommit att fjärmas allt mer från folkets. Detta märktes också tydligt i samband med de svenskfientliga IKEA-morden i Västerås 2015. När information om att gärningsmannen var från Eritrea, att han tidigare hade avvisats från Sverige men ändå kunnat stanna kvar i landet samt att han valt ut sina offer med tanke på att de var svenskar så kom för första gången statistik om att alternativmedias artiklar om fallet hade fler läsare än exempelvis SVT:s. Folket, som ville veta sanningen, förväntade sig inte att få den av SVT på grund av mordets politiskt känsliga karaktär.
Kvällspressjournalistik på public service?
Trots detta har SVT ändå under en lång tid haft ett relativt gott rykte vad gäller pressetik och integritet. Till skillnad från kvällspressen (och i många fall även dagspressen) har man exempelvis inte godtyckligt valt att trakassera och hänga ut människor med namn och bild bara utifrån att de är politiska dissidenter.
Ett relativt nyligt exempel är när undertecknad hängdes ut av den borgerliga lokalpressen i Västerbotten och bland annat framställdes som en reaktionär kvinnohatare efter att ha nekat till journalisternas erbjudande om ”amnesti” ifall jag förrådde mina kamrater. Då lyckades SVT Norrbotten åtminstone med konststycket återrapportera VK och Norrans lögnaktiga ”granskning”, utan att för den skull återskapa den ursprungliga karaktären av ett skvallertidningsspektakel.
I samband med att Jan Helin utsågs till Robert Olssons efterträdare som programdirektör på SVT var det dock många som höjde på ögonbrynen och undrade vart SVT verkligen var på väg. Helin gjorde sig under tiden som chefredaktör på Aftonbladet känd för att nyttja sin position för att bekämpa och tysta politiska motståndare. Precis som kollegan Thomas Mattsson på Bonniertidningen Expressen samarbetade Helin under tiden på Aftonbladet med kriminella vänsterextremister för att kartlägga och hänga ut systemkritiker och politiska dissidenter.
LÄS OCKSÅ: ”Thomas Mattsson friades av politisk jury – firade med att hänga ut målsäganden igen”
När Helin själv fick hembesök av Nordisk ungdom i sitt välbärgade villaområde långt ifrån mångkulturen var det dock tydligt att han inte uppskattade sina egna journalistiska metoder.
Det klassiska klippet när Jan Helin konfronteras enligt sina egna arbetsmetoder i sitt hem.
Många undrade därför ifall Jan Helin skulle ta med sig de omoraliska arbetsmetoder och den typ av hyckleri som är så intimt förknippat med kvällspressen till SVT.
I samband med förra årets upplaga av Bokmässan i Göteborg bjöd SVT-programmet Aktuellt in Nya Tiders chefredaktör Vavra Suk för att diskutera hans tidnings kontroversiella närvaro på mässan.
Bluffhistorikern Henrik Arnstad vågade nästan möta Nya Tiders Vavra Suk i direktsänd yttrandefrihetsdebatt. Troligtvis kommer vi aldrig att få se något liknande på SVT igen.
SVT fick då utstå enorm kritik för att de visat opartiskhet i ”debatten” som följde mellan Suk och bluffhistorikern Henrik Arnstad. En av de fränaste kritikerna var då DN:s judiske chefredaktör Peter Wolodarski, som bland annat ondgjorde sig över hur programledaren ”fördelade ordet opartiskt”. Händelserna kulminerade med att Wolodarski i direktsänd TV bereddes utrymme att läxa upp Aktuellts ansvarige utgivare Ulf Johansson.
Aktuellts ansvarige utgivare Ulf Johansson läxades upp av oerhört mörka krafter i sitt eget direktsända program och på bästa sändningstid.
Vidare tog Jan Helin Wolodarskis sida mot sina kollegor och förespråkade en mer vinklad kvällstidningsapproach i framtiden. Detta framgick framförallt när Helin debatterade frågan med en frustrerad Janne Josefsson, som gjorde sitt bästa för att försvara yttrandefriheten gentemot sin chefs attacker.
Nyligen kom ytterligare ett exempel på att SVT under Jan Helins ledning verkar gå mot en mer kvällstidningsbaserad journalistik. I samband med SVT:s ”granskning av anonyma Facebooksidor” valde man nyligen att hänga ut en undersköterska som skapat Facebookgruppen ”Rädda vården”.
SVT:s ”granskning” av en privatpersons kritik mot svensk sjukvård. Skärmdump från svt.se.
Facebooksidan i fråga är till för att uppmärksamma den krisartade situation som den svenska vården befinner sig i. SVT tycker dock inte om detta, utan menar att gruppen sprider en ”skrämselbild” av svenska staten.
Undersköterskan som ligger bakom gruppen har alltså inte ens gjort sig skyldig till att kritisera den känsliga och misslyckade svenska invandringspolitiken, vilket tidigare har varit något av ett kriterium för att som privatperson attackeras av etablissemanget. Enligt SVT räcker det alltså numer med att man kritiserar staten rent allmänt för att mot sin vilja hamna på löpsedlar och i TV med namn och bild.
SVT försvarar uthängningen trots hård kritik från experter och myndigheter. Så här skriver exempelvis SVT-chefen Karin Ekman när hon försvarar SVT:s sensationsjournalistik och hetsjakt mot samhällskritiker:
Dessa dolda opinionskrafter överger och trasar sönder den öppna samhällsdebatten och de fria samtalen. Vilka är de? Vad vill de, och varför? I takt med att med att deras genomslag ökar, växer också behovet av att granska dem.
Är detta verkligen i enlighet med SVT:s uppdrag? Statsvetaren Peter Santesson, som är chef för opinionsinstitutet Demoskop, tar avstamp i SVT:s uthängning av undersköterskan bakom ”Rädda vården” när han träffsäkert beskriver etablissemangsmedias utveckling:
Man skulle kunna kalla det för den systemlojala vändningen inom journalistiken. Det traditionella uppdraget vänt upp och ned: det granskande ögat riktas mot enskilda medborgare, till försvar för offentliga institutioner och system. Småfolket uttrycker sig så onyanserat och oroar sig för fel saker! Olyckskorpar som skadar förtroendet för systemet och den förda politiken.
Framtiden för public service
Med tanke på utvecklingen måste man verkligen fråga sig vad SVT:s framtid bär med sig. Kommer vi snart att få se SVT-reportrar försöka bryta sig in hos folk för att få kommentarer om anonyma ”trollkommentarer” på nätet i direktsändning på Aktuellt?
Hembesök hos privatpersoner, snart även i Aktuellt?
Jag tror att SVT har gjort en felaktig analys av vad som behövs för att vända en negativ trend. Undersökning efter undersökning visar att SVT:s relevans tappar allt mer i betydelse. Fler och fler människor, och framförallt unga, har slutat att betala TV-licens.
Under 60- och 70-talet hade SVT ett rykte av att mer eller mindre vara en socialdemokratisk institution. Partiskheten var då lättare, eftersom TV-tittarna varken hade Internet eller andra TV-kanaler att tillgå.
Det var lättare för SVT att vara maktens propagandaorgan när det saknades konkurrens. Skärmdump av SVT-bilder föreställande Socialdemokraternas omfattande ombyggnationer av svenska stadskärnor under 50- och 60-talet.
I ett informationssamhälle där medborgarna själva kan välja fritt vilken information de tar del av gynnas självklart de som strävar efter att sparka uppåt och tala sanning även i obekväma frågor, med andra ord alternativmedia och visselblåsare.
Därför är det kanske inte så konstigt att SVT och övrig etablissemangsmedia lägger så stor möda på att försöka attackera de konkurrenter som växer i relevans, samtidigt som man själva lever i en förtvinade tillvaro.
Det är inte spektakulär kvällspressjournalistik, lögner och attacker mot privatpersoner som kommer att locka fler läsare och tittare till SVT. Det är en återgång till journalistikens grundläggande principer: Att opartiskt och kritiskt granska makten.
Därför förutspår jag att SVT inom en snar framtid kommer att bekostas direkt ur statskassan istället för av de krympande antalet människor som betalar för sitt TV-innehav. Frågan är bara ifall det kommer att räcka för att rädda det sjunkande skeppet? Förhoppningsvis inte.
Källor:
Avpixlat gynnas när SVT blir mer vänster
Hiphoparen som ska vässa SVT:s mångfaldsarbete
Svenska journalister 1989-2011, Asp Kent (hela rapporten)
SVT-programmet ”Sant eller falskt” läggs ner – före premiären
Dödsstöten för SVT:s förtroende – Jan Helin ny programdirektör
Systemlojal journalistik granskar medborgarna
SVT granskar anonyma Facebooksidor
Hård kritik mot SVT för omstridd uthängning
Hoppa till huvudinnehåll
