ORÄTTSVÄSENDET • Utvisning av en utländsk rasfrämmande återfallsförbrytare, senast dömd för fem fall av hot mot tjänsteman och sexuellt ofredande – är enligt hovrätten ett straff som inte står i proportion till de begångna handlingarna.

Hovrätten för Västra Sverige hänvisar i sitt beslut att inte avvisa en femtioårig notorisk återfallsbrottsling till den barnlöse icke-arbetande, ej självförsörjande mannens anknytning till Sverige – vilken anses stärkas av hans egna uppgifter om sin svaga anknytning till sitt hemland.

Mannen hade i Varbergs tingsrätt denna gång dömts till fyra månaders fängelse för fem fall av hot mot tjänsteman och sexuellt ofredande. Åklagaren hade begärt utvisning samt ett återreseförbud på fem år och härvid åberopat den höga risken för fortsatt kriminellt beteende från mannens sida.

Försvaret hävdade å sin sida att svensk lagstiftning i kombination med modern svensk rättspraxis omöjliggör påföljden utvisning i detta fall. Härför är de begångna brotten, resonerade man, alldeles för ringa. Vidare påpekade man att de domar mot mannen som hänvisats till som återfall fälldes före de omfattande ändringarna av utlänningslagen år 2021.

Tingsrättsdomen: Utlänningslagen och EU-direktiv

Tingsrätten kom i sin dom fram till att den tilltalades ständiga återfall i brottsliga gärningar kan betraktas som en form av överlagt lagtrots. Man tillmätte emellertid det faktum att mannen har permanent uppehållstillstånd i Sverige stor betydelse och hänvisade till att det i detta fall – givet den tidpunkt när åtal väcktes – är en tidigare skrivning i utlänningslagen som ska beaktas – den enligt vilken ”synnerliga skäl” erfordras för utvisning av någon som i den stund åtal väcktes hade vistats med permanent uppehållstillstånd i Sverige sedan minst fyra år.

Tingsrätten ansåg sig vidare ha att ta hänsyn till ett EU-direktiv enligt vilket en utlänning som är ”varaktigt bosatt” i ett land får utvisas endast i den mån han eller hon utgör ett ”reellt och tillräckligt allvarligt hot mot allmän ordning och säkerhet” – en förutsättning som man fann inte uppfylls i detta fall. I den sammanlagda bedömningen avslog rätten åklagarens yrkan om utvisning.

Hovrättsdomen: Kriminalitet och asocialt beteende ställs mot ”anknytning”

Åklagaren fann skäl att till hovrätten överklaga tingsrättens beslut i utvisningsfrågan specifikt. I hovrättsdomen ställs omständigheter i mannens livsföring, vilka i sig talar för utvisning, mot omständigheter rörande hans anknytning till Sverige. Det konstateras inledningsvis att mannen visserligen kan antas komma att fortsätta sin brottsliga bana i Sverige. Mot detta står dock, menar man, hans relativt starka anknytning till Sverige, vilken man lägger mycket krut på att påvisa.

Det faktum att mannen saknar barn påverkar enligt domstolen inte hans grad av familjeanknytning, då han har såväl mor som mormor här och själv vistats här sedan 1994. Mannens Sverige-anknytning bedöms vidare stärkas av det faktum att han

• enligt egen utsago saknar band till sitt forna hemland.
• behärskar svenska språket.
• haft PUT i 27 år.

Dessa faktorer, resonerar man, väger tillsammans tyngre än motargumenten att mannen

• begår brott på regelbunden basis.
• inte arbetar.
• inte förtjänar sitt uppehälle.

Slutsatsen hovrätten drar är att mannen har ”en förhållandevis stark anknytning till det svenska samhället” – en omständighet som betraktad i ljuset av ”det relativt låga straffvärdet på de gärningar han nu döms för” enligt hovrätten gör att det ”inte är proportionerligt att utvisa honom”.