Västlig vacklan gentemot Ukraina – på båda sidor ”pölen”
MILITANT GLOBALISM • Medan den amerikanska kongressens överhus senaten redan röstat ned Vita husets förslag om fortsatt stöd, har ett antal EU-diplomater kommande vecka på sig att ta ställning till sin kommisions förslag.
Veckan som följer kan landets överskådliga framtid avgöras. Ukrainas president Volodomyr Zelenskyj var rakt på sak när han ¨på onsdagskvällen i ett videosamtal talade till de andra G7-ledarna:
— Ryssland hoppas bara på en sak: att nästa vecka kommer den fria världens enighet att kollapsa. Ryssland tror att Amerika och Europa kommer att visa svaghet och ge upp sitt stöd till Ukraina, sade han och fortsatte:
— Ukraina har styrka. Och jag ber er vara så starka ni nu kan vara, uppmanade den judiske presidenten.
Nordfront har tidigare skrivit om den amerikanske presidenten Joe Bidens hårda kamp för att få Kongressen att godkänna ett beslut om fortsatt amerikanskt bistånd till Ukraina.
Några timmar efter ovan nämnda tal av Ukrainas judiske president tal, avslog den amerikanska senaten (kongressens överhus) Vita husets senaste förslag om 60 miljarder dollar i ekonomiskt stöd till Ukraina, vilket förslagets presentatörer sedan bemötte med ett hot om att skicka ut ledamöternas familjemedlemmar att strida mot ryssar i det krig som de förra med sina röster kommer att orsaka.
På andra sidan den så kallade pölen väntar samtidigt ett annat förslag på sitt avgörande, nämligen EU-kommissionens rörande ett stöd om 50 miljarder euro över fyra år – det vars öde avgörs vid toppmötet kommande vecka – efter månader av veritabla bråk medlemsländerna emellan rörande finansieringen.
Inför den gångna veckan hade bedömare i västliga mainstreammedier fastslagit: Medan avslutat bistånd från en av dessa två givare skulle försätta mottagarlandet i en mycket svår situation, skulle bådas avslag leda det in i en era av i mörker.
I en diskussion anordnad av Financial Times (FT) säger EU-kommissionens vice ordförande Valdis Dombrovskis:
— Vi måste ovillkorligen ge klartecken för Ukrainas finansiering nästa och kommande år …
Ordföranden förklarar att ärendet är ”brådskande” och att EU ”aldrig får förlora sitt fokus på stöd till Ukraina”. Unionen har själv tagit på sig uppgiften att leda Ukrainas ”västerländska integration” – med ett ukrainskt EU-medlemskap som det ultimata målet. Ett EU-avtal redan nu om inledda anslutningsförhandlingar skulle enligt unionens retorik ge Kiev en välbehövlig politisk seger över Moskva efter ett år av militära besvikelser. Men ”problematiska” Ungern har lovat att blockera det.
För Kievs del lär det mest oroande i nuläget bestå i det faktum att Ukraina-stödet – tidigare en fråga med brett samförstånd mellan partier och politiska läger – nu blivit ett politiskt förhandlingsobjekt på båda sidor av Atlanten.
Jacob Kirkegaard, senior analytiker vid German Marshall Fund, ansluter till FT-diskussionen:
— Ukraina är inte längre speciellt. Ukrainakonflikten ses inte längre som den stora nationella säkerhetsfrågan, varken av EU, Nato eller USA.
Om Kiev inte erhåller tillräckligt stort stöd från USA och EU och inte heller kan låna ihop pengarna, kan man, framhåller Kirkegaard, nödgas ta till finansiering från egna centralbanken, vilket kan släppa lös hyperinflation och sätta den finansiella stabiliteten på spel, något som, argumenterar han, säkerligen spår på landets oro över dödläget i EU och USA.
En utrikespolitisk – och inrikespolitisk – fråga i USA
— Normalt har amerikansk utrikespolitik och finansiering för att främja och stödja dess intressen skilts från inrikespolitiska och politiska strider … men inte i det här fallet.
Orden är Max Bergmanns, chef för programmet Europa, Ryssland och Eurasien vid Center for Strategic and International Studies (CSIS). De riktas till övriga deltagare i FT:s diskussion och kan ses i ljuset av en och annan hetsig debatt i Kongressen – och inte minst av omröstningar därstädes.
I september röstade sagda parlament ned ett förslag med siffrorna 104 – 330 om att skära ner det senaste militära biståndspaketet till Ukraina med 300 miljoner dollar, medan ett förslag om att helt stoppa biståndet till Ukraina avfärdades med siffrorna 93 – 339. Båda förslagen kom från Republikanernas så kallade högerfalang, där motståndet mot USA:s bistånd till Ukraina varit och är starkt. Som omröstningssiffrorna föreslår finns biståndsskeptiker även i andra politiska läger, till exempel också inom det Demokratiska partiet.
Medan USA har stått för knappt hälften av det militära bistånd på knappt 100 miljarder dollar som givits till Ukraina sedan februari förra året, så har amerikanerna i detta – i en helt annan utsträckning än sina donators-kollegor på andra sidan Atlanten – kunnat dra nytta av sina stora lager av avancerade vapen och sin enorma försvarsindustri.
Fel egna vapen, inget stöd från pank givare
Ukraina ökar visserligen sin egen vapenproduktion, men från en ytterst blygsam utgångsnivå och med en inriktning dåligt anpassad till de verkliga behoven. När han talade i Washington i veckan vädjade Andrij Jermak, chef för president Zelenskyjs stabskontor, om 155 mm artilleriammunition och luftförsvarssystem, vilka – till skillnad från sina ukrainsk-tillverkade motsvarigheter – i tillräckligt antal faktiskt tros (åtminstone i teorin) kunna avvärja ryska attacker under de kommande 12 månaderna.
Men Pentagon har redan börjat ransonera USA:s finansiering av Ukraina, vilken alltså enligt nuvarande planering upphör mot slutet av månaden/året.
— Vi har gått till botten med vad vi kan ge . . . det finns inga pengar, fortsätter CSIS-chefen Bergmann.
Sammantaget nådde det västerländska biståndet till Ukraina rekordlåga nivåer under hösten, enligt uppgifter som sammanställts av Kielinstitutet. Värdet på de nya löften som utfärdades mellan augusti och oktober i år var 87 procent lägre än dem för samma period 2022.
"Nederlagets värsta konsekvenser"
Den kommande veckan tros av många politiska bedömare i väst kunna avgöra Ukrainas överskådliga framtid. Under söndagen förväntas IMF presentera en dagsfärsk utvärdering av landets finanspolitiska ställning och potentiella finansieringsbehov. Med start samma dag kommer ett antal EU-diplomater sitta inlåsta en vecka i ett försök att nå en överenskommelse om ett finansiellt paket.
Vita husets tjänstemän och höga Demokrater säger sig ha stark tilltro till en snar överenskommelse rörande fortsatt amerikansk finansiering av Ukraina. Frågan är väl om deras agerande i form av varningar och hot om amerikaner på världskrigets slagfält vid uteblivet amerikanskt Ukraina-stöd verkligen vittnar om en sådan förvissning eller om ren desperation.
Mark Warner, ordförande för amerikanska senatens underrättelsekommitté, kan hota helt på egen hand. Han har tidigare gjort sig känd för att, i sin iver att framhålla betydelsen för Ukraina av amerikanskt stöd, riskera försätta den egna sidan i ett dåligt ljus, snarare än att hylla den. ”Deltar USA aktivt i konflikten eller inte?” undrade många efter hans medverkan i en intervju för CNN förra hösten. I veckan tog Warner åter till orda offentligt med narcissistiska funderingar kring vilken enorm amerikansk prestigeförlust gentemot Putin ett ukrainskt krigsnederlag mot Ryssland skulle innebära – samt vad denna förlust skulle göra med bilden runtom i världen av USA:s ledarskap.
— Vi vet från underrättelsetjänstens bedömningar att Putin tror att Ukraina kommer att falla inom bara månader utan förnyat amerikanskt stöd … Varför skulle vi i det här ögonblicket bevisa att Putin har rätt? undrade Warner i FT på onsdagen.
Hans kommentar fick Michael Bennet, senator (D) i Colorado, att i ett e-postmeddelande till samma tidning förbanna de ”demokratiska processer” han annars hyllar:
Vi kan inte tillåta att funktionsstörningar i kongressens salar hindrar USA från att uppfylla vår moraliska skyldighet att finansiera Ukraina ... Om vi inte kan enas om ett gemensamt agerande, kommer detta att skicka ett hemskt budskap till Putin.