KOMMENTAR Nyligen avslöjades att Morgan Johanssons förslag om förbud mot ”deltagande i rasistiska organisationer” inte ens gillas av Civil Rights Defenders, som under flera år lobbat för att förbjuda Nordiska motståndsrörelsen. Simon Holmqvist skriver om varför förslaget är så impopulärt.

Nordfront kunde nyligen rapportera att regeringens förslag mot ”deltagande i rasistiska organisationer” – vilket egentligen är ett sätt att förbjuda Nordiska motståndsrörelsen i första hand genom att kringgå grundlagen – sågats av flera remissinstanser.

Bland kritikerna återfanns Åklagarmyndigheten, JO, Brottsförebyggande rådet, men även civila organisationer som Amnesty och till och med judisk makt-gruppen Civil Rights Defenders.

Civil Rights Defenders har sedan Motståndsrörelsens demonstration i Göteborg 2017 bedrivit en intensiv propagandakampanj, tillsammans med bland annat Judiska världskongressen, för att begränsa yttrandefriheten i allmänhet och för att förbjuda Nordiska motståndsrörelsen i synnerhet.

Att Nordiska motståndsrörelsen måste förbjudas har det rått en slags konsensus om i etablissemanget, så hur kommer det sig att lagförslaget nu sågas av både myndigheter och judisk makt-grupper?

Jag tror det handlar om att en förbudslag är ett väldigt starkt kort, som om det läggs, egentligen inte går att lägga igen. Åtminstone inte utan extraordinära åtgärder som skulle kosta mer än det smakar.

Om syftet med en sådan lag är att förbjuda en specifik organisation, och lagen sedan inte uppfyller syftet, vad händer då? Ska man stifta ytterligare en lag som inskränker föreningsfriheten och yttrandefriheten?

Det som skulle hända vore då att Nordiska motståndsrörelsens helt legala verksamhet skulle legitimeras ännu mer, till organisationens fienders stora förtret.

Visst kan ju myndigheter och rättsväsendet använda lagar precis hur de vill. Detta har vi sett med exempelvis hets mot folkgrupp-lagstiftningen som trots att den bara förändrats genom åren i vilka grupper som omfattas (även grupper som inte är riktiga folkgrupper exempelvis) likväl har kunnat ”omtolkas” gång på gång för att plötsligt användas på yttranden som tidigare ansetts helt lagliga och som till och med friats i domstolar.

Men trenden i samhället just nu, med rättegångarna efter Göteborgsdemonstrationen där yttrandefriheten vann i varje instans, Nordfronts seger över Svenska Akademien, samt flera mindre segrar för Nordfront i HMF-ärenden och ett märkligt åtal om ”olaga våldsskildring”, är tydlig: Rättsväsendet vill för tillfället undvika att gå utanför lagstiftningen och sina befogenheter i sitt förtryck.

Vad detta beror på, då trenden tidigare varit den rakt motsatta, kan man diskutera. Men troligtvis anser man att detta skulle kosta mer än det skulle smaka, för tillfället.

"Få sammanslutningar, om någon alls, kommer att falla inom det straffbara området"

Om man utifrån detta perspektiv studerar kriterierna för att lagförslaget skulle kunna implementeras i en domstol av just rättsväsendet, så kan man förstå varför en organisation som Civil Rights Defenders, som uttryckligen vill förbjuda Nordiska motståndsrörelsen, inte gillar det.

Det står tydligt att en ”rasistisk organisation” endast kan definieras som ”en sammanslutning av personer som genom brottslighet förföljer en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller ras”.

Vidare kan man läsa att [e]nbart de åsikter som kommer till uttryck i sammanslutningen är alltså inte tillräckliga. En ”rasistisk organisation” som omfamnas av lagen i fall den implementeras kan alltså inte göra det endast på grund av ”rasistiska åsikter”, det måste följas av någon typ av ”organiserad förföljelse” av en folkgrupp genom ”skadegörelse, misshandel eller hets mot folkgrupp”.

Det skulle alltså inte räcka ifall enskilda medlemmar gör sig skyldiga till skadegörelse, misshandel eller hets mot folkgrupp. Man måste även bevisa att detta sker organiserat.

Eftersom Nordiska motståndsrörelsens verksamhet inte omfattar dessa kriminella handlingar, utan tvärtom framförallt handlar om opinionsbildande verksamhet som dessutom redovisas helt öppet på organisationens hemsida, skulle lagförslaget alltså med största sannolikhet vara omöjligt att implementera på organisationens medlemmar.

Det skulle heller inte kunna implementeras på någon annan känd organisation som existerar i Sverige idag för den delen.

Regeringen skulle alltså, ifall lagen implementeras, inte bara behöva börja om på ruta ett, utan kanske till och med minus ett. För då skulle man redan ha infört ett förbud mot ”deltagande i rasistiska organisationer”, utan att en enda ”rasistisk” organisering skulle stoppas.

Detta skulle i praktiken endast frånta antirasistiska och judiska lobbygrupper deras främsta ammunition i uppvaktningen av politikerna, nämligen att man ännu inte uppfyllt ett vagt krav från FN:s rasdiskrimineringskonvention om att förbjuda ”rasistiska organisationer”.

Politikerna skulle då bara kunna klappa sig på ryggen och hänvisa till att detta redan är gjort och att det nu är domstolarnas uppgift att implementera lagen. Domstolarna skulle i sin tur i rättsfall efter rättsfall inte kunna hitta belägg för att en åtalad gjort sig skyldig till brottet enligt lagens definition.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet, som signerats av bland annat Amnesty, Afrosvenskarnas riksförbund, Civil Rights Defenders och tiotalet andra kulturmarxistiska grupper, medger man också detta helt öppet:

Och eftersom ribban är så hög för organisationer att klassificeras som ”rasistiska” är det sannolikt mycket få sammanslutningar, om någon alls, som kommer att falla inom det straffbara området. De flesta grupper som står på en rasistisk värdegrund, sprider rasistiska budskap och ägnar sig åt någon form av rasistisk verksamhet skulle inte omfattas – vilket kan utnyttjas i propaganda­syfte. Vad skulle effekten bli om exempelvis Nordiska motståndsrörelsen (NMR) granskades under den nya lagen, och friades eftersom de inte visat sig vara ”tillräckligt rasistiska”?

Amnesty International, RFSL, Civil Rights Defenders m.fl ”Nej till förbud mot rasistiska organisationer”, Svenska Dagbladet

Detta vore förstås ett mardrömsscenario för en organisation som Civil Rights Defenders, som inget annat vill är att se ett specifikt förbud mot just Nordiska motståndsrörelsen.

Det har alltså inget att göra med att man står upp för eller tror det minsta på föreningsfriheten, medborgerliga rättigheter eller rättsstaten. Förslaget är helt enkelt alldeles för tandlöst och därför vill man slippa det, för att fortsätta sin propagandakampanj för att verkligen tysta alla oliktänkande röster som utmanar den judiska makten i Sverige.