MELLANÖSTERN. Nordfront tar sig en närmare titt på de senaste månadernas allt mer kaotiska tillstånd i regionen och den roll som sionister har i att sprida oron.

Under de senaste månaderna har Iran, Libanon och Irak drabbats av omfattande protester i varierande grad. I Nordfronts två år gamla genomgång av stora delar av Mellanösternregionen gick vi igenom hur dessa shiamuslimskt influerade länder är starkt förknippade med motstånd mot aggressiva israeliska och amerikanska intriger i området, varför de båda sionistiska entiteterna har ett stort intresse av att omkullkasta den politiska ordningen i dessa nationer.

Iran
Iran är den främsta bastionen för ett Mellanöstern utan judiskt inflytande och har under decennier hjälpt till med att stävja sionistiska planer. De stöder bland annat den palestinska motståndsrörelsen Hamas, IS-bekämpande shiamiliser i Irak och Hizbollah i Libanon samtidigt som de givit direkt militär rådgivning till shiaallierade alawiten Bashar al-Assad i Syrien i dennes krig mot väst-, Israel- och gulfstatsstödda islamister.

Under november månad drabbades Iran av delvis våldsamma protester mot regeringen. Orsaken ska ha varit ett folkligt missnöje med en 50-procentig ökning av bensinpriset som regeringen i Teheran kände sig tvungen att genomföra för att försöka lindra konsekvenserna av USA:s hårda sanktioner som landets allra fattigaste medborgare drabbades av.

Under upploppen brändes och vandaliserades bilar, bensinstationer, banker, regeringsbyggnader och butiker.

Foto: Fars News Agency (CC BY 4.0.)

Regeringen i Teheran valde att strypa 95 procent av internettillgången och sätta hårt mot hårt mot våldsverkarna och efter bara någon vecka slogs protesterna – liksom de för två år sedan – ner.

Dessutom avled många människor på båda sidor av konflikten, där det totala antalet döda är oklart. Iran har anklagat Amnesty International för att vara partiska mot Teheran och därför ange för höga siffror. Dessutom finns misstankar om att Reuters – som angav den uppseendeväckande siffran 1 500 – har hämtat sin information från ”anonyma källor” som förmodligen utgörs av den av iranier mycket hatade väststödda terrororganisationen Folkets Mujahedin.

Iran har i kölvattnet av det nedslagna upproret dessutom krävt ekonomisk kompensation av USA samtidigt som landets president Hassan Rouhani anklagat Israel, USA och gulfstaterna för att ha backat upp och tränat upprorsmakarna.

Flera amerikanska toppolitiker har länge spelat med mer eller mindre öppna kort i Iran-frågan: de vill byta ut det antisionistiska styret. Förre utrikesministern Rex Tillerson och hans nu sittande kollega, den komiskt extremsionistiske Mike Pompeo, är några av dessa.

Även president Donald Trump har varit öppen med sin agenda. Detta genom att våren 2018 dra sig ur kärnavtalet med Iran och införa mycket hårda sanktioner mot landet. Utrikesdepartementet aviserade nyligen ytterligare sanktioner mot de delar av Irans ekonomi som ännu inte drabbats av den ekonomiska krigföringen. Målet ska bland annat vara att göra så att Iran inte har råd att hjälpa andra antisionister i regionen.

Mike Pompeo i sin tur har uttalat att sanktionerna i slutändan är till för att tvinga Teheran till kapitulation vid förhandlingsbordet ”ifall de vill att sitt folk ska få äta”. Än så länge visar vare sig merparten av det iranska folket eller nationens ledning några prov på att vika sig. Att de tvärtom vägrar att samtala med USA ” visar världen att det finns en stat på jorden som inte accepterar Amerikas ockuperande makt och internationella diktatur och som inte tolererar dess mobbning”, enligt den högste politiske och andlige ledaren, ayatolla Ali Khamenei.

Även om USA valt att lämna samförståndets väg har de övriga undertecknarna av kärnavtalet – däribland EU – velat fortsätta handla med Iran. För att kringgå USA:s sanktioner har därför Storbritannien, Frankrike och Tyskland startat INSTEX, vilket ska möjliggöra handel med Iran utan att använda sig av den amerikanska dollarn eller transaktioner via amerikanska banker. Flera andra europeiska länder – bland annat Sverige – har valt att ansluta sig till INSTEX, till USA:s stora förtret. Även Iran är trots uttalanden och initiativ likt INSTEX missnöjda, detta för att Europa gör för lite konkret för att hålla kvar vid kärnavtalet.

Mat och mediciner är fortfarande lagliga handelsvaror, men av rädsla för så kallade sekundära sanktioner avstår många europeiska företag att sälja sådant till Iran. Bland annat vägrar alltså svenska Mölnlycke att sälja Mepilexförband, något som lett till att flera iranier avlidit av hudsjukdomen epidermolysis bullosa.

Libanon
Medan Iran ännu har klarat av påtryckningarna utan att hamna i politiskt kaos ser det måhända lite sämre ut i Libanon. I landet finns ungefär lika många shia- som sunnimuslimer – runt 27 procent vardera -, medan olika kristna grupper tillsammans utgör det största religiösa blocket med runt 40 procent av befolkningen.

Sedan oktober förra året har libaneser från allsköns religiösa läger demonstrerat mot en regering som de menar är korrupt och ekonomiskt inkompetent. De vill också byta ut det nu rådande politiska systemet som är ämnat att säkerställa en någorlunda rättvis balans och representation bland landets många religiösa grupper. Demonstranterna vill även byta ut den sittande ”sekteristiska” regeringen mot en strikt teknokratisk sådan.

Som en följd av de understundom våldsamma protesterna har premiärministern Saad Hariri – en Saudi- och västanstucken politiker som ändå lyckats ena landet någorlunda – avgått.

Saad Hariri är den typ av arab som lite hipp som happ skänker 16 miljoner dollar till en kvinna som den ovan porträtterade sydafrikanska modellen Candice van der Merwe. Skärmbilder: Youtube.

Intressant nog har det politiska block som är allierat med den shiamuslimska ”staten i staten”, Hizbollah, en utbredd representation i regeringen. Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah – som verkligen inte delar Hariris geopolitiska visioner – kritiserade ändå hans avgång som han menade skapar ett maktvakuum som kan komma att gynna ”utländska intressen”, vilka enligt Nasrallah eldar på protesterna i Libanon. Hans supportrar ska även ha hamnat i handgemäng med regeringsfientliga demonstranter vid olika tillfällen.

Hizbollah vill själva ha en delvis politisk och delvis teknokratisk regering som representerar alla partier, något som demonstranterna alltså inte går med på. Just nu är den bland övriga religiösa grupper hyfsat accepterade sunniten Hassan Diab premiärminister. Han har sagt sig vilja öka antalet teknokrater i regeringen, men protesterna mot honom och Libanons politiska system har trots detta fortsatt.

Irak
Protesterna i Irak har kanske mestadels uppmärksammats i Sverige i samband med att det framkommit att Iraks före detta försvarsminister Najah al-Shammari är svensk medborgare, fuskar till sig bidrag, har anmälts för hustrumisshandel och troligen även raggat efter sex med svenska män. Under protesterna var han nämligen en av de som skötte landets säkerhetsstyrkor, vilka ska ha dödat hundratals personer.

Demonstranterna är kritiska mot Iraks dåliga ekonomi, dålig samhällsservice samt vad de menar är en korrupt regering. Liksom i Iran och Libanon har de även stundtals varit våldsamma och poliser och militärer har även de dödats.

Två månader efter att protesterna inletts, den 1 december, avgick regeringen, däribland också al-Shammari.

Intressanta uppgifter om sionistiska anstiftare
Den libanesiska tidningen al-Akhbar angav den 1 oktober – exakt den dag protesterna drog igång i Irak – att USA i skydd av berättigade folkliga krav skulle försöka skapa upplopp och oroligheter i landet i syfte att avsätta den shia- och Iran-vänliga regeringen och i stället tillsätta en USA-vänlig general. Även Israel och deras knähundar i Saudi-regimen ska vara inblandade. Irakiska säkerhetstjänsten ska ha vetat om planerna i tre månaders tid och uppgiftslämnarna till tidningen ska vara personer inom säkerhetstjänsten.

Nordfront har tidigare skrivit om hur en talesman för inrikesdepartementet antytt att krypskyttar från en tredje part kan ligga bakom delar av dödsfallen på båda sidor för att eskalera konflikten, något som skett tidigare i bland annat Ukraina under Maidan.

I Irak finns mäktiga Iran-stödda – huvudsakligen shiadominerade – miliser, samlade i paraplyorganisationen Hashd al-Shaabi. Dessa skapades när en inflytelserik shialedare, ayatollah Ali Sistani, 2014 utfärdade en fatwa om att folket i Irak skulle ta upp vapen och driva ut Islamiska staten ur landet. Hashd var essentiella i att besegra sunniextremisterna och inkorporerades sedermera i Iraks officiella militära struktur.

Ledaren för en av miliserna, Qais Khazali, sa redan den 26 augusti att USA och Israel har planer på att försvaga Irak och dela upp landet för att kunna placera palestinska flyktingar i specifika områden. Han sa även att protesterna kommer att dra igång i oktober, vilket ju visade sig stämma.

Planen ska enligt Khazali vara att dra igång ett krig i Iran innan Donald Trumps första mandatperiod når sitt slut. Även om man kanske inte ska lita blint på en högst partisk shiamilisledare är det svårt att helt avfärda tanken. Det amerikanska mordet på en av Islamiska statens värsta fiender, Irans mycket populäre och mäktige general Qassem Soleimani, under natten mot fredagen är den överlägset grövsta provokation USA genomfört mot Iran på väldigt länge.

Analys
Men att ett direkt storkrig mellan USA/Israel och Iran kommer att bryta ut känns, trots mordet, inte särskilt sannolikt. En ny Irak 2003-liknande invasion skulle förmodligen leda till enorma mänskliga offer, en amerikansk förlust och ett ökat internationellt förtroende för exempelvis Ryssland och Kina som samarbetar med Iran på flera ganska långtgående plan, bland annat militärt.

Militära konflikter parterna emellan lär emellertid intensifieras, jag skulle dock tro att de kommer att ske i skepnad av krig genom ombud liknande de i Jemen och Syrien.

Mer nationsspecifikt kan mordet på Soleimani (och, mindre känt, Hashd al-Shaabis andreman Abu Mahdi al-Muhandis) komma att mildra protesterna i Irak. De sionistiskt underblåsta protesterna är ju passande nog riktade mot det politiska etablissemanget som domineras av shiamuslimer som gillar Iran. Shiamuslimer utgör trots allt runt 60 procent av befolkningen och man kan tycka att USA borde förstått att Irak efter sunnidiktatorn Saddam Husseins avpollettering skulle orientera sig mer mot Iran via röstsedlarna. Men så långt verkar de inte ha tänkt utan USA fortsätter i stället att än idag göra ingrepp i och ”korrigera” Iraks interna angelägenheter.

De irakier som dansande tog emot beskedet om Soleimanis död lär endast dra på sig shiamajoritetens och många andra irakiers vrede.

Medan Iran troligen kommer att enas av de senaste dagarnas skeenden är konsekvenserna av protesterna i Libanon svårare att förutspå. Jag tror dock inte att de kommer att utmynna i någon radikalt annorlunda politisk spelplan, men den som lever får se.

Källor:
Iran wants US to pay $130 billion in damages for inciting riots and other ‘crimes against the nation’
Analysis: Reuters ‘1,500’ Iran protest deaths reflects their bloodlust, not reality
Rouhani says future ‘very good’ as US vows new sanctions
US envoy spews vitriol as 6 more EU nations defy sanctions, join bypass device INSTEX & urge saving Iran nuclear deal
Sjuka barn dör när sanktioner stoppar hjälpen
Hezbollah says supports new govt. capable of rescuing Lebanon economy
Lebanese protesters call for new PM’s resignation
Najah al-Shammari tvingas avgå som försvarsminister
Lebanese Paper Reveals US Plots for Hot Summer in Iraq, Baghdad’s Measures to Counter
Iraqi Shiite Militia Leader Qais Khazali: Israel Wants War in the Region; It Plans to Settle Palestinian Refugees in Iraq

  • Publicerad:
    2020-01-04 22:30