IN MEMORIAM. Nordfronts nyhetsredaktör skriver om den amerikanska terrorattacken som dödade general Qassem Soleimani och varför han är att betrakta som en hjälte.
Jag kunde knappt tro mina öron när Pär Öberg ringde mig i morse och berättade att USA har dödat den shiamuslimske hjälten Qassem Soleimani i en luftattack med raketer. Soleimani var inte bara ett militärt geni, ledare för det iranska revolutionsgardets specialstyrka Quds, som sysslar med både militär underrättelseverksamhet och operationer bakom fiendens linjer. Han var också fundamental i att besegra Islamiska staten, då han hjälpte både Syriens och Iraks regeringar att slutgiltigt jaga ut IS från alla deras territorier i respektive land.
I Iran, men också bland shiamuslimer i andra närliggande länder, ses han i princip som en modern rockstjärna. Som Nordfront tidigare rapporterade beskrev CIA-analytikern Kenneth Pollack Soleimani med orden ”För Mellanösterns shiamuslimer är han James Bond, Erwin Rommel och Lady Gaga sammanslaget”, i samband med att Times skulle lista 2017 års mest inflytelserika personer i hela världen.
LÄS MER: Iran utlovar ”gruvlig hämnd” efter sionistiskt mord på nationalhjälten Soleimani
Qassem Soleimani har varit som en rockstjärna bland antisionister i Mellanöstern.
Med sina stridserfarenheter, sin position som befälhavare över Revolutionsgardets specialstyrkor Quds och sin förmåga att genom sina handlingar och sin karaktär – inte kontakter, mutor eller annat – vinna sitt folks respekt, lyckades Soleimani bli en av Irans mäktigaste män. Det finns de som menar att han var Irans näst mäktigaste man efter landets högste ledare Ali Khamenei; som i sin tur dock har litat fullkomligt på Soleimani.
Det fega mordet på Soleimani var ett oerhört klantigt och fegt drag av USA. De attackerar en sådan utpräglad krigargestalt med raketer från luften och ger honom därmed ingen möjlighet till självförsvar, samtidigt som den som beordrade raketattacken gjorde det på andra sidan jorden, bakom Vita husets trygga väggar.
Förutom att man inte törs ta sig an en man som Qassem Soleimani i en närmare strid än så, fråntog man honom möjligheten att dö med vapen i hand. I flera uttalanden har Soleimani tidigare hyllat kriget och belöningen med att faktiskt kunna dö i strid. Han ska exempelvis ha sagt att ”när striden är över slår krigaren sorgligt ihop sina händer, för han har förlorat och de martyrer som dött har segrat”.
Han har också beskrivit kriget i sig som en form av paradis för krigaren:
— En typ av paradis som beskrivs för mänskligheten är strömmande vatten, vackra unga kvinnor och grönska. Men det finns ett annat slags paradis… Krigsfronten är sannerligen det förlorade paradiset för människan.
Många av de framförallt persiska män som dominerar Revolutionsgardet har anammat en nästan germansk syn på den hedervärde krigaren. Han ska vara fysiskt, mentalt och andligt stark och därmed bli elitsoldat. Han ska inte frukta striden och döden utan istället omfamna den.
Det iranska Revolutionsgardet står långt ifrån den gängse bilden av en galen arab med Kalasjnikov.
Soleimanis styrka och makt har gjort honom till en av Mossads främsta mål för lönnmord de senaste åren. Speciellt efter att han så framgångsrikt lyckades jaga bort Islamiska staten ur både Irak och Syrien med hjälp av framförallt shiamuslimska miliser, vars irakiske ledare han förövrigt var i Bagdad för att träffa när konvojen besköts av amerikanska stridshelikoptrar. Även en av Iraks främsta shiamilisledare mördades i attacken.
Det sägs att USA och Donald Trump tidigare har dragit i handbromsen för Mossad lönnmordsplaner, vilket troligtvis kan förklaras med att man inte ville skapa en martyr hos fienden. Det är dock precis det man har lyckats med denna gång, då Soleimani inte bara kommer att ses som en hjälte och martyr bland shiamuslimer utan alla antisionistiska och antiglobalistiska krafter världen över.
Från Irans håll har man utlovat ”gruvlig hämnd” för den amerikanska terrorattacken och idag sörjer Iran sin nationalhjälte, framförallt hans män i Revolutionsgardet.
En av de personer som är mest nöjd är Israels korruptionsanklagade premiärminister Benjamin Netanyahu. I ett uttalande om terrorattacken och mordet på den iranske antiterrorikonen säger han att ”Trump är värd all uppskattning för sitt snabba och beslutsamma agerande” och att Israel står vid USA:s sida i kampen för ”säkerhet, fred och självförsvar”.
— Israel har rätt till självförsvar. USA har exakt samma rätt. Soleimani är ansvarig för oskyldiga amerikanska medborgares död och många andra. Han planerade fler attacker, sa premiärministern utan att ge några belägg för sina påståenden.
Varför hyllar vi en ”MENA-man”?
Många av oss med koppling till Nordfront visar idag solidaritet med Iran och en hyllning av Qassem Soleimani genom att sätta en iransk flagga vid våra namn på Twitter. Det har ifrågasatts av vissa, som menar att en ”MENA-människa” inte kan vara en hjälte för Europa.
Men där har de helt fel. Vi har i dagsläget inga arméer som kan strida mot den globalist-sionistiska världsmakten. Det kan däremot länder som Iran och Syrien och i dessa krig, där män offrar allt för att försvara sina familjer och sitt folk mot den extremistsunni-västerländska och sionistiska globalistalliansen, föds förstås hjältar och martyrer.
Fienden fråntog hjälten Qassem Soleimani äran att dö med vapen i hand, som den soldat han trots allt var i grunden, genom att fegt bomba honom från luften. Men han är nu en martyr, inte bara för muslimer utan för som nämndes ovan alla som ser globalismen som det största hotet mot vår existens.
På Daily Stormer sammanfattar Andrew Anglin det hela väldigt bra:
Han var troligtvis den enskild mest respekterade militären i den shiamuslimska världen och han sågs som den mest inflytelserika och med mest makt. Han har blivit universellt erkänd som en av de mest inflytelserika militära befälhavarna i regionen under decennier.
Att lönnmörda en sån ärofylld man med en missilattack är något av de mest ynkryggiga jag någonsin hört talas om i hela mitt liv.
När USA nu har skapat en antiamerikansk och antisionistisk martyr kommer förmodligen Iran och alla andra antisionistiska krafter kunna ena sig i kampen för sin existens och kampen för självbestämmande. Och förhoppningsvis leder detta till att Iran framträder som den dominerande maktfaktorn i Mellanöstern, samtidigt som Israel försvagas eller kanske till och med besegras. För detta tror jag är det enda sättet att uppnå fred i Mellanöstern.
Irans anrika anor och de annorlunda etniska rötterna bland många av de folkslag som bor i landet, framförallt vad gäller perserna, gör att landet bör ha en ledande och stabiliserande roll för de arabgrupper i närområdet som gärna krigar ofta snarare än skickligt.
Iran har också redan utsett en efterträdare till Qassem Soleimani, nämligen Soleimanis andreman Esmmaeil Qa’ani, att leda Quds.
Brigadier General Qa’ani has been appointed new Commander of IRGC Quds Force. The strategy of the Quds Force will be identical to that during the time of Martyr General Soleimani pic.twitter.com/a2zjhp90QP
— Khamenei.ir (@khamenei_ir) 3 januari 2020
Det återstår att se vilka konsekvenser terrorattacken och mordet på Soleimani och många av hans antisionistiska shia-bröder i Irak får. Men med tanke på Soleimanis ställning i både Iran och Mellanöstern är det jämförbart med att Iran skulle låta lönnmörda USA:s utrikesminister Mike Pence, försvarsministern Mark T. Esper och några tunga pjäser till – med andra ord en handling som endast kan betraktas som en total krigsförklaring.
Jag hoppas att Soleimanis martyrdöd i slutändan kommer att leda till att Iran ökar sitt självbestämmande och sitt inflytande i regionen, i den bästa av världar även på skurkstaten Israels bekostnad.
Hoppa till huvudinnehåll
