GEOPOLITIK Implikationen av Norges delaktighet i sabotagen av Nord Stream 1 och 2 är att vi nu gått in på ett av de farligaste kapitlen i vår nations långa historia. Detta skriver Frihetskamps analytiker Russleman.

Vid denna tidpunkt är de flesta av er bekanta med den explosiva artikeln som publicerades av journalisten Seymour Hersh rörande sabotageaktionen mot Nord Stream 1 och 2. Att USA pekas ut som huvudaktören kommer knappast som en överraskning för någon. Undertecknad påpekade efter själva attentatet vem som hade de tydligaste motiven för att utföra angreppet.

Vad som emellertid är chockerande är att Hersh påstår att Norge inte bara var informerade om det förestående angreppet, utan att norsk underrättelsetjänst och marinförsvar var direkt involverade i planeringen och genomförandet av sabotageaktionen, som enligt varje rimlig definition kan beskrivas som en krigshandling mot både Ryssland och Tyskland.

Det kan emellertid vara troligt att vissa ifrågasätter varför vi ska tro på uppgifter från Seymour Hersh, en jude? Ironiskt nog gör hans judiska identitet att jag fäster större tillit till hans uppgifter i det här fallet, eftersom det är mer troligt att en jude har de nödvändiga kontakter innanför det judisk-ockuperade Washington D.C. för att få kläm på en operation av denna betydelse, för att inte tala om att han kan vara säker på att han kan läcka historien utan rädsla för repressalier från den amerikanska regeringen. Dessutom har Hersh en lång meritlista med avslöjanden om amerikanska krigsförbrytelser, från My-Lai-massakern under Vietnamkriget till tortyren och övergreppen mot irakiska krigsfångar i Abu Ghraib-fängelset. Huruvida Hersh motiv härrör från från en genuin antikrigshållning eller om han helt enkelt tillhör en judisk fraktion som anser att Ukrainakonflikten inte är i enlighet med judiska intressen, är omöjligt att veta och i slutändan irrelevant. Det som är relevant är Hersh journalistiska bakgrund, rimligheten i det narrativ han presenterar och sist men inte minst identiteten på de tre centrala aktörer som han pekar ut inom den amerikanska regeringsapparaten:

Utrikesminister Anthony Blinken, som är jude. USA:s nationella säkerhetsrådgivare Jake Sullivan, som är jude. Biträdande utrikesministern för politiska frågor Victoria Nuland, som är judinna och hade en central roll i den USA-stödda Maidan-kuppen i Ukraina 2014, vilket framkommer av ett läckt telefonsamtal från samma år där hon diskuterar vilka som ska ingå i den nya regeringen i Ukraina.

Och som om detta inte är nog finns det oberoende videobevis som stöder en kritisk del av Hersh narrativ, vilket rapporterats av Steigan.no.

Sammantaget ser jag ingen anledning att betvivla det Hersh påstår, och därmed kan man konstatera att politiska aktörer i Norges regering, underrättelsetjänst och flotta begick en olaglig krigshandling mot en Nato-allierad, Tyskland, och mot Ryssland – ett land vi inte befinner oss i krig mot.

Ordet ”förräderi” kastas runt ganska ofta i våra kretsar, men i det här fallet får det en helt ny innebörd. Varje enskild individ som är inblandad i den här affären måste åtalas och fängslas för resten av sina eländiga, bedrägliga liv. Betydelsen av detta för vår kollektiva säkerhet som norrmän, och förmodligen för alla skandinaver, kan inte överskattas.

Från starten av Ukrainakonflikten har min största rädsla varit att om Natos proxykrig mot Ryssland via Ukraina skulle misslyckas, skulle Skandinavien och Baltikum vara den bästa regionen att utlösa ytterligare en meningslös konflikt i ett försök att kopiera framgångarna i Afghanistan på 80-talet som riktades mot Sovjetunionen. Och medan jag skulle ha litat på tidigare generationer av skandinavisk elit, oavsett hur mycket kritik som skulle riktas mot dem så skulle de åtminstone ha ett minimum av sunt förnuft att inte låta sig utnyttjas på detta sätt, så har jag inget sådant förtroende för vår nuvarande ”elit”, där en tredjedel verkar vara galen, en tredjedel korrupt och resten hållna som gisslan av de galna och korrupta.

Vi är därmed närmare en direkt konflikt med Ryssland än vi någonsin var med Sovjetunionen genom hela kalla kriget. Inte på grund av riktiga geopolitiska intressen, men för att de TV-besatta idioterna som nu styr våra länder tar hänsyn till två faktorer när det kommer till sina åsikter om Vladimir Putins Ryssland: Putin är elak mot homosexuella och våra judiska överherrar gillar honom inte.

Glöm det faktum att Ryssland är en av världens främsta militärmakter, som vi delar en landgräns med, att Norges förmåga att samarbete med Ryssland är avgörande för att skydda våra arktiska intressen och att vår ”allians” (ergo, status som klientstat) med USA kommer att betyda allt mindre när USA fortsätter att flytta sin militära tyngdpunkt österut för att motverka Kina, som fortsatt är USA:s främsta rival.

Skit fullständigt i allt detta och ställ våra militära tillgångar till förfogande för en icke-deklarerad krigshandling mot en rysk rörledning. Och om ryssarna skulle svara med att attackera Norges komiskt sårbara olje- och gasinfrastruktur i framtiden, desto bättre argument för att bygga ännu fler jävla väderkvarnar.

Ett krig startat av förrädare - utkämpat med ditt blod

Vissa skulle möjligen hävda att Skandinavien aldrig skulle kunna hamna i samma situation som Ukraina, eftersom Norge och Danmark är fullvärdiga Nato-medlemmar och Sverige och Finland av allt att döma kommer att bli det inom en snar framtid. Våra krönikörer har dock redan påpekat hur den berömda artikel 5 i Natos stadgar är mycket vagt formulerad och ger medlemsländerna i krigsalliansen omfattande spelrum när det gäller att svara på en hypotetisk attack.

Jag ser därför ingen anledning att förvänta sig annat än att i ett läge där vår korkade elit utlöser en konflikt med Ryssland genom exempelvis utplacering av amerikanska kärnvapen på skandinaviskt territorium (en möjlighet som redan har diskuterats), att USA skulle ha exakt samma inställning till oss som man haft med Ukraina. Med andra ord att ge precis tillräckligt med stöd för att göra konflikten extremt blodig för både oss och ryssarna, men långt ifrån tillräcklig för att vi ska kunna vinna konflikten.

Däremot skulle jag vara benägen att tro att judiska krigshetsare som Blinken, Nuland och Sullivan skulle betrakta tanken på blonda, blåögda nordiska män som sprängs sönder av ryskt artilleri som en bonus, som medlemmar av den hatade germanska ras som också producerade Adolf Hitler.

Jag vill tillägga att jag också förväntar mig att de ansvariga i Norges regeringsapparat i ett sådant scenario skulle få regeringen Nygaardsvolds flykt från Norge 1940 att se ut som ett regelrätt Thermopylene i jämförelse.

Så absurt som det kan verka finns en rad exempel på liknande händelser i vår europeiska historia. Man behöver bara se tillbaka på Polen under 1939, som tackade nej till en antikommunistisk allians med det nationalsocialistiska Tyskland i utbyte mot fantasigarantier från västmakterna, bara för att belönas med decennier av brutal kommunistisk ockupation.

Om det är något jag lärt mig under min tid som blivande politisk analytiker så är det att det största misstaget jag gör om och om igen är att anta att europeiska liberala ledare inte är idiotiska och patetiska nog att göra X. Jag hade antagit att USA:s medbrottsling i Nord Stream-sabotaget var Storbritannien, som åtminstone sitter relativt säkra på sin ö.

Jag var naiv.

Förbi är de dagar då det största hotet från vår liberala och socialdemokratiska elit, med sina värderingar som varken är sociala eller demokratiska, var en långsam kvävning under folkutbytets obevekliga tryck. Idag är det det största hotet möjligheten att få uppleva ett judiskt krig där ditt och din familjs blod kommer att spillas eftersom våra ledare är förrädare och söner och döttrar till förrädare.

För att sammanfatta: Detta börjar bli väldigt allvarligt.

— Russleman

Ursprungligen publicerad på Frihetskamp.net.