GEOPOLITIK • Frihetskamps Russleman skriver om sabotaget mot Nord Stream och försöker utröna vem som har motiv att sabotera den rysk-tyska gasledningen.

För närvarande är både Nord Stream 1 och 2 ur drift som ett resultat av det som nästan helt utan tvivel är ett medvetet sabotage. Vi har redan fått bekräftelse från svenska seismologer om att två explosioner registrerades på måndagen, varav en uppfångades av hela 30 mätstationer i södra Sverige. Sabotage från statliga aktörer är därmed den troligaste förklaringen. Frågan är bara vem?

Som vid alla brott bör det första steget vara ett hitta aktörer som har motiv att utföra handlingen. Den polske premiärministern Mateusz Morawiecki var bland de första att peka ut Ryssland som den skyldige. Norges största dagstidning följde efter.

Jag bedömer inte påståenden om att Ryssland är ansvarigt som särskild trovärdiga. Samtidigt som det vore naivt att tro att Ryssland inte skulle använda Nord Stream-ledningarna som ett utpressningsmedel mot Europa vet vi redan hur detta ser ut. I början av september stängde ryssarna själva av gasleveransen genom Nord Stream 1 med den vaga ursäkten om ett funktionsfel på en gasturbin, något som utan tvekan kom som ett svar på G7-ländernas besked om att sätta ett pristak på rysk olja. En gasledning som potentiellt kan startas upp så fort det suspekta turbinproblemet är löst är emellertid ett värdefullt förhandlingskort. En gasledning med ett massivt hål är däremot värdelöst. Ett logiskt motiv för att utföra handlingen saknas.

Så vem har motiv att genomföra sabotaget? Ledaren för det amerikanska nationalsocialistiska partiet National Justice Party Michael Peinovich har pekat ut sitt eget lands regering på sin officiella Telegram-kanal:

Det är ingen slump att Nord Stream sprängdes bokstavligen samma dag [sic!] som rörledningen från Norge till Polen öppnade och den polske premiärministern triumferade över det i sitt tal medan han snackade om hur farligt det rysk-tyska samarbetet har varit. Att undergräva rysk-tyska energikontrakt har varit ett amerikanskt mål sedan kuppen i Ukraina 2014. Donald Trump bekräftade detta under sitt besök i Polen 2017.

Genom att spränga Nord Stream-ledningen har USA gett Polen, den ultimata "stjärtgoy"-regeringen, betydande kontroll över energitillförseln till det kontinentala Europa.

Nordfronts översättning av Peinovichs inlägg.

Peinovich syftar på Baltic Pipe, som den norska olje- och energiminister Terje Aasland var med och uppmärksammade öppningen av i den polska byn Szczecin under tisdagen.

Samtidigt hade Polens tidigare utrikesminister Radosław Sikorski detta att säga under tisdagen:

Peinovich länkar även till en artikel med titeln ”Who Will Rid Me of This Meddlesome Pipeline?”, publicerad av den neokonservative journalisten Jim Geraghty, som nästan ger intryck av att ha inspirerat angreppet mot gasledningen.

Vidare rapporterade svenska Nya Dagbladet i september om läckta dokument som enligt uppgift kommer från den inflytelserika amerikanska tankesmedjan RAND Corporation. Dokumentet, som huvudsakligen framför oro över växande europeisk självständighet mot USA i efterspelet av Brexit, beskriver Ukrainakonflikten som ett potentiellt verktyg för att splittra Europa och undergräva den ryska ekonomin:

”Att stoppa ryska leveranser kan skapa en systemkris som skulle vara förödande för den tyska ekonomin och indirekt för hela EU”, står det i dokumentet, som fortsätter:

Det enda möjliga sättet att garantera att Tyskland avvisar ryska energileveranser är att dra in båda sidor i den militära konflikten i Ukraina. Våra fortsatta handlingar i detta land kommer oundvikligen att leda till ett militärt svar från Ryssland. Ryssland kommer uppenbarligen inte att lämna den massiva ukrainska arméns press på Donbass-republikerna utan militärt gensvar. Det skulle göra det möjligt att framställa Ryssland som den aggressiva parten och då tillämpa hela det redan förberedda sanktionspaketet

Som hörnstenar i denna strategin pekar dokumentet ut europeiska miljöpartier, bland annat den tyska miljörörelsen:

Förutsättningen för Tyskland att falla i denna fälla är den ledande rollen hos gröna partier och ideologier i Europa. Den tyska miljörörelsen är en starkt dogmatisk, om inte fanatisk, rörelse, som gör det ganska lätt att få dem att ignorera ekonomiska argument.

Den tyska utrikesministern Annalena Baerbock och ekonomi-, klimat- och näringslivsministern samt vicekanslern Robert Habeck, båda medlemmar av det tyska miljöpartiet, lyfts fram här.

Personliga egenskaper och brist på professionalism gör det möjligt att anta att det är omöjligt för dem att erkänna sina egna misstag i tid. Sålunda kommer det att vara tillräckligt för att snabbt forma en mediebild av ett Putins aggressiva krig – och för att göra de gröna till ivriga och tuffa anhängare av sanktioner – ett ”krigsparti”. Det kommer att möjliggöra att införa sanktionerna utan några hinder.

Många av våra läsare minns möjligen Annalena Baerbock som den tyska politikern som för några veckor sedan uttalade att hon ville stötta Ukraina ”oavsett vad mina tyska väljare anser”, vilket ser ut att bekräfta synen på henne som presenteras i dokumentet.

Slutligen har dokumentet följande att säga om konsekvenserna för den tyska ekonomin:

En minskning av ryska energileveranser – i bästa fall ett totalt stopp – skulle leda till katastrofala konsekvenser för tysk industri. Behovet av att avsätta betydande mängder rysk gas för att hålla bostäder och offentliga byggnader uppvärmda under vintern kommer att ytterligare spä på bristerna. Nedstängningar i industrin kommer att orsaka brist på komponenter och reservdelar för tillverkning, en kollaps av logistikkedjor och förr eller senare en domino-effekt.

En sådan kollaps ses som fördelaktig för USA, enligt dokumentet, eftersom man antar att detta kommer att leda till både kapital- och kompetensflykt från Europa till USA.

Och avslutningsvis har vi USA:s president Joe Bidens uttalande om Nord Stream 2 under en presskonferens den 7 februari 2022:

— Russleman

Ursprungligen publicerad på Frihetskamp.net.