Hoppa till huvudinnehåll
Brittisk överstelöjtnant: ”USA har inte kapacitet för ett storskaligt krig”
KRIG • En pensionerad överstelöjtnant skriver att kriget i Ukraina har bevisat att en industriell bas fortfarande är avgörande för ett lands krigsföring. Därför skulle Nato få oerhörda problem i ett krig mot Ryssland.
Det är den före detta överstelöjtnanten Alex Vershinin, som har personlig stridserfarenhet från bland annat Irak och Afghanistan, som skriver på tankesmedjan Royal United Services Institutes hemsida om hur synen på krig i väst behöver omvärderas efter kriget i Ukraina.
Enligt Vershinin har Ryssland bevisat att industriell krigsföring i högsta grad ännu är relevant, något han menar att man i väst inte riktigt har trott på. ”Den massiva konsumtionen av utrustning, fordon och ammunition kräver en storskalig industriell bas för påfyllning – kvantitet har fortfarande sin egen kvalitet”, konstaterar överstelöjtnanten.
Eftersom väst i hög utsträckning avskaffat sin industriella bas – och i många fall valt att förflytta den till det Ryssland-lojala Kina – kommer man att få stora problem under ett eventuellt storskaligt krig:
Denna verklighet borde vara en konkret varning för västländer som har skalat ned sin militärindustriella kapacitet och offrat skala och verkningseffektivitet för resurseffektivitet. Denna strategi bygger på felaktiga antaganden om krigets framtid och har influerats av både den byråkratiska kulturen hos västs regeringar och arvet från lågintensiva konflikter. Just nu verkar inte väst ha den industriella kapacitet som krävs för att bedriva ett storskaligt krig. Ifall den amerikanska regeringen än en gång vill bli demokratins arsenal måste den amerikanska militärindustriella basen och de grundläggande antaganden som legat bakom dess utveckling omvärderas.
USA:s årliga produktion av ammunition slut på några dagar
Som exempel tar Vershinin förbrukningen av ammunition under den pågående konflikten i Ukraina. Även om det inte finns exakta siffror på hur mycket ammunition respektive sida använder så räknar han i artikeln ut ungefärliga siffror som baseras på rapporter om strider från det ryska försvarsministeriet.
Vershinin jämför förbrukningen av artilleriprojektiler i Ukraina med den årliga produktionen av artilleriprojektiler i USA och konstaterar att en årlig amerikansk produktion av ammunition för artilleri skulle ta slut på 10 dagar ifall man deltog fullt ut i kriget. Om man räknar optimistiskt skulle ammunitionen räcka i tre veckor.
Vidare hänvisar han till en krigssimulation som gjordes förra sommaren som visade att Storbritannien skulle få slut på kritisk ammunition efter bara 8 dagar av storskaligt krig.
”Dessvärre gäller detta inte bara artilleri”, skriver överstelöjtnanten vidare. ”Pansarvärnsroboten Javelin och luftvärnsroboten Stinger sitter i samma båt”. USA har redan skickat 7 000 Javelin-missiler till Ukraina, vilket representerar en tredjedel av landets arsenal. Samtidigt som Ukraina säger sig använda 500 Javelin-missiler varje dag förklarar Vershinin att USA bara har kapacitet att producera 2 100 per år, vilket alltså innebär att en hel årsförbrukning skulle ta slut på ett fåtal dagar. USA tror sig kunna öka produktionen av Javelin-missiler, men bara till cirka 4 000 per år och detta först om några år.
Lika illa är det med kryssningsrobotar och ballistiska robotar, skriver Vershinin vidare:
Ryssarna har avfyrat mellan 1 100 och 2 100 robotar [under kriget]. USA köper för tillfället in 110 PRISM, 500 JASSM och 60 Tomahawk kryssningsrobotar, vilket betyder att Ryssland under tre månader av strider har bränt igenom USA:s årliga robotproduktion fyra gånger om.
Det är inte känt hur stor den ryska produktionen av kryssningsrobotar är idag, men enligt Vershinin verkar det än så länge inte gå någon nöd på ryssarna trots att man inte började med fullskalig inhemsk produktion för än 2016.
”Den ursprungliga lagerstatusen i februari 2022 är okänd, men med tanke på förbrukningen och behovet av att hushålla med ett ordentligt förråd i händelse av krig med Nato är det inte särskilt troligt att ryssarna är oroade”, skriver han vidare och konstaterar att Ryssland tycks ha nog för att kunna använda robotar som vanligtvis sparas till operativa mål på taktiska mål.
Enligt Vershinin verkar Ryssland också öka sin produktion av robotar trots västs sanktioner och konstaterar bland annat att det ryska företaget ODK Saturn, som tillverkar motorer till robotar, har annonserat ut 500 nya tjänster.
Västs felaktiga antaganden
Vershinin skriver också att USA agerar som om militärindustrin kan slås av och på, precis som civila industrier. Tack vare vapenkulturen i USA hålls produktionen av lätt ammunition naturligt vid liv till viss del, men eftersom den amerikanska staten är den enda kunden för tung ammunition så tvingas industrier avvecklas när beställningarna försvinner. Eftersom en del av detta kräver hög kompetens för att tillverkas tar det lång tid att träna upp ny arbetskraft i ett läge där efterfrågan ökar plötsligt, skriver han.
Ett annat problem för USA som Vershinin pekar ut är distributionskedjor, då Kina nästan har monopol på vissa sällsynta jordartsmetaller som bland annat behövs för att tillverka Stinger-missiler. De missiler som redan skickats till Ukraina kommer inte att kunna ersättas för än 2026 just på grund av detta. Samtidigt har den amerikanska försvarsindustrin varnat för att man inte har kapacitet att öka produktionen i krigstid främst grund av material- och kompetensbrist.
Ett exempel på hur dessa felaktiga antaganden kan leda till verkliga problem är Irakkriget, där USA väldigt snabbt fick sådan ammunitionsbrist att man tvingades köpa in ammunition från Israel och Storbritannien. Så småningom tvingades de amerikanska styrkorna att använda sig av ammunitionslager från Vietnamkriget och andra världskriget. Allt detta för att man kraftigt överskattat de amerikanska styrkornas effektivitet och underskattat förbrukningen av ammunition.
Enligt Vershinin demonstrerar kriget i Ukraina hur viktigt tekniskt avancerad och masskalig industriell produktionskapacitet är när två jämlika – eller nästan jämlika – fiender bekrigar varandra:
Rysslands angrepp konsumerar ammunition i en grad som vida överstiger USA:s prognoser och ammunitionsproduktion. Om USA vill agera som demokratins vapenarsenal i försvar av Ukraina måste man göra en omfattande omvärdering av tillvägagångssättet för och omfattningen av hur man organiserar sin industriella bas.
"Kina kommer inte att tillåta att Ryssland besegras"
Detta är särskilt kritiskt, enligt Vershinin, eftersom att Kina, som är världsledande inom produktion, står bakom Ryssland. ”Medan USA börjar spendera mer och mer av sin arsenal för att hålla Ukraina kvar i kriget har Kina ännu inte bidragit med någon betydelsefull militär assistans till Ryssland”, konstaterar överstelöjtnanten.
Väst måste anta att Kina inte tänker tillåta att Ryssland besegras, speciellt inte på grund av brist på ammunition, menar Vershinin och avslutar artikeln med att återupprepa sin varning:
Ifall kampen mellan autokratier och demokratier verkligen har gått in i en militär fas måste demokratins arsenal först radikalt förbättra sin inställning till produktion av material i krigstid.