KULTURMARXISM. Den folkfientliga homolobbyn beskrivs ofta som ”kulturmarxistisk”, men vad är egentligen kulturmarxism? Vad är dess ursprung och mål?
Marxismen blev känd för världen 1847 då juden Karl Marx och Friedrich Engels publicerade ”Det kommunistiska manifestet”. Det är viktigt att klargöra att kommunismens ursprungliga mål var en världsomfattande revolution följt av en världsomfattande regering. Den gången var det den rika, vita Västvärlden som dominerade och kommunisterna satte därför in sitt angrepp mot Väst. Man räknade nämligen kallt och troligtvis helt korrekt med att resten av världen skulle falla så snart Västvärlden var erövrad.
LÄS ÄVEN: Magnus Hirschfeld och homosexlobbyn
Kommunismen vann en stor seger då Ryssland erövrades via den ”ryska” revolutionen 1917. Marxisterna trodde att världskriget skulle leda till att arbetarna gjorde revolution och övertog makten i de västliga länderna. Så skedde icke. Arbetarna gjorde ingen revolution, trots nöden som följde av första världskriget. De marxistiska teoretikerna satte sig därför ned för att lista ut hur världsrevolutionen och världsregeringen skulle kunna förverkligas utifrån att den västerländska arbetarklassen hade svikit deras ideal genom att inte genomföra deras revolution.
Juden Vladimir Lenin.
Juden Vladimir Lenin, som var den nya bolsjevikiska Sovjetregimens förste ledare, hade en vision om att angripa Västvärlden och frigöra kolonierna från dess grepp, för att sedan mobilisera de tidigare kolonierna mot sina forna herrar. Tanken var att avskära de viktiga mineral- och energiresurserna i kolonierna från Västvärlden, något som Lenin menade skulle få Västvärlden att hamna på knä.
En annan högt uppsatt bolsjevik var juden Lev Troskij, som ville använda rasliga motsättningar och framförallt det redan spända läget mellan svarta och vita i USA, i arbetet för att åstadkomma världsrevolutionen. Det var efter påtryckningar från bland annat Trotskij som det amerikanska Socialist Workers Party antog en resolution i New York i juli 1939. Resolutionen började med följande ord:
De svarta amerikanerna har i århundraden utgjort den mest förtryckta och diskriminerade delen av det amerikanska samhället. De är därmed den potentiellt mest revolutionära delen av befolkningen. De svarta är förutbestämda att bli, på grund av sin historia, själva förtruppen för den proletära revolutionen.
Och vidare:
Motståndet bland de färgade raserna mot deras imperialistiska förtryckare är en av de viktigaste krafterna som kan användas mot den rådande ordningen, och därför uppmanar vi till fullt ovillkorligt och obegränsat stöd till de färgade rasernas frihetskamp
Juden Lev Trotskij.
Två andra ledande marxistiska intellektuella, Antonio Gramsci i Italien och juden Georg Lukacs i Ungern, arbetade också efter första världskriget med frågan om varför arbetarklassen inte gjorde revolution. De kom bägge fram till samma svar, vilket var att arbetarklassen var indoktrinerad av den västerländska kulturen, och att den måste avlägsnas från arbetarklassen innan en kommunistisk revolution kan komma till stånd. Detta blev startskottet till den ”kulturella marxismen”, där vikten lades på att ödelägga det västerländska samhället genom att ödelägga kulturen. Detta istället för att arbeta med uteslutande ekonomiska och politiska verktyg, i enlighet med Marx och Engels skrifter.
Gramsci har blivit berömd för att ha lagt fram en strategi för hur Västerlandet kan ödeläggas inifrån: Istället för att satsa på att den illojala arbetarklassen skulle göra revolution så borde man, enligt Gramsci, satsa på ”den långa marschen genom institutionerna”. Marxisterna skulle erövra skolorna, medierna, kyrkorna och i hela taget samtliga institutioner som hade förmåga att bevara den västerländska kulturen. Gramscis strategi har visat sig mycket framgångsrik i Västerlandet. Faktum är att samtliga av våra kulturella institutioner idag är erövrade av marxisterna.
Sexualundervisning i skolorna var ett viktigt medel i nedbrytbarhet av den västerländska kulturen, enligt juden Georg Lukacs.
Georg Lukacs har haft ännu större inflytande än Antonio Gramsci. 1918 blev han kulturminister i den kortlivade Bela Kun-regeringen i Ungern. Han ställde den berömda frågan: ”Vem ska rädda oss från den västerländska kulturen?”, och som svar på detta institutionaliserade han något som han benämnde som ”kulturell terrorism”. En av de viktigaste komponenterna i den kulturella terrorismen var att introducera sexualundervisning i de ungerska skolorna.
LÄS ÄVEN: Nordiska motståndsrörelsen – den sista utposten i kampen mot homolobbyn
Detta angrepp på Ungern misslyckades dock. Den ungerska arbetarklassen blev så rasande att Lukacs jagades ut ur Ungern. Lukacs kom dock att dyka upp på en så kallad ”marxistisk vecka” i Tyskland 1923. Detta seminarium sponsrades av en ung judisk miljonär och marxist vid namn Felix Weil. Han och andra deltagare på seminariet fascinerades av Lukacs teorier om kulturmarxismen.
Senare kom därför Weil att använda delar av sin förmögenhet till att upprätta ett institut vid universitetet i Frankfurt, något som senare kom att bli känt som Frankfurtskolan. Syftet med Frankfurtskolan var att hitta vägar att rekrytera nya grupper till världsrevolutionen, efter att arbetarklassen hade svikit den. Frankfurtskolans intellektuella skapelse är idag känt som kulturmarxism, eller mer populärt som ”politisk korrekthet”.
Judarna Max Horkheimer och Theodor Adorno.
1930 fick Frankfurtskolan en ny chef i juden Max Horkheimer. Senare kom andra intellektuella att ansluta sig, som juden Theodor Adorno, de judiska psykologerna Eric Fromm och Wilhelm Reich och en ung judisk student vid namn Herbert Marcuse. Man bröt då med den traditionella marxismen, som sa att kulturen bestämdes av ekonomiska faktorer, och menade att kultur är en självständig och betydande del av samhället. Vidare konstaterade man att arbetarklassen aldrig kommer att genomföra världsrevolutionen och att det därmed var nödvändigt att hitta nya grupper som stöttepelare till den. Frågan om vilka grupper som skulle ersätta arbetarklassen som världsrevolutionens spjutspets besvarades först många år senare av Herbert Marcuse.
LÄS ÄVEN: Homorörelsen måste genomskådas
Frankfurtskolan arbetade med att skapa en sammanslagning av juden Marx och juden Sigmund Freuds idéer. Influerade av bland annat Freuds idéer så kunde Frankfurtskolan konstatera att det är betydligt mer effektivt att vädja till massornas känslor än till deras förnuft. Sigmund Freuds brorson, Edward Bernays (som är praktiskt taget okänd idag, men som är en av de personer som haft starkast inflytande under 1900-talet), utvecklade teorier om hur massorna kan hjärntvättas.
Juden Sigmund Freud.
Bernays teorier har vidareutvecklats av bland annat det brittiska Tavistock Institute, och tack vare moderna kommunikationsmedel såsom press, radio, TV, film etcetera så är hjärntvätten av massorna numera i princip allestädes närvarande och i det närmaste fullständig.
En av de mest inflytelserika skrifterna från Frankfurtskolan var ”Den Auktoritära Personligheten” av Theodor Adorno. Skiften ska vara en ”kampskrift mot fördomar och diskriminering” och framförallt vitas diskriminering av svarta. Senare kom judinnan Betty Friedman att följa upp med sin feministiska revolution, vilken riktade sig mot västerländska män. Vita heterosexuella män beskrevs som ärkeskurkarna i dramat och de skulle komma att anklagas för rasism, sexism, homofobi och andra epitet. Syftet med allt detta var att ödelägga den vita, västerländska civilisationen.
Globalistsponsrade feminister hyllar folkmord på vita.
Trotskijs teori om permanent revolution förverkligades av Frankfurtskolan med hjälp av något som man kallade för ”kritisk teori”. I Max Horkheimers version var detta en social teori med vilken man riktade kritik mot alla aspekter av det västerländska samhället, med syfte att ödelägga det. Horkheimers teori attackerade specifikt vissa delar av samhället: tro, samhörighet, normer, familj, moral, tradition, sexualmoral, lojalitet, patriotism, maskulinitet, nationalism och konservatism.
LÄS ÄVEN: Feminismen, media och kulturmarxismen
Frankfurtskolan förflyttades till USA i samband med att nationalsocialisterna kom till makten i Tyskland 1933, men de flesta av dem flyttade tillbaka efter 1945. Herbert Marcuse blev dock kvar i USA efter kriget och han visade sig ha en kuslig förmåga att popularisera marxismen, något som kom att ha en enorm påverkan på senare generationer. Hans ”Eros and Civilization” använder sig av sammanslagningen av Marx och Freud för att argumentera för att ”frigöra Eros” och på så sätt skapa det han kallade för ”polymorf perversitet”. Detta var en vidareutveckling av Georg Lukacs tankar om att nyttja sexualiteten i syfte att ödelägga den västerländska civilisationen. ”Eros and Civilization” kom att bli omåttligt populär bland 60-talets hippierörelse.
Marcuse skrev vidare i ”The Carnivorous Society” (1970):
Man kan med rätta tala om en kulturell revolution, då protesten är riktad mot hela det kulturella etablissemanget; inklusive moralismen i det rådande samhället. Det finns en sak som vi kan säga med säkerhet, och det är att den traditionella idén om revolution inte längre existerar. Dessa idéer är förlegade. Det vi måste åstadkomma är en slags diffus och utspridd upplösning av det etablerade systemet.
Det Marcuse menade med ”en slags diffus och utspridd upplösning av systemet” tydliggjordes i samband med att han började predika det kan kallade för ”great refusal”: en process där man med hjälp av sexuell frigörelse samt svart och feministisk revolution bland studenter kunde förmå studenterna att hata det vita, västerländska kulturarvet. Marcuse använde godtrogna studenter som nyttiga idioter genom att utnyttja deras sympati för de ”fattiga och förtryckta” färgade folken i världen. Resultatet blev att studenterna började att hylla Trotskijs ”permanenta revolution” utan förstå vilket slags spel de deltog i.
Historien upprepar sig.
Det är viktigt att förstå att kvinnor och svartas ”frigörelse” inte var ett mål, utan ett medel, för marxisterna. Kulturmarxisterna använde kvinnor och svarta som nyttiga idioter för att splittra samhället med en söndra och härska-taktik. Den egentliga avsikten med detta var att ödelägga den vita och västerländska civilisationen och därefter genomföra en världsrevolution och införa en världsregering.
Frankfurtskolan ändrade som sagt Marx teorier om revolution genom att inkludera Freuds teori om det undermedvetna. Kulturmarxisternas huvudfokus låg på att omforma västerländska män och kvinnors undermedvetna och därmed forma en ny slags människa: En person som reagerar passivt på provokationer av alla slag.
Tro, attityder och värderingar som var rådande i Västvärlden skulle upplösas och miljoner av västerländska män och kvinnor skulle senare komma att tro och värdesätta vad som var diametralt motsatt till vad de tidigare hade trott och värdesatt. Det var en tankens revolution.
Den moraliska ordningens upplösning som kulturmarxisterna orsakade kom bland annat att leda till en reviderat uppfattning om den vita rasen. Uppfattningen om den vita rasen i allmänhet och den västerländska mannen i synnerhet kom att nedvärderas, samtidigt som uppfattningen om andra raser kom att idealiseras. Detta genomfördes med hjälp av smart utformad propaganda, framförallt i skolläroböcker och i media.
Kulturmarxisterna var väldigt duktiga på att skylla all världens elände på den västerländska mannen, inklusive krig, slavhandel, rasism, sexism, homofobi, främlingsfientlighet och förtryck av lägre samhällsklasser. Detta väckte känslor av medlidande och sympati för utpekade ”offer”, samtidigt som vita demoniserades.
Denna moraliska upplösning av det västerländska samhället ligger till grund för kulturmarxisternas nästa steg, vilket är en fysisk ödeläggelse av den vita civilisationen. Kulturmarxisterna uppmuntrar till abort, preventivmedel, skilsmässa, homosexualitet, ”karriärkvinnor”, narkotika, rasblandning, kärnfamiljens upplösning samt obegränsad invandring av rasfrämlingar till vita länder. Detta återspeglar vad kulturmarxisterna hävdar; att fortplantning bland vita är av ondo och det som förhindrar detta är av godo.
Vita kvinnor ska ”förverkliga” sig själva med hjälp av arbete, karriär och utbildning. Barn och familjeliv är ett hinder, enligt kulturmarxismen.
Här är det viktigt att förstå det egentliga målet med kommunism eller marxism. Målet är inte fördelningen av välstånd, utan att samla all makt till ett litet antal individer och därmed skapa ett samhälle där dessa kan leva i lyx medan resten får leva i fattigdom eller medelmåttighet. Det är också på det sättet kommunismen har verkat rent historiskt.
Konspirationen är väldokumenterad och väldigt tydlig i dagens samhälle. Marxisterna har arbetat stenhårt i 150 år för att ändra den västerländska självbilden, med målet att sätta igång en process som leder till social upplösning och det vita västerlandets utplåning.
Att kalla detta för en konspiration är förstås lite missvisande, eftersom mycket av det subversiva arbetet har skett helt öppet och inte i hemlighet. De marxistiska socialrevolutionärer som har arbetat för att främja de västerländska strukturernas upplösning har skrivit ett stort antal böcker om hur de tänker gå till väga. Den litteraturen omfattar verk av Marx, Engels, Lenin, Trotskij, Antonio Gramsci, George Lukács, Ernst Bloch, och från Frankfurtskolan personer som Max Horkheimer, Theodor Adorno, Erich Fromm, Wilhelm Reich, Leo Löwenthal, Frederick Pollock, Franz Neumann samt Herbert Marcuse.
En av de främsta och definitivt mest välkända beskrivningarna av den kommande, globala diktaturen är George Orwells roman ”1984”. Boken framställs vanligtvis som ren fiktion, men stämmer skrämmande väl överens med hur världen ser ut idag och vart vi är på väg.
”Vill du ha en bild av framtiden så föreställ dig en stövel som trampar på ett ansikte – I EVIGHET”
Artikeln är ursprungligen publicerad på Frihetskamp.
Hoppa till huvudinnehåll
