1984. Nyheten om Dan Eliassons plötsliga avgång kom som en överraskning för många. Men vad ligger egentligen bakom att myndighetschefen som tycks överleva allt plötsligt blir av med sitt jobb?
Propagandaminister Dan Eliasson tillträder inom kort sin nya tjänst.
Att den rödgröna regim som har makten över Sverige valde att utse Dan Eliasson till rikspolischef var kanske ingen överraskning. Traditionellt har det varit en politiskt tillsatt post, där regeringar har placerat lojalister som har erfarenhet inom myndighetsbyråkrati.
Karriären inleddes för Eliasson som vänsterextrem punkmusiker. 1980, med andra ord året efter hans ”Bad Boo Band” släppte ”hiten” med namnet ”Knulla i Bangkok”, så dömdes han för politiskt motiverad brottslighet av vänsterextrem karaktär. Detta efter att ha slagit sönder fönsterrutor för en lokal småhandlare i Hedemora som han ansåg vara en ”kapitalist”.
Men detta stod inte i vägen för en karriär inom politiken, först hos socialdemokratiska regeringar med diverse uppdrag inom regeringskansliet, bland annat som statssekreterare hos dåvarande justitieminister Thomas Bodström. 2007 kom Eliasson att bli Migrationsverkets chef och 2011 fick han ett nytt myndighetschefsjobb, denna gång på Försäkringskassan där han snart kom att kritiseras hårt för sitt totalitära styre och tveksamma metoder.
Eliassons har en lång erfarenhet av att ställa till med kaos i myndighetsvärlden.
Nu avgår han alltså som rikspolischef, efter drygt tre år av kritik och avgångskrav. Länge verkade det som att rikspolischefen kunde överleva precis allt. Misslyckad omorganisering av Polismyndigheten, #tafsainte-armband som svar på sommarfestivalernas sexualbrott, olämpliga politiska uttalanden, stoppandet av gränskontroller trots inrådan från experter, uttryck av sympati för kvinnomördare, outsourcing av hanteringen av personal- och lönefrågor till ett utländskt företag är bara några exempel av den oreda som Eliasson lyckats ställa till med under sin tid som rikspolischef.
”Hela den här flyktingkrisen visar ju på hur orättvist livet är i många delar av världen”, sade Dan Eliasson i SVT:s morgonsoffa efter att en kvinna blivit brutalt mördad av en rasfrämling på ett asylboende där hon jobbade.
I samband med omorganiseringen samlade Eliasson en grupp lojala polischefer ute i landet, som utmärkte sig genom att slå ned på omfattande kritik mot honom själv och omorganiseringen av Polismyndigheten. En av dessa tvingades lämna sina uppdrag efter att ha dödshotat en underordnad.
Det var dock svårt att få tyst på den massiva kritiken mot rikspolischefen. Eliasson har bland annat blivit anmäld för tjänstefel av en kollega, medan en annan polis i ett öppet brev skrev att Eliasson och hans politikervänner är det största hotet mot Sveriges säkerhet:
”Rikspolischef Dan Eliasson satt i programmet “Veckans brott” 10 november 2015 och bad svensk polis gång på gång: “Ge mig chansen!”. Fyra månader senare har han försakat alla tänkbara chanser genom att försämra läget ytterligare. Dan, du är en ansvarslös och usel polischef, dina arbetstagare flyr och alla blir lidande”, skrev polisinspektör Lisa Reventberg bland annat i tidningen Metro.
Men det var inte bara inom sina egna led som kritiken var hård. Expressenkrönikören Lotta Gröning skrev sommaren 2016, efter att Eliasson aviserat att han skulle lämna sin post om Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson skulle blir statsminister, att ”Dan Eliasson tenderar alltmer att bli en katastrof för svensk polis” och att han är en ”socialdemokratisk politruk och som före detta statssekreterare och chef för Försäkringskassan tycker han sig nu ha rätt att ha politiska åsikter i sin roll som högsta polischef”.
Dan Eliasson värjer sig mot kritik om att polisen ljuger om situationen i landet för medborgarna.
Även Polisförbundet har under Eliassons tid som rikspolischef visat öppet missnöje. Redan 2016 slog man larm om att läget inom polisen var ”extremt allvarligt” med tanke på omorganiseringen och krävde öppet att den Eliasson-lojala polischefen för region Syd, Annika Stenberg, skulle avgå.
Under samma tid hade endast var tionde svensk förtroende för Eliasson som rikspolischef – en siffra som inte har stigit sedan dess. Enligt en ny undersökning från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) så är förtroende för den svenska polisen idag lägre än någonsin, samtidigt som det ständigt kommer rapporter om massavhopp från polisyrket och en snabbt växande hög av brott som polisen inte hinner reda ut.
Till och med den judiska tidningen Dagens Nyheter konstaterade att polisen inte hinner utreda våldsbrott, samtidigt som man i riktade kampanjer sätter dit narkomaner och trafiksyndare för att bättra på statistiken. Polisen har inför 2018 också fått in extra pengar, men dessa är öronmärkta för att bekämpa ”hatbrott”.
Polisförbundets ordförande Lena Nitz kallar Eliassons avsked som ”klokt och nödvändigt”.
Kritiken mot Eliasson och kaoset i Polismyndigheten eskalerade kraftigt kring årsskiftet 2016-2017, vilket ledde till att han i januari kallades in till dåvarande inrikesminister Anders Ygeman (S) för ”samtal”. Statsminister Stefan Löfven sade i samband med detta att han hade fortsatt förtroende för rikspolischefen, men betonade samtidigt att han ville ”se resultat”. Eliasson lyckades då presentera en handlingsplan som regeringen godtog, vilket räddade hans skinn för stunden.
Men redan följande höst kom nästa prövning för Eliasson, då det uppdagades att han 2015 hade beslutat att skicka okrypterad information, alternativt använde en kryptering som inte godkänts av Försvarsmakten, om polisens arbete till ett externt företag i Kanada. Informationen innehöll bland annat polisens personal- och lönesystem, som i sin tur innehåller sekretesskyddat material.
Avslöjandet kom med den så kallade IT-skandalen inom Transportstyrelsen i färskt minne, som ledde till att flertalet regeringstjänstemän och myndighetschefer fick avgå, inklusive två ministrar, samtidigt som försvarsminister Peter Hultqvist hotades med en misstroendeförklaring av en samlad opposition. Men åklagaren som hanterade ärendet valde i slutändan inte att väcka åtal, och trots krav på avgång från så kallade oppositionspartier så valde Eliasson att sitta kvar.
Varför just nu?
Hur kommer det sig då att Eliasson, som tycks vara myndighetsvärldens ”Teflon-Don”, eller ”myndighetsvärldens svar på Carl Bildt”, som TV4:s politiske kommentator Marcus Oscarsson har beskrivit honom, efter alla kriser tvingas avgå först nu? Värt att notera är också att det tycks ske åtminstone delvis motvilligt, då Eliasson kommenterat sin avgå med att han ”gärna fortsatt ett tag till”.
En förklaring ligger förstås i att vi har klivit in i ett valår, och bland alla svaga länkar som finns hos den svaga socialdemokratiskt ledda regeringen så måste nog Eliasson betraktas som en av de svagaste.
I princip samtliga så kallade oppositionspartier i riksdagen har krävt, eller åtminstone diskuterat, rikspolischefens avgång. Mest kritiska har förstås Sverigedemokraterna varit, och i mångt och mycket kommer Socialdemokraternas främsta strid under valrörelsen att vara mot just SD, som i sin tur har valt att närma sig borgerligheten allt mer under den senaste mandatperioden. Att behålla Eliasson som rikspolischef hade alltså varit att ge sina politiska motståndare ammunition inför valet som man inte säkert hade kunnat värja sig emot utan stora förluster.
Med flytten av Dan Eliasson från Polismyndigheten till MSB har Stefan Löfven skapat en stark länk av en svag, och därmed slagit ned på två flugor i en smäll inför valrörelsen.
En annan förklaring, som i sammanhanget är mer intressant, är förstås det toppjobb som Eliasson inom kort kommer att tillträda, nämligen som chef över den orwellianska Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).
Eliasson har trots sina många misslyckanden inom Polismyndigheten meriter som en effektiv, erfaren och auktoritär myndighetschef. Som politiskt medveten har han inte varit rädd för att göra kontroversiella politiska uttalanden, oavsett hur olämpligt det har varit. Han har visat sig lojal mot den politiska makteliten och värjer sig smidigt mot sina fiender.
Det statliga informations- och propagandakriget
MSB bildades 2009 efter en sammanslagning av tre myndigheter: Krisberedskapsmyndigheten, Statens räddningsverk och Styrelsen för psykologiskt försvar. På myndighetens hemsida kan man läsa att det är ”en statlig myndighet med uppgift att utveckla samhällets förmåga att förebygga och hantera olyckor och kriser”. Men under de senaste två åren framförallt har man kunnat se hur MSB har blivit den myndighet som främst ansvarar för att bekämpa så kallad desinformation i samhället – med andra ord kontroversiella, oppositionella och systemkritiska åsikter.
En av MSB:s uppgifter är att likrikta informationen som Sveriges medborgare får ta del av. Den största konkurrenten i sammanhanget sägs vara Ryssland. Bild från den klassiska scenen ”Tvåminuterhat”, ur filmatiseringen av George Orwells roman 1984.
Att en statlig myndighet i en påstådd demokrati arbetar med att bekämpa kritiska åsikter motiveras i regel med misstanken om att allt avvikande från normen kommer från Ryssland och därmed i också form av ”yttre påverkansförsök”, som då kan utgöra ett ”hot mot demokratin”.
Idén lanserades som bekant ursprungligen efter att Donald Trump, tvärtemot det judisk-västerländska etablissemangets uttryckliga önskan och förutsägelser, lyckades vinna det amerikanska presidentvalet 2016. Sedan dess har idén spridits som en löpeld över hela västvärlden. Några bevis för att någon betydande systemkritik har sitt ursprung i Ryssland har i skrivande stund inte presenteras, med undantag för att ryskägda medier såsom RT i regel har en något annorlunda agenda än västerländsk media – med andra ord helt öppen och legal opinionsbildning.
MSB har dessutom övergått från att endast bekämpa ”desinformation” till att aktivt sprida ”information” som en slags kontring, eller med andra ord framtagandet av statlig propaganda. Det är exempelvis MSB som ligger bakom nyutgåvan av broschyren ”Om kriget kommer”, där man modifierat innehållet så att ”informationspåverkan” får en stor betydelse.
Som taget ur en amerikansk actionfilm: Sydsvenskan skriver i artikeln ”Så kan Putins trollfabriker sabotera det svenska valet” om statsminister Stefan Löfvens besök hos MSB för att lära sig om ”sabotageförsök” och ”informationspåverkan” inför det svenska valet. Skärmbild: sydsvenskan.se.
I intervju efter intervju i mainstreammedia hävdar representanter för MSB att det ständigt sker informationspåverkan mot det svenska samhället. Överallt finns trollfabriker, men framförallt i Ryssland, där människor sprider negativt vinklade bilder om ”paradiset” Sverige. Inför valet fruktar man framförallt att någon ska ifrågasätta hur valsedlar hanteras eller hur rösträkningen går till. Denna ”informationspåverkan” har också intensifierats under det senaste året, och det kommer att bli mycket värre under valrörelsen, menar MSB.
— Desinformation fungerar bäst när man inte är förberedd, så det viktiga är att vara just förberedd. Och sedan måste valfunktionärerna förstås kommunicera den korrekta bilden om det är någon som försöker sprida falsk information, menar Sebastian Bay som är ansvarig för planeringen av årets allmänna val på MSB.
Putin har ett intresse av att destabilisera Sverige inför valet, enligt MSB.
Tanken är också att MSB ska ta över ansvaret för den så kallade samordningen mot våldsbejakande extremism, ett uppdrag som inledningsvis skräddarsyddes för den socialdemokratiska veteranen Mona Sahlin. Efter att Sahlin avslöjats med korruption tvingades hon dock att avgå, och sedan dess har regeringen haft svårt att hitta en värdig efterträdare – vilket kan förklara varför MSB som myndighet nu tar över uppdraget. Förutom att försöka förhindra rekrytering till muslimska terrorgrupper och yttrandefrihetshatande våldsverkare så handlar som bekant ”samordnandet” framförallt om att försöka stoppa Nordiska motståndsrörelsens alltmer tilltagande frammarsch.
Det är alltså ur det här perspektivet man måste se den kritiserade rikspolischefens plötsliga avgång. Det handlar främst om en modifiering av den effektiva och auktoritäre myndighetsbossen Dan Eliassons uppgifter: Ryska trollfabriker, kontrainformation mot systemkritik, nedtystandet av oppositionella röster och kamp mot Nordiska motståndsrörelsen.
Sverige har alltså fått en propagandaminister – och hans namn är Dan Eliasson.
Källor:
Marcus Oscarsson: ”Då är det goodbye med Dan Eliasson”
Svenskt psykförsvar i backspegeln
Så kan Putins trollfabriker sabotera det svenska valet
MSB ska skydda valet
Hoppa till huvudinnehåll
