GEOPOLITIK. Trumps snabba omvändning i förhållandet med Nordkorea öppnar för att fokusera USA:s och Israels aggressivitet mot Iran. Trumps allierade i regionen föredrar krig framför fred.

Efter det att USA:s president Donald Trump återvände från ett lyckat möte i Singapore, där han och Nordkoreas ledare Kim Jong-Un poserade tillsammans inför inbjudna pressfotografer, vänder nu den amerikanske presidenten siktets hårkors från Korea mot Iran. Israel och Saudiarabien har förväntansfullt hoppats att mötet i Singapore skulle bidra till att neutralisera den tidigare möjligen fabricerade spänningen mellan Kim och Trump.

Syftet är att Trump ska kunna rikta hela sin energi mot Teheran. Det skriver Trita Parsi som är ordförande för det nationella iransk-amerikanska rådet. Parsis intresse ligger i att dämpa hetsen mot Iran som skruvas upp i judiska medier i USA, och därmed i hela västvärlden. Men Parsi har, som många andra analytiker, svårt att tolka Trumps tvära och ibland motsägelsefulla politiska kast.

”Ingen verkar veta vilken Iranpolicy Trump verkligen har. Försöker han ordna en ny överenskommelse med Iran? Bereder han vägen för ett anfall? Är syftet verkligen att installera en regim i landet? Om Saudiarabien och Förenade Arabemiraten får bestämma, blir det inget av ovanstående, utan något mycket värre, skriver Parsi i en artikel för Middle East Eye.

Trumps nästa ”diplomatiska succé”?
Trump verkar gilla att försätta världen i ovisshet om USA:s utrikespolitik. Hans nya nationella säkerhetsrådgivare, John Bolton, har i över ett decennium fört samtal med den iranska terroristorganisationen Mujahideen-e Khalq (MEK), som öppet kräver att USA ska bomba Iran. Det är samma önskan som Israel har hyst i årtionden. Bolton har varit en av de starkaste försvararna av krigen mot Irak: Han vill installera en USA-israelisk-vänlig regim i Iran och stöder aktivt MEK. Den av Saddam Hussein tidigare stödda gruppen betalar honom 40 000 dollar för varje tal han håller för att uttrycka sitt stöd för organisationen.

Trumps utrikesminister Mike Pompeo är lika militaristiskt lagd som Bolton. Han har också föreslagit militära angrepp på Iran samtidigt som han låtsas förespråka diplomatiska förhandlingar. Pompeos ökända lista med 12 krav på Iran var inte förhandlingsbar, och utgjorde snarare ett diktat för kapitulation än ett förhandlingsdokument.

USA:s utrikesminister Mike Pimpeo är en fanatisk kristen sionist och tidigare CIA-boss.

Trump har som vanligt haft alla möjliga åsikter, även om Iran. Hans självförtroende är högt efter resan till Nordkorea där han fick lyckade bilder av honom själv skakandes den nordkoreanska ledarens hand. Till journalister har Trump sagt att han nu är redo för en ny diplomatisk framgång.

— Jag hoppas att, vid rätt tillfälle, efter att sanktionerna har gett effekt — och de är brutala i fråga om vad vi har ålagt Iran — jag hoppas att de är redo att återkomma för att framförhandla ett riktigt avtal för jag skulle verkligen vilja göra det, men just nu är det för tidigt att göra det, sade Trump efter mötet med Kim i Singapore.

Att hålla liv i fiendskapen mellan USA och Iran
Parsi skriver att en stor skillnad med konflikterna mellan USA och Nordkorea och USA och Iran är att medan USA:s allierade i den förra konflikten försöker undvika krig till förmån för diplomatiska lösningar, motverkar de diplomatiska lösningar och söker krig med Iran. USA:s allierade gör vad de kan för att hålla konflikten mellan USA och Iran vid liv.

Det beror enligt Parsi inte på att Saudiarabien, Israel och Förenade Arabemiraten har särskilt mycket emot själva regeringen i Iran, utan på Irans inflytande att förändra maktförhållandena i regionen till nackdel för fiendeländernas intressen. Ändå går den mesta kritik mot Iran som ventileras i media ut på att just kritisera den ”odemokratiska” regeringen i landet.

Det är enligt Parsi uppseendeväckande löjligt att höra kronprinsen av Saudiarabien kritisera Iran för att vara odemokratiskt, samtidigt som kronprinsen själv bestämt hävdar att det inte finns några problem med att det egna landet har ett absolut monarkiskt styrelseskick.

LÄS ÄVEN: Mosaiken Mellanöstern – Nordfront reder ut sörjan

Enligt Parsi är målet med att installera en ny regim i Iran istället att få landet att hamna i inbördeskrig och därmed försvaga det. Att demokratisera Iran skulle inte på något sätt stärka Saudiarabiens ställning i Mellanösterns maktbalans, men det skulle ske om man lyckades förvandla Iran till nästa Syrien.

Haim Tomer, tidigare anställd av israeliska Mossad, sade i maj till Jerusalem Post att Israel kan och ska verka för att inrätta en regim i Iran för ”även om ett regimbyte inte lyckas…är det bättre att få iranierna att slåss mot varandra”.

Men Iran är en starkare motståndare än Irak och Syrien.

Under kriget mellan Irak och Iran sade Saddam Husseins utrikesminister Tariq Aziz att Iraks geopolitiska dilemma är att de ligger granne med det mycket större och starkare Iran.

— Det är bättre att ha fem Iran, fem små Iran, än att ha ett stort, sade Aziz 1981 till den judiska tidningen Washington Post, vilket också var ett av Husseins mål vid den tid då USA och Saddam Husseins Irak var allierade.

Kriget i Irak var en lögn från första början
Tyska Deutsche Welle uppmärksammade i april att det är femton år sedan amerikanska soldater i Irak rev statyn över Saddam Hussein i Bagdad. Facit efter USA:s krig mot Irak blev 1,7 miljoner dödade människor, varav ungefär hälften var barn och ett Mellanöstern störtat i kaos. Allt detta våld baserades på lögner. Kriget höll på i ungefär två decennier om man räknar med de hårda sanktioner som infördes mot landet under 90-talet.

Dåvarande utrikesminister Colin Powell höll i februari 2003, sex veckor före anfallet mot Irak, en 76 minuter lång presentation inför FN:s säkerhetsråd där han med färdigställd grafik och allt, förklarade för omvärlden varför det var nödvändigt att anfalla Irak.

Huvudskälen utgjordes av lögner om att Saddam Hussein hade tillgång till biologiska och kemiska massförstörelsevapen, att hans regering stödde internationell terrorism och att han höll på att utveckla kärnvapen. Allt detta visade sig senare inte stämma med verkligheten.


Colin Powell motiverar den stundande invasionen av Irak inför FN.

CIA-veteranen Ray McGovern arbetade för CIA i 27 år. År 2003 grundade han och några kollegor VIPS, Veteran Intelligence Professionals for Sanity, som kritiskt granskade amerikansk utrikespolitik. McGovern sade rakt ut till Deutsche Welle:

— CIA begick inget misstag, rapporterna var bedrägerier, och de visste om det.

Den amerikanska ockupationen av Irak har också anklagats för att ha orsakat en alarmerande ökning av antalet människor som insjuknat och dött i cancer, leukemi och missbildningar som påstås bero på den amerikanska arméns användning av kemiska vapen och dumpning av giftigt avfall, inklusive anrikat uran, som förgiftat mark och grundvatten. Kärnenergiresterna uppges ha en halveringstid på 4,5 miljarder år.

Genomsnittsamerikanen tror fortfarande att kriget mot Irak var befogat
Scott Ritter, tidigare vapeninspektör för FN, har sagt att den verkliga situationen i det närmaste var motsatt den som USA med allierade angav som skäl för kriget mot Irak.

— Ironin i det hela ligger i att vi invaderade Irak 2003 för att förstöra deras icke-existerande massförstörelsevapen. För att göra det avfyrade vi sådana nya vapen som har orsakat att människor fallit offer radioaktivitet, sade Ritter.

Kriget beräknas ha kostat amerikanska skattebetalare mer än 2 biljoner dollar och nästan 5 000 amerikanska soldaters liv, för att inte tala om alla de tiotusentals soldater som kom att lida av fysiska och psykiska skador.

Enligt en ny undersökning genomförd av forskningscentret Pew anser 43 procent av amerikanerna fortfarande att det var rätt beslut att invadera Irak.

Trots att kriget var olagligt och grundades på falsk underrättelseinformation, orsakade 1,7 miljoner dödsfall och omätbart lidande för de överlevande, förstörelse av naturtillgångar och infrastruktur, och den oerhört stora prislappen för kriget, anser alltså nästan hälften av alla amerikanare på moraliska, politiska eller andra grunder att kriget var rätt att genomföra.

Skälen är flera, anser C.J. Werleman i en artikel skriven för Middle East Eye. Skolsystemet lär inte eleverna mycket om världen utanför den amerikanska federationen. Skolorna rör sig allt mer mot standardiserade prov som innebär att skolorna förlorar ekonomiska medel om deras elever faller under vissa specifikt angivna kunskapskrav. Därför lär sig elever främst hur de ska klara proven, inte så mycket om saker som är viktiga att lära sig.

År 2006 kunde 63 procent av amerikaner mellan 18 och 24 år inte på en karta ens peka ut var Irak låg; ett land som av regering och media utpekats som fiendeland som måste anfallas två gånger sedan 1990, och som ockuperades i nästan ett årtionde.

En annan orsak är enligt Werleman propagandan från Hollywood som utformats för att passa statens intressen i frågan.

En tredje är vad den judiske psykiatern Robert Jay Lifton kallar ”supermaktssyndromet”, som Lifton anser vara en kollektiv neuros vilken den amerikanska befolkningen lider av. Denna kollektiva neuros härstammar från att USA gick ur andra världskriget som en unikt stark supermakt, och sedan Sovjetunionen föll strax innan offensiverna mot Irak inleddes, den enda supermakten.

Den som lider av ”supermaktssyndrom” har internaliserat tron att staten har rätt att hämnas vad som helst som de finner misshagligt. Eftersom supermakten à priori anses ha en ”unik grad av moral, har den också en plikt att diktera existensvillkoren för resten av världen”, säger Lifton. Med Werlemans ord är det för de som har drabbats av supermaktssyndrom endast det amerikanska imperiets existens och vitalitet som räknas.

Judisk plan att fälla sju länder på fem år
Wesley Clark, eller Kanne som hans judiska efternamn lyder, kommer från en familj med en lång rad rabbiner i släkten. Kanne är pensionerad general med uppdrag i Vietnam och Kosovo bakom sig. I sina memoarer publicerade 2007, A Time to Lead: For Duty, Honor and Country, beskriver han hur han under ett besök i Pentagon hösten 2001, efter 9/11-händelsen i New York, träffade försvarsministern Donald Rumsfeld, och vice försvarsminister, den arabhatande juden Paul Wolfowitz, och en icke namngiven general.

Generalen drog enligt Kanne fram ett hemligt papper skrivet av försvarsdepartementet som visade en lista över sju länder som skulle fällas inom loppet av fem år.

Boken både föregicks och följdes av en serie intervjuer där frågor kring denna lista ofta hamnade i fokus för diskussionerna. En av de TV-sända intervjuerna kom många år senare att få många visningar på bland annat YouTube. Kanne beskriver hur den icke namngivna generalen berättar att de har bestämt att anfalla Irak, utan att någon av dem förstår varför.

— Kanske för att vi inte vet hur vi ska hantera terrorister, men vi har en bra militär som kan sänka regeringar. Om det enda verktyg man har är en hammare, måste alla problem se ut som en spik, säger generalen.

Medan USA hade börjat bomba Afghanistan efter 9/11 undrade Kanne om det fortfarande var aktuellt att anfalla Irak.

— Det är värre än så. Den här promemorian beskriver hur vi ska slå ut sju länder på fem år, och i vilken ordning. Först Irak, sedan Syrien, Libanon, Libyen, Somalia, Sudan och slutligen Iran, svarade generalen.

Hittills har det sista offret, Iran, varit relativt förskonat från anfall enligt denna dödslista, men de allt kraftigare sanktionerna mot landet liknar en förberedelse för ett anfall enligt tidigare scheman mot bland annat Irak och Syrien.

Parsi skriver att med tanke på Trumps nyckfullhet är det inte säkert att han avser att anfalla Iran. Men till skillnad från i fallet med Nordkorea kommer det enligt honom att bli mycket svårare att ignorera Trumps allierades önskningar om vad som ska hända med Iran.

Se Wesley Kannes redogörelse för USA:s dödslista för länder i och runt Mellanöstern:

Källor:
Iran is not North Korea: Trump’s regional allies prefer civil war to peace
Mike Pompeo gives a speech on iran
After North Korea, Trump now wants a ’real deal’ with Iran
Ex-Mossad official: Israel, U.S., Saudis can help regime change in Iran
The Iraq War: In the beginning was the lie
Pourquoi les États-Unis ne s’excuseront jamais d’avoir détruit l’Irak

  • Publicerad:
    2018-06-24 12:48