INRIKES. En artikel i Eskilstuna-Kuriren beskriver hur föräldrar till unga som fått diagnosen ”könsdysfori” nu bildar ett nätverk och tar avstånd från hur vården behandlar deras barn.
I Sverige har vi på senare år haft en drastisk ökning av antalet barn unga som får diagnosen ”könsdysfori”. Diagnosen innebär att personen har ett ”upplevt kön” som inte stämmer med det biologiska. Ökningen är störst bland flickor. Enligt Socialstyrelsen ökade från 2010 till 2018 antalet flickor i åldern 13 – 24 år som fått diagnosen från 81 till 446 medan antalet pojkar ökade från 33 till 223.
I artikeln presenteras Jannika och Karin, som är mödrar till flickor under hormonbehandling, till tals. De kritiserar att diagnosen ”könsdysfori” som regel ställs efter bara några få möten på könsmottagningarna. Redan vid första mötet, när unga berättar att de upplever sig leva i ”fel kropp”, får de responsen: ”Du har rätt, du är modig.” Inte vid något tillfälle under samtalen ifrågasätts de ungas diagnos av sig själva.
Jannika och Karin berättar att ett nätverk för anhöriga till barn, som har konstaterats råka ut för plötslig ”könsdysfori” i tonåren”, har bildats. Värt att notera är att inga barn, vars anhöriga ingår i nätverket, visat några tecken på tvivel om könsidentitet innan en viss tidpunkt i tonåren.
Många av dem har andra svåra psykologiska symptom. Samtliga av dem har deltagit i olika fora för transfrågor på internet. Många av dem har haft andra problem tidigare i livet. De flesta av dem beskrivs som identitetssökande.
De båda mödrarna konstaterar vidare att när man kommer ut offentligt som transa idag, får man bekräftelse och beröm, något som de här unga ofta lider brist på.
Deltagarna i nätverket betonar att behandlingen som ges mot ”könsdysfori” saknar vetenskapligt stöd och ger skador. Den ger permanenta förändringar av grundläggande funktioner i kroppen hos en människor som inte är vuxna. Behandlingen inleds med bromshormoner som stoppar den naturliga könsmognaden. Därefter följer en livslång ”korrigerande” hormonbehandling samt ofta olika kirurgiska ingrepp.
Amerikanska barnläkarföreningen pekar dessutom på vanligt förekommande biverkningar: sterilitet, blodpropp, bröstcancer samt sviter efter operation såsom kronisk smärta. Man betonar vidare att evidens helt saknas för att behandlingen för ”könsdysfori” leder till att den behandlade i något avseende ökar sitt välbefinnande.
De två mödrarna i artikeln kritiserar att vården uteslutande är inriktad på att stärka den unga personens upplevelse av att finnas i ”fel kropp”. ”Vi ifrågasätter inte våra patienter” är ett standarduttalande på mottagningarna.
Vidare pekar man på det faktum att bland de unga, som diagnostiserats, är det endast de, som motstår trycket och själva ändrar sig, som undgår behandling. Karin är även delvis kritisk till hur man inom nätverket kategoriserar dem som genomgått behandling.
En av kategorierna är ”ångrare” och utgörs av dem som ångrar sitt beslut att låta sig behandlas. Karin menar detta begrepp lägger skulden på den unga personen medan det egentligen rör sig om felbehandling.
Karin och Jannika undrar varför klinikerna inte på allvar beaktar att flickor som diagnostiserats med ”könsdysfori” oftare än andra flickor lider av depression, ångest, autism och ADHD. Grundföreställningen på mottagningarna är att alla andra eventuellt förekommande problem orsakas av ”könsdysfori”. Men det kan precis lika väl vara tvärtom, att de andra svårigheterna orsakar upplevelsen av ”könsdysfori”, menar de två mödrarna.
Karin pekar på att föräldrar som ifrågasätter behandlingen regelmässigt orosanmäls till Socialnämnden, samt att en del barn till och med har omhändertagits och man har gjort ingrepp på dem mot föräldrarnas vilja
Föräldrarna i nätverket har nu gått ut med en uppmaning till könsmottagningarna: ”Sluta experimentera med våra barn!” Man har vidare betonat att behandling för ”könsdysfori” måste utföras med stor försiktighet tills eventuelllt forskningsstöd erhålls.
TT har sökt upp de aktuella könsmottagningarna och bett om en kommentar till kritiken som framförs av nätverket och de två mödrarna. Där har man dock konsekvent avböjt att lämna några kommentarer.
Källor:
Föräldrar ifrågasätter vården vid könsdysfori
Lavinartad ökning av könsdysfori hos flickor
Hoppa till huvudinnehåll
