MOTSTÅNDSRÖRELSEN/PODCAST. Organisationens ledare skriver OCH BERÄTTAR här om farorna med homolobbyns framfart och om Motståndsrörelsens kamp mot dessa heterofientliga krafter.

OBS! Lättkränkta personer bör inte läsa denna artikel då den ocensurerat tar upp organisationens syn på företeelser om homolobbyn, dess representanter och ivrare.

Några som verkligen flyttat fram positionerna i år är homolobbyn. Deras samlingar för att hylla det bakvända och onaturliga i sina så kallade Pride-tåg har tidigare mest varit isolerade till de riktigt stora städerna, men har nu på allvar spritt sig även till mellanstora och mindre städer – över hela Norden. Under dessa tåg demonstreras det inte bara mot kärnfamiljen och ”heteronormen” utan dessutom hålls det perversa orgier i det offentliga rummet och det vurmas för pedofili och andra sinnessjuka sexuella avvikelser.

Mitt bland dessa perversa ”karlar” i kvinnokläder, nakna blottade kroppar, piskor och dildos går små barn. De är ditsläpade av självhatande feministiska och PK-extremistiska föräldrar eller till och med av sina förskolor och går runt med regnbågsflaggor och utnyttjas därmed som propagandaplakat för en ny och uppochnedvänd världsordning.

Var Nordiska motståndsrörelsen står gällande allt detta ska jag försöka reda ut i denna artikel och jag börjar för enkelhetens skull med att citera vårt politiska program, Vår väg, och vad vi där skriver om homosexualitet och homolobbyn:

Kulturmarxismen, där feminismen har en central roll, för fram en folk- och familjefientlig hållning vilket lett till att de som vill så split mellan könen även tagit sig an homofrågor i syfte att krossa den så kallade heteronormen – det vill säga den naturliga strukturen i varje friskt samhälle. Den inflytelserika homolobbyn har gjort homofili till något helt normalt och i många fall eftersträvansvärt i debattklimatet inom kultur och media. Ett exempel på detta är att folkets så kallade representanter deltar i ”Pride-tåg”, ett annat att homofila i lagteknisk mening numera räknas som en egen folkgrupp, något som etniska svenskar eller heterosexuella inte gör. En frisk och välfungerande familj, sett till vad som är naturligt och till barnens bästa, bildas givetvis av en man och en kvinna. Denna grund måste genomlysa samhällsdebatten. Giftermål och adoption är strängt förbehållna denna naturliga konstellation. Vi ser dock inga behov av att kriminalisera homofiler så länge de inte i ord och handling manifesterar sin avvikande läggning.

Nordiska motståndsrörelsen kommer:

* Upphöja det naturliga familjeidealet mellan man och en kvinna. Förbjuda homofila par giftermål och adoption.
* Kriminalisera homolobbyn och annan propaganda mot naturliga konstellationer.
* Förbjuda homofili i det offentliga rummet.

Vad utgör homolobbyn för hot då egentligen? Vad spelar det för roll om de får samlas och visa upp sig några gånger om året? Det finns fyra tydliga problem som jag ser det.

1. Homolobbyn skapar fler homosexuella individer. Exakt vilka de bakomliggande orsakerna till homosexualitet är befinner sig ständigt under diskussion och vetenskaplig forskning, såväl som kvasiforskning. Homofilerna själva brukar säga att de är födda sådana, vissa andra tror att olika gifter i maten och i naturen lett till hormonrubbningar och andra skador och nya forskarresultat från USA visar på att det helt uteslutande handlar om människor, ofta i psykisk ohälsa, som desperat vill finna en grupptillhörighet.

Att homolobbyns propaganda ökar på mängden människor som bekänner sig till avvikande sexuella störningar är lika given som att fler människor som bär på missbruksgener kommer att falla in i missbruk om de utsätts för omfattande pådrivningar kring att börja använda narkotika.

Oavsett om det handlar om hjärntvätt eller gifter i maten så är det självklart synd om dessa människor som inte får leva ett liv trygga i sina naturliga medfödda könsroller. I vår framtida nationalsocialistiska stat avser vi ta hand om även de svaga och utsatta i samhället. Vi riktar alltså inget hat eller agg mot homofiler, lika litet som vi riktar hat mot en person som sitter fast i ett missbruk.

En narkotikalangare däremot som från början försett missbrukaren med det beroendeframkallande giftet ska givetvis straffas hårt, i synnerligen grova fall med döden. Här kommer homosexlobbyn in för precis som knarklangaren förstör de människors liv genom att sprida sitt gift. De förnekar även män och kvinnor rätten till det naturligaste som finns efter födseln och döden – nämligen att fortplanta sig och låta blodslinjen bestå.

Även de som tror på den extremt dåligt understödde teorin om att man föds som homosexuell, bör klart och tydligt se att homolobbyns framfart får fler människor att leva ut sina lustar som homofiler istället för att trycka ner dem till förmån för ett naturligt leverne med man, kvinna och barn som uppenbarligen de flesta homofiler ändå tycks vara kapabla till om de vill.

2. Homolobbyn flyttar fram acceptansen för sexuellt avvikande beteende och bereder därmed väg för ännu mer extrema sexuella läggningar. Det är inte många år sedan det, med all rätt på grund av det omöjliga i fortplantning, var klart tabu att vara homofil i de nordiska kulturerna. Än kortare tid sen är det som det sågs som helt galet att vilja klä ut sig till någon av det motsatta könet.

Idag ses homofili i vissa delar av samhället som något närmast lika normalt som heterosexualitet, transvestiter ses väl fortfarande som lite udda, men inte som något direkt fel och acceptansen ökar även för att till och med leka moder natur och ”korrigera” sitt eget kön som födseln gett en genom en mycket avancerad och miljontals år gammal process.

Här är det alltså tydligt att det inte bara är homofili det handlar om utan betydligt galnare saker som smugit sig fram, för när homofili sågs som något fel ansågs såklart transvestiter vara något helt skogstokigt och det var inte ens någon som hade en tanke på att någon människa på riktigt skulle vara så psykiskt sjuk att den ville byta sitt kön, inte annat än i ren affekt över något könsrelaterat bekymmer åtminstone.

Nu är alltså alla dessa tre läggningar mer eller mindre accepterade och i bakgrunden lurar ännu sjukare människor som med 100% säkerhet kommer ta sig framåt i takt med att homolobbyn tillåts avancera. Det kan handla om pedofiler, nekrofiler, zoofiler eller varför inte apotemnofiler (en önskan och sexuell upphetsning kring tanken att amputeras) som egentligen inte är mycket konstigare än att vilja stympa sitt eget kön.

Gränsen för vad som ska anses ok eller inte kommer knappast dras av homolobbyn själva – tvärtom ser också ofta individerna i denna grupp egoistisk nytta med att gränserna flyttas fram, för om vi kommer så långt att det anses normalt och helt accepterat att exempelvis ha sex med ett lik – då kommer knappast någon att rynka på näsan åt en ”harmlös” homofil.

Vad gäller pedofili har det tagits fram en hel del fakta av forskare kring huruvida det är vanligast bland heterosexuella eller homofiler. Denna fakta får du dock söka reda på själv då det tyvärr enligt tidigare domar är olagligt (!) för mig att lägga fram den här i denna artikel.

Vad som inte är olaglig dock (än så länge åtminstone) är att informera om att flera respekterade personer inom homofilernas mest framträdande förbund, RFSL, under en lobbyvåg så tidigt som på 80- och 90-talet, försökte avskaffa byxmyndighetsåldern och legalisera pedofili. Exempelvis skickades ett uttalande till Justitiedepartementet där man menade att ”Pedofilen skänker ömhet och kärlek”. RFSL delade för övrigt postbox med föreningen Pedofila arbetsgruppen i början av 90-talet och deras reseguide Spartacus var enligt FN en vägledning för pedofiler som ville komma i kontakt med barn i exempelvis Thailand.

RFSU som är tätt allierade med RFSL och är viktiga aktörer bakom Pride-festivalerna, har länge arbetat för ökad sexualisering bland barn, exempelvis genom sexualundervisning på förskolor. På årets Pridefestival delade de enbart in alla under 13 år som barn. 13-åringar som inte ens är byxmyndiga fick alltså här ses som vuxna och det är definitivt en del i ett lobbyarbete att sänka byxmyndighetsåldern och på sikt öppna upp för pedofili.

3. Homolobbyn är med sina Pride-tåg en del i ett omoraliskt och onaturligt samhällsförfall. Inte i några andra demonstrationståg är sexualitet så viktigt att de deltagande med glädje visar upp sina könsorgan och stoltserar med sina sexleksaker. Ni får kalla mig konservativ i denna fråga om ni vill, men att helt öppet och bland små barn springa runt och visa sin penis är inte ett sunt beteende. Sexualitet och könsorgan borde vara något privat mellan de parter som frivilligt kommit överens om att dela det med varandra.

Denna sexuella öppenhet påverkar såklart åskådarna, framförallt de unga. Om en 13-årig flicka ser sin mamma visa brösten mitt i huvudstan bland massa människor och till och med framför poliser, präster och politiker – varför skulle det då inte vara ok för henne att göra det en annan fredag kväll? Vad tror ni händer med en 13-årig flicka som går runt och visar brösten för en massa utländska män en fredagskväll?

För pojkar leder den öppna sexualiteten garanterat till en ökat sexualiserad syn på andra människor och ökar med all sannolikhet risken för att denne begår sexuella övergrepp under sitt liv. Speciellt om pojken är av mindre empatisk art.

Denna sexuella dekadens är också en av massvis med beståndsdelar som tillsammans med varandra skapar ett degenererat och väldigt osunt samhälle där framförallt ungdomar drabbas av identitetskriser och destruktivitet kopplat till detta. Att allt fler tar livet av sig är ett faktum. Jag beskyller homolobbyn för att vara en av anledningarna.

4. Homolobbyn vill att homosexuellas makt ska expanderas på heterosexuellas bekostnad. Strofen ”allas lika värde” handlar inte, som många av dess förespråkare verkar tro, om att höja allas värde och standard, utan om motsatsen – att sänka alla till samma lägstanivå. Kakan är bara så stor som den är – den kommer inte att bli större bara för att fler vill ha del av den.

Allt framåtskridande för en minoritetsgrupp kommer att sänka majoritetsgruppen. Homolobbyn kämpar för en sexuell minoritet. Inte för deras rättigheter, för homofiler har sedan länge haft samma rättigheter som heterosexuella, utan istället för deras framåtskridande på bekostnad av de heterosexuella. På bekostnad av kärnfamiljen och de som föder nya generationer av vårt folk. De är inte nöjda med att ha fått sin proportionerliga del av kakan utan vill ha ännu mer. Och det får de också.

Homofila par får sedan 2003 adoptera barn enligt svensk lag. Detta är knappast någon rättighet och en proportionerlig del av kakan utan en extra bit då naturen mycket tydligt reglerat så att homofiler inte kan föröka sig.

Homolobbyn tillåts att blotta sig på sina demonstrationer utan att gripas. Detta är ingen rättighet för alla i Sverige (oavsett om det nog inte är så många andra som skulle vilja ha den) utan enkom för de som väljer att delta i dessa dekadenta tåg.

Homosexuella är skyddade från kritik enligt lagen om hets mot folkgrupp. Detta är inte en lag som vare sig vita, svenska eller heterosexuella skyddas av och alltså är även det en extra bit av kakan. Under nästa år kommer också ett lagförslag att lämnas in som avser att göra även transsexuella till en egen folkgrupp som ska skyddas från ”hets”.

Ytterligare ett lagförslag är också på gång som gör att de individer som steriliserats i samband med ”ändrad könstillhörighet” ska kunna ansöka om ersättning från staten. Detta är något de varit fullt på det klara med skulle ske innan de bokade in sina operationer och alltså inget misstag eller något de tvingats till. Att de ens får lov att få dessa operationer bekostade av staten är en extra del av kakan och att de nu dessutom antagligen kommer få ersättning för det är ytterligare en.

Den normala majoriteten tappar alltså delar av sin kaka samtidigt som den onaturliga minoriteten får mer. Dessa faktorer är knappast något unika för just sexuella minoriteter utan gäller i stort sett samtliga minoriteter i världen som tillåts agera. Det är självklart för dessa att de vill ha mer och att de därför ständigt befinner sig i ett lågintensivt krig mot de som har den stora delen av kakan. Dessvärre tycks det inte lika självklart för majoriteten som inte gör motstånd fast de tappar mer och mer av den. Homolobbyn är i öppet krig mot ”heteronormen”, d.v.s. alla oss andra som inte är sexuellt avvikande.

Varför är det inte fler som går ut i kamp mot homolobbyn då?
Efter 1945 har judarna utgjort systemets heliga och okränkbara ”ko”. Flera judar har varit mycket snabbt framme, till skillnad från andra minoritetsgrupper, och skrikit väldigt högt vid minsta ansats till angrepp i deras riktning. ”Antisemitism” och ”nazism” har det skrikits om alla som lagt fram minsta lilla fakta i negativ bemärkelse kring judarna som folk, judendomen som religion eller Israel som stat.

Men, inte ens riktad kritik har behövts – att omnämna judarna neutralt istället för positivt eller att framhålla något annat folk, någon annan religion eller någon annan stat är även det antisemitism enligt de högljudda delarna av judarna. Genom ägande och kontroll över massmedia samt infiltration i olika led har de fått tidningar, politiker, kulturinstanser och samhällsdebattörer på sin sida och genom dessa även polismakten, sociala myndigheter och statliga instanser. Deras röst har därför blivit ännu starkare och straffen för de som trots allt vågar gå emot dem hårdare.

De senaste åren har allt tydligare även homolobbyn intagit samma ställning. Minsta kritik mot Pride-tåg, RFSL, RFSU, könsbytare osv. och dessa grupper kommer skrika sig hesa om homofobi! Att inte ta positiv ställning för homofiler är idag att vara homofob. Att hylla den heterosexuella kärnfamiljen är det samma som homofobi.

Lättkränktheten, den överdramatiska högljuddheten och benägenheten att slita fram offerkoftan i tid och otid är den samma. Uppbackningen från media är lika stor och det fick vi inte minst bevittna tidigare i år i Kristiansand, Norge. Kanske är det därför inte så förvånande att homolobbyn grundades av en jude och har framdrivits av sionistiska organisationer ända sedan dess som en medveten del i en kamp för att negligera det nordiska folket?!

Allt detta har också lett till en PK-tävling där olika företag och föreningar gör allt de kan för att vara de som är mest vänligt inställda mot homolobbyn och att de som inte vill ha med den att göra brännmärks och försöks tvingas till offentliga ursäkter. För bara några år sedan hade det varit otänkbart att se posten lansera ett homofrimärke eller att busschaufförer tvingades köra med regnbågsflaggor på bussarna – nu är det vardag och leder till att än färre vågar ta upp kampen.

Motstånd!
Mot vansinnet står endast ett fåtal grupper som varje år tycks bli färre och färre, men där en ensam organisation går mot trenden och växer och utgör ett allt större motstånd – en sista utpost i kampen mot homolobbyn. Vi heter Nordiska motståndsrörelsen!

Traditionellt sett så borde såväl religiösa grupperingar som konservativa och nationalistiska partier även de stå i frontlinjen av motståndet, liksom vanliga familjefäder som värnar sina barn. Märk väl ”BORDE”.

De kristna grupperingarna tycks, med undantag för Livets ord möjligtvis, helt ha kapitulerat och istället blivit mer och mer accepterande – med Svenska kyrkan i spetsen som numera själva deltar i tåget. De politiska partierna i riksdagen går samma väg och Sverigedemokraterna är inget undantag, även om de av arrangörerna inte tillåts gå med i tåget. Muslimerna verkar inte ha vilja att organisera något alls mer än attentat som felaktigt riktar sig mot sexuellt avvikande individer istället för den stora lobbyn. I den övriga nationella rörelsen måste jag såklart lyfta fram Nordisk Ungdom, men som tyvärr nöjer sig med en enda aktivitet för att sedan återgå in i tystnaden.

Vanligt folk, som verkligen borde gå man ur huse för att trycka tillbaka detta aggressiva hot mot våra barn, vår kultur och överlevnad skrattar antingen åt det hela som en ”kul grej” och att det är bra att det händer något i staden eller knyter de näven i fickan hemma i tv-soffan precis som de tycks göra åt så många andra problem som drabbar vårt folk och land.

Motståndsrörelsen tar dock kampen varje dag och kommer inte att vika sig. Våra representanter kommer ni aldrig se deltagandes i några Pride-tåg eller be om ursäkt till homolobbyn i media. Våra aktivister kommer aldrig knyta händerna i fickan eller tycka det är en kul grej när aggressiva minoritetsgrupper flyttar fram sina positioner på vårt folks bekostnad.

Med Motståndsrörelsen finns det ett levande och aktivt motstånd. Under 2016 har hundratals av homolobbyns flaggor konfiskerats och eldats upp. I samband med ”Pride-festivaler” har det bedrivits riktad aktivism i flertalet städer exempelvis i Stockholm, Göteborg, Örebro, Oslo, Kristiansand och Bergen. I Trelleborg segrade våra aktivister mot systemet genom att de sistnämnda helt enkelt inte hade möjlighet att köpa in fler flaggor. Nedan en film från en antipride-aktivitet i Södertälje, ytterligare en stad som gav upp försöken att sätta upp nya ockupationsflaggor:

I Motståndsrörelsen samlar vi folket till kamp mot vansinnet och hos oss blir du välkomnad istället för brännmärkt när du reagerar mot att prästen i byn, poliskonstapeln eller lokalpolitikern i kommunen demonstrerar mot dig och din familj tillsammans med nakna sexuella minoriteter eller när du protesterar mot att din dotter i förskolan får lära sig att det är fint att hon smeker sig själv eller att din son uppmuntras att leka med barbiedockor.

Du som känner att det får vara nog med dekadens nu, du som önskar ta tillbaka det vi förlorat och vill kämpa för ett samhälle baserat på naturliga och sunda värderingar – det är dags att du ansluter dig till oss så vi tillsammans kan bedriva kampen mot homolobbyn och alla övriga folkfientliga krafter ännu hårdare i framtiden. Motståndsrörelsen är den sista utposten och vårt folks sista hopp!

• Publicerad:
  2016-10-12 21:46

Kategoriserat som:
• Multimedia
• Nordisk Radio
• Radio Nordfront
• Viktigt