HOMOLOBBYN. Homoaktivister har sett till att könsdysfori enligt WHO:s riktlinjer inte längre klassas som sjukdom, utan istället ska bekräftas. Samtidig klassas intensivt dataspelande som psykisk sjukdom.
Den hänsynslösa homolobbyn firar nya triumfer när deras aktivister nyligen såg till att Världshälsoorganisationen (WHO) strök könsdysfori från förteckningen över psykiska sjukdomar.
Beslutet klubbades den 25 maj av organisationen som representerar 194 medlemsstater, och väntas snart ”sippra ned” till de enskilda länderna, rapporterar brittiska Metro.
Det nya beslutet sägs ha potential att ”befria” trans- och ”ickebinära” personer över hela världen. Därmed förutsätts att alla friska människor ska låtsas som om transsexuella är normala människor. Deras psykiska sjukdom ska bekräftas.
Bakom beslutet står ett stort antal transsexaktivister och förespråkare för deras krav.
— Att WHO plockar bort begreppet könsdysfori från sin diagnosmanual kommer att ha en befriande effekt på transpersoner globalt, säger Graeme Reid på HBTQ-rättschef vid Human Rights Watch.
— Regeringar bör skyndsamt reformera sina nationella medicinska system och lagar som lutar sig mot denna officiellt förlegade diagnos, fortsätter Reid.
Reid säger också att trots att ”mentala hälsoproblem inte på något sätt spelar någon roll för en persons genusidentiet”, kan förtryck av transpersoner orsaka lidande.
Transsexuella kämpar mot social stigmatisering och diskriminering som delvis kan spåras till medicinska strukturer som historiskt sett har diagnostiserat icke-konforma könsyttringar som mental sjukdom, säger Reid.
Den hysteriske ”Tiffany SuperMa’am” Moore är bara känd för att ha gått bärsärk i en spelbutik när någon råkade kalla honom ”sir”. Klicka på bilden för att komma till Youtube.
Det är stigmat, den diskriminering och den mobbning – men inte könsnonkonformitet – som kan orsaka mental ohälsa hos transpersoner, enligt Reid.
Följaktligen är det inte könsdysforikerna som nu är sjuka – de är istället de som är friska, men om de blir sjuka är det de normala människornas fel som utsätter dem för sjukdomsalstrande förtryck.
WHO erkänner själva att det inte är läkare som fattat dessa nya globala policybeslut, det är aktivister. Läkarna har bara haft att stödja den nya världshälsopolitiken.
Nu ska WHO istället arbeta för att personer som har instabil könsuppfattning om sig själva bistås i processen att bejaka sitt upplevda kön, alltså så som det uppfattas under den behandling som de ”könsaffirmerande” patienternas genomgår.
Värt att komma ihåg är att den anti-vita (och numera anti-mänskliga) organisationen Human Rights Watch som Graeme Reid företräder grundades av två judar.
Judarna är Robert L. Bernstein och Aryeh Neyer, och de finansieras nästan helt av George Soros och andra judar. Dess nuvarande chef sedan 1993, Kenneth Roth, är jude.
Dataspelande är nu psykisk sjukdom
Vid samma WHO-möte beslutades det att ”överdrivet” dataspelande och dataspelsmissbruk är en psykisk sjukdom.
Att klippa av sin snopp är alltså fullkomligt normalt och sunt, men att spela för mycket Kingdom Come gör dig till en galning.
SVT:s Uppdrag Granskning rapporterade att läkare på Karolinska sjukhuset i Stockholm bränner bort friska bröst på flickor så unga som 14 år. Helt lagligt och med stöd från läkare, psykologer, hbtqp-aktivister och andra delar av vuxenvärlden.
Olle Söder är endokrinolog på Kid-Teamet på Karolinska Sjukhuset där man bränner bort friska bröst på pubertetsflickor. Från SVT:s Uppdrag granskning.
När barnet fyllt 18 år kan även könsdelarna opereras för att bli en imitation av det motsatta könets.
Detta är motsatsen till läkarvård. En läkare som skär bort friska kroppsdelar är inte längre någon läkare. Han bryter mot sin läkared och ägnar sig åt kvacksalveri och medveten felbehandling.
”Transsexuell konversionsstörning”
Dessa aktivister och bedragarläkare som stödjer WHO:s politik har förmodligen själva drabbats av psykiska störningar, om de helt enkelt inte tvingas till underkastelse.
Förr kallades det hysteri. Termen är gammalmodig och anses idag vara sexistisk för att den kommer från det grekiska ordet för livmoder och det endast var kvinnor som fick diagnosen. Män som var hysteriska fick andra diagnoser, eftersom män inte har livmoder.
Idag kallas motsvarande tillstånd för konversionsstörningar. De faller inom kategorin ångeststörningar.
Homolobbyn har blivit hysterisk i sin politik. De lobbyister och läkare som går med på denna typ av människomisshandel lider av vad vi skulle kunna kalla ”transsexuell konversionsstörning”.
För misshandel är det, i och med att könsdysforiker lider av psykisk ohälsa medan deras kroppar är friska.
Istället för att behandla den psykiska sjukdomen som könsdysforin utgör, skadar man medvetet de psyksjukas friska kroppar.
WHO:s nya direktiv anges på deras hemsida.
ICD-11 har omdefinierat identitetsrelaterad hälsa och ersatt diagnoskategorier som ICD-10:s ”transsexualitet” och ”könsidentitetsdysfori hos barn” med ”könsinkongruens hos adolescens och vuxna” respektive ”könsinkongruens i barndomen”.
Könsinkongruens har följaktligen lyfts ur kapitlet ”Mentala- och beteendestörningar” och förlagts till det nya kapitlet ”Förutsättningar för sexuell hälsa.” Detta återspeglar bevisen [sic!] för att transrelaterade och könsvarierande identiteter inte beror på psykisk ohälsa, och att det kan orsaka ett enormt stigma att klassificerade dem som sådana.
Inkluderande av könsinkongruens i ICD bör säkerställa att transpersoner får tillgång till könsbekräftande [n.b.] hälsovård, liksom adekvata hälsoförsäkringsavtal som täcker sådana tjänster. Det innebär också ett erkännande av kopplingarna mellan könsidentitet, sexuellt beteende, utsatthet för våld och sexuellt överförbara infektioner.
Texten handlar alltså även om barn. Ordet ”barn” borde inte ens finnas i samma mening som ”sexuell hälsa”, men nu ska detta helt normaliseras enligt WHO:s riktlinjer.
Alex Gino är uppskattad författare av böcker för mellanstadiebarn. De handlar om barn som ”byter kön”. Foto: Wikimedia Commons.
Inte medicin, bara makt och lobbytryck
Detta har ingenting med läkarvetenskap att göra, trots att WHO ska vara en hälsoorganisation som baserar policys på läkarvetenskapen. Istället handlar det om makt.
Varenda läkare som var på WHO:s möte vet naturligtvis att detta är nonsens. Varje läkare har på läkarhögskolan lärt sig att ens kön är inpräntat i varje cell i ens kropp. Det är ingenting man kan göra något åt. Själva definitionen av vansinne är att tro att man är någonting man inte är.
WHO erkänner själva att detta inte har med läkarvetenskap att göra. Istället handlar det alltså om att ”ta bort stigmat” från dessa människor. De gör moraliska och politiska bedömningar som de inte alls ska ägna sig åt.
Självklart inkluderar de även skrivningar om sjukförsäkringar också, för det handlar om pengar. Eftersom sjukdomstillstånden inte betraktas som problem längre, kan man komma åt mer pengar vid ersättningsanspråk eller flytta över kostnaderna till privata premier, beroende på sjukförsäkringssystem.
Problemet visar att den mentala diagnosindustrin är nonsens. För det är förmodligen otänkbart, än så länge, att de skulle säga ”vi har tagit bort prostatacancer från vår manual för att det ska ha en befriande effekt på våra cancerpatienter.”
Det är liksom inte så det ska gå till.
Det faktum att läkarna ska rösta om dessa saker visar att det inte handlar om vetenskap, och att de dessutom erkänner att det görs av politiska och sociala skäl bevisar att det inte är vetenskap.
Men detta är inte första gången som psykiater röstar om vad som ska vara sjukdom och inte.
Redan 1973 röstade lobbyisterna i American Psychiatric Association igenom att homosexualitet skulle strykas från listan över psykiska sjukdomar i USA. Därmed släpper man fram sjukdomen i samhället på bred front, vilket var meningen då som nu.
WHO fortsätter sedan med att beskriva vikten av juridisk könsbekräftelse.
Juridiskt könsbekräftande, vilket representeras genom dokument som anger en persons könstillhörighet, är viktigt för personskydd, värdighet och hälsa.
Inte heller detta har någonting med medicin att göra, utan handlar om personers sociala position i samhället.
I vissa länder krävs ännu så länge sterilisering av transsexuella, men det ska man enligt WHO sluta med, globalt, eftersom den typen av ingrepp – till skillnad från att stympa könsorganen och försöken att helt kasta om hormonbalanserna – innebär ett kränkande av kroppens integritet och könsdysforikerns självbestämmanderätt och mänskliga värdighet.
Problemet med sterilisering, anser WHO, är att sådant kan orsaka diskriminering gentemot transsexuella. WHO patologiserar därmed diskrimineringen istället för subjektets psyke, och patologiserar därmed också godtyckligt den sociala miljön.
Situationen visar att det är så kallade människorättsaktivister som bestämmer agendan. Egentligen ska naturligtvis aldrig en människorättsorganisation styra en vetenskaplig institution och bestämma vad som är en sjukdom och inte, inte ens om det är en god sådan organisation. Detta är inte läkarvetenskap, det är istället ett uttryck för makt och förtryck av läkarvetenskapen.
Endast fantasin sätter gränser för vilka sociala beteenden och åsikter som kan förklaras vara sjukdomar eller sjukdomsalstrande.
Några vågar säga sanningen
En studie genomförd i Israel, publicerad av de judiska forskarna Moran Gershoni och Shmuel Pietrokovski 2017, visade också att det är omöjligt för någon att byta kön eftersom det finns cirka 6 500 genvarianter som är helt könsspecifika som inte berör fortplantningsorganen.
Paul McHugh, äkta psykiater.
Den amerikanske psykiatern Paul McHugh skrev 2015 en artikel där han visade på vilket sätt könsdysfori är en psykisk sjukdom som kan botas, lindras eller sublimeras till att bli en del av ens identitet som inte tar sig självdestruktiva uttryck.
Men det förutsätter att den psykiska sjukdomen behandlas som en sådan och på sätt som används för närbesläktade psykiska sjukdomar.
”Det är totalt och fullkomligt falskt att man kan byta kön” skrev McHugh.
I själva verket tillhör könsdysfori – den [till 25 maj 2019] officiella psykiatriska termen att uppleva sig tillhöra det motsatta könet – i samma familj av liknande störningar i kroppsuppfattning, som anorexi och dysmorfofobi [det vill säga inbillade utseendedefekter].
Behandlingen av könsdysfori ska inte riktas mot kroppen som man gör med kirurgi och hormoner, mer än vad man behandlar fetmarädda anorektiska patienter med fettsugning.
Behandlingen bör sträva efter att korrigera den falska problematiska naturen hos det falska antagandet och lösa de psykiska konflikter som utlöser dem. I fallet med ungdomar görs detta bäst med familjeterapi.
Det kvittar om man ställer en utsvulten anorektiker framför spegeln för att visa hur undernärd hon är; hon ser ändå bara en fettklump. Könsdysforiker har liknande missuppfattningar om sig själv.
Explosion av antalet könsdysforiker
Traditionellt har den generella uppfattningen varit att det mest är pojkar som är könsdysforiker, men som SVT visar i Uppdrag gransknings dokumentär Tranståget och tonårsflickorna har andelen och antalet flickor som plötsligt drabbats av könsdysfori exploderat. Ändå säger sig ”experterna” på området inte ha en aning om varför det förhåller sig så.
Men de närbesläktade sjukdomstillstånd som Paul McHugh omnämner drabbar också huvudsakligen flickor. SVT rapporterade dessutom att majoriteten av de flickor som har könsdyfori även lider av andra former av mental ohälsa.
Elizabeth Morgan som 13-åring då hon bytte till att ”bli” Jordan. ”Modigt”, berömde henne den judiska tidningen Huffington Post.
Med dessa fakta i beaktande kan man se att könsdyfori är en yttring bland många som faller inom olika former av dysmorfofobi.
Förmodligen finns inga studier på om det explosionsartade antalet könsdysforiker bland flickor motsvaras av en nedgång i exempelvis diagnosticerade anorektiker, eller om de samvarierar på andra sätt.
Anorexi har av medieforskare och feminister ofta tillskrivit det kvinnofientliga medieklimatet, där onormalt smala fotomodeller sätter standarden för hur människor tror att man ”ska” se ut, som en viktig faktor vid utvecklande av sjukdomen – för övrigt liksom könsdysfori en farlig sjukdom med hög dödlighet.
Ännu lyser dock kritiken mot homolobbyn med sin frånvaro, trots att det verkar tydligt att könsdysfori är en social smitta som sprids via homolobbyns, regeringens och samhällsinstitutionernas propaganda.
Den svenska, officiellt feministiska regeringen föreslog för drygt ett år sedan i lagförslaget Modernare regler om assisterad befruktning och föräldraskap att ”en man som föder ett barn ska anses som far till barnet och att en kvinna som bidrar med sina spermier till ett barns tillkomst ska anses som mor till barnet”.
Sådana lagförslag hjälper knappast medborgarna att utveckla ett sunt leverne.
Återigen ger sig alltså samhället på sina egna barn och skadar och profiterar på dem istället för att hjälpa dem. Den psykiska ohälsan tilltar ofta efter ”könsbytet”; transpersoner är kraftigt överrepresenterade bland självmord och självmordsförsök.
Även psykofarmaka kan hjälpa
Ändå finns det dessutom en begränsad mängd evidens på att man kan behandla könsdysfori med vanlig psykofarmaka. Redan 1996 – långt innan ”könsbyten” var på modet – behandlades en man i Australien som upplevde sig vara kvinna med vanlig pimozid, en antipsykotisk drog som som undertrycker dopamin och som ursprungligen utvecklades för att behandla Tourettes syndrom.
Mannen hade inlärningssvårigheter och klädde sig i kvinnokläder samtidigt som han ville göra könsoperation.
Att mannen hade inlärningssvårigheter kan eventuellt relateras till autistspektrum, eftersom mellan en tredjedel och hälften av alla könsdysforiker befinner sig inom autismspektrum, vilket också påverkar inlärningsförmågan.
Behandlingen blev psykoterapi och pimozid. Tog han 2mg daglig dos, reducerades hans transbeteende och hans önskan att ”byta” kön försvann.
Efter ett års behandling minskades dosen till 1mg per dag. Då återkom symptomen snabbt och han ville åter byta kön.
En återgång till den högre dosen gjorde att symptomen lade sig igen och han fortsatte att medicinera med den dosen.
Följaktligen kan pimozid eller andra läkemedel vara att beakta som ett komplement till familje- och psykoterapi för att bota eller behandla könsdysfori.
Men den första åtgärden borde vara att stoppa den faktor som utlöser den psykiska åkomman – homolobbyn.
Källor:
World Health Organisation drops transgender from list of mental disorders
Video game addiction is a mental health disorder, World Health Organization says
Läkarlarmen efter att allt fler barn och unga ”byter kön”: Könsbyten på barn är oetiska experiment
What does the ICD revision aim to do for transgender health?
Transgenderism: A Pathogenic Meme
The landscape of sex-differentialtranscriptome and its consequent selectionin human adults
Uppdrag granskning Säsong 20 – Tranståget och tonårsflickorna (SVT Play)
1996 Study Showed Gender Dysphoria & Transgenderism Successfully Treated With Common Drugs
The Successful Treatment of a Gender Dysphoric Patient with Pimozide
Modernare regler om assisterad befruktning och föräldraskap
Today in 1973, the APA Removed Homosexuality From List of Mental Illnesses
Hoppa till huvudinnehåll
